Annons

Annons

Det visste ni inte om André Pops

André Pops har vunnit TV-kristallen 5 gånger. Han är en av våra mest älskade sportkommentatorer, för oss berättar han om sitt livs nervösaste ögonblick.

Annons

Vinterstudion Andre Pops

Hur var din uppväxt i Eskilstuna.
– Väldigt trygg och kärleksfull. I området kom och gick alla barn hos varandra. Det handlade mycket om sport, periodvis bodde vi nästan på fotbollsplanen. Pappa var både hockey- och fotbollstränare, och mamma hejade alltid från läktaren. De var lika stöttande när det gällde idrott som skola, vilket såklart har hjälpt mig att komma dit jag är i dag.

Varför ville du bli sportjournalist?
– Pappa var ju gympalärare och sportade en hel del själv, men så länge jag kan minnas har jag fascinerats av sport på TV, kommenterandet och programlederiet. I uppsatsen ”Matchen” – som jag skrev i tredje klass –inledde jag med: ”Hej och välkomna till sportstudion”…

Har det hänt missöden under dina TV-sändningar?
– Det blir ju fel lite då och då, det är ju lite tjusningen – att vara beredd på allt. Men jag mådde väldigt illa under flera timmar en gång i ”Vinterstudion”. De ställde in en hink bakom soffan men jag var så fokuserad på sändningen att jag glömde bort illamåendet. Men det dröjde inte många sekunder efter sändningen förrän jag använde hinken…

Hur kombinerar du ditt resande jobb med att vara småbarnsförälder?
– Flera stora mästerskap har avgjorts på ställen med en tidsskillnad, så vi har varit i studio på hemmaplan.
– I perioder jobbar jag intensivt, men emellanåt kan jag styra arbetstiden själv och har mer tid med barnen än många andra. Men hur mycket jag än gillar mitt jobb får det aldrig äventyra tid med barnen under deras uppväxt. Blir det ett problem får jag helt enkelt hitta ett annat jobb.

Hur skulle du beskriva dig själv som person?
– Som en omtänksam, glad och disträ tidsoptimist.

Är du en lika lugn person privat som i TV-rutan?
– Ja, men sedan har jag vildare sidor också som jag medvetet inte släpper fram i TV. Sporten och idrottsutövarna är alltid viktigast, vild och galen får jag vara när jag är ledig.

Vilket är ditt livs nervösaste ögonblick?
– Många skulle svara att bli förälder. Och det var känslostorm alla tre gångerna, men snarare av förväntan.
Däremot var jag inte kaxig när jag, som praktikant från Journalisthögskolan, klev in på TV-sportens redaktion för första gången. Där satt mina barndomsidoler, och jag skulle plötsligt vara deras kollega.

Vad gråter du över?
– Mycket. Jag är ganska blödig. Det kan vara sentimental smörja på TV som jag inte kan värja mig mot, eller känslomässigt jobbiga saker i verkliga livet.

Dina bästa vanor?
– Att lyssna på magkänslan. Ha medkänsla både i jobb och vardagsliv.

Vem beundrar du?
Min storebror Marcus. Hans yrkesvardag som ambulansförare är att rädda liv.

Av Linda Andersson Foto SVT

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons