Annons

Annons

Anita och Sten-Erik gifte om sig – med varandra!

De träffades och blev kära som tonåringar. Några år senare gifte de sig och fick barn. Men äktenskapet slutade i skilsmässa. Så en kväll ringde Sten-Erik på dörren hos sin exfru Anita...

Annons
Anita och Sten-Erik gifte om sig med varandra

Anita och Sten-Erik Carlsson Vadstena som har gift sig två gånger.
Foto: Jan-Erik Ejenstam

Skilsmässan var de helt överens om, men när det hade gått några år insåg båda två att de hade begått ett stort misstag.
Hon saknade honom. Och han saknade henne.
Då fanns det bara en sak att göra – att gifta om sig med varandra.
– Ja, vi har gift oss två gånger, säger Anita Carlsson och tittar varmt på sin man Sten-Erik, eller Lillen som han kallas.
– Och vårt andra äktenskap fungerar mycket bra. Vi kan varandra utan och innan och vet nästan vad den andra tänker.

Nu är det vi för resten av livet!

Lillen, 65, skrattar gott. Åren utan Anita, 63, var inte så värst roliga och han hann inse att gräset inte är grönare på andra sidan.
– Nu är vi trygga med varandra och någon mer skilsmässa blir det inte, förklarar han bestämt.
– Visst kan vi bli lite småirriterade på varandra, men vi är aldrig osams.

LÄS MER: Jesper Börjesson: ”Tack vare TV-jobbet träffade jag min fru”

Det är ett väl sammansvetsat par vi möter i deras hem i Vadstena. Efter många år i Norrköping är de sedan våren 2015 tillbaka i Anitas hemstad, där allt en gång började.
– Det var 1969. Jag var 19 år och livet lekte, berättar Lillen.
– På den tiden körde jag mc. Vi var ett stort gäng som brukade åka Storgatan fram och tillbaka på våra motorcyklar.
– Vi älskade att visa upp våra maskiner för de flanerande tjejerna.

En blondin i vit fuskpäls
Dåtidens nöje för stans unga flickor var just att sakta promenera utmed Storgatan och spana på killarna som gled fram på sina hojar.
Anita, som då var 17 år, och hennes kompis Lena var inga undantag. De var ofta ute och strosade och en kväll fick Lillen syn på Anita.
– Hon var blond och hade vit fuskpäls, det minns jag, säger han med ett leende.
– Jag försökte bjuda Anita på en åktur, men hon var svårflirtad. Hon vågade inte åka mc, sa hon, men jag tjatade och tjatade.

Till slut gav Anita med sig och satte sig på bönpallen bakom Sten-Erik. Och han var överlycklig – tänk att få bjuda drömtjejen på en åktur.
Lillen har sina rötter i Härnösand, men då han och Anita träffades bodde han i Vadstena, med sin mamma och sina småsystrar.
– Jag jobbade faktiskt ihop med Lillens mamma, i köket på ett äldreboende, berättar Anita.
– Det hände att jag satt barnvakt åt Lillens systrar och då brukade han se till att vara hemma…
Ungdomarna blev ett par och sedan dröjde det inte länge innan Anita var gravid. 1972 föddes sonen Mats.
– Jag bodde kvar hemma hos mina föräldrar med Mats i ett år, berättar Anita.
– Sedan flyttade jag och Lillen ihop i Skänninge. Men där bodde vi bara ett år, innan vi återvände till Vadstena.

Anita och Sten-Erik, gammal kärlek rosta aldrig

Anita och Sten-Erik Carlsson Vadstena när dom gifte sej första gången munk klostret i Vadstena 1974.
Foto: Privat

Samtidigt började de smida bröllopsplaner. De var överens om att gifta sig borgerligt och 1974 blev Anita och Lillen man och hustru i Munkklostret i Vadstena.
Det var inget stort bröllop, bara Anita, Lillen och deras vittnen.

Hade ofta öppet hus
Efter vigseln begav sig det lilla sällskapet till Statt i Motala, där de åt bröllopsmiddag. Serveringspersonalen hade dekorerat med blommor på bordet.
– Vi var nygifta, lyckliga och livet rullade på, säger Anita. Vi köpte hus i Vadstena och jobbade hårt, båda två.
– Lillen arbetade på Lantmännen och jag i olika kök och på fritiden var det full fart. Vi hade ett öppet hem och det var ofta folk hemma hos oss.
På semestrarna körde Anita och Sten-Erik runt med en liten husvagn.
– Vi har utforskat stora delar av Sverige och sett lite av Danmark. Vi har samlat på oss många fina minnen från alla våra resor, säger Lillen.

Sedan finns det minnen som inte är fullt så vackra. I början på 1980-talet kände både Anita och LiIlen att de gled isär, mycket beroende på att han jobbade jämt.
Sten-Erik hade flera olika jobb och kunde vara i farten 16 timmar om dygnet. Till slut fick Anita nog.
– Jag var trött på att värma maten till en karl som aldrig kom hem, säger hon.
– I vår generation var det ju ofta så att männen jobbade, medan kvinnorna skötte marktjänsten.
– Jag fick ta ansvar för allt hemarbete, samtidigt som jag själv jobbade heltid.
Anita och Lillen var ense. De skulle skiljas och det skedde utan hårda ord. De delade ägodelarna lika och gjorde upp om delad vårdnad av sonen Mats.
Anita bodde kvar i huset, medan Lillen flyttade till en lägenhet i Skänninge.
– Men det var tuffa år, säger Anita. Jag hade svårt att få ekonomin att gå ihop och varje morgon fick jag gå upp och elda för att få värme i huset.

Jag saknade Sten-Erik. Huset kändes ödsligt utan honom

Livet hade definitivt inte blivit bättre efter skilsmässan, tyckte Anita.
– Det hände att jag saknade Lillen. Jag kände mig ensam när det bara var Mats och jag. Huset kändes stort och ödsligt.
– Samtidigt började jag inse att jag faktiskt hade lämnat det bästa bakom mig.
Samma sak hade Lillen förstått, på sitt håll. Anita var kvinnan i hans liv, men en viktig fråga återstod: Skulle hon vilja ha honom tillbaka?
För att skingra tankarna hände det titt som tätt att Lillen tog bilen och körde till Vadstena. Där åkte han runt Anitas hus – det hem de tidigare hade delat.
– En kväll samlade han mod, säger Anita och ler mot sin man. Det ringde på dörren och när jag öppnade stod Lillen där.
– Han frågade vad jag skulle se på TV den kvällen och så undrade han om han fick göra mig sällskap.
Lillen var välkommen in och tillsammans tittade de på TV-serien ”Dallas”, med J R Ewing.

Blev fru Carlsson för andra gången

Anita och Sten-Erik upptäckte snart att känslorna från förr fanns kvar och det dröjde inte länge innan de var ett par igen.
– Under åren jag bodde ensam, ville Mats inte att jag skulle träffa andra män, så det var bäst att jag tog hem hans pappa igen, säger Anita och skrattar.
Den nygamla kärleken var stark och Anita och Lillen bestämde sig för att gifta om sig.
1994 lovade de ännu en gång att älska varandra i nöd och lust, den gången i Rådhuset i Norrköping.
– Sedan hade vi en liten fest för våra närmaste vänner, säger Anita, som blev fru Carlsson för andra gången.
Men nu får det räcka. Inga fler giftermål, inte ens med varandra. De vet var de har och det är de rädda om.
Lillen är nybliven pensionär och Anita har sjukersättning.
Skulle de någon gång tröttna på idyllen Vadstena tar de en tur med husbilen.
– Vi har valt varandra två gånger och den här gången är det för livet, säger de med en mun. Vi har roligt ihop och skrattar åt samma saker.

Av Anna Lindau Backlund Foto: Jan-Erik Ejenstam och privata bilder

LÄS OCKSÅ:
En huvudlös passion kostade mig allt
Jag hade ett förhållande med chefen
Biljana och Drazen gifte sig i ett bombregn

 

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons