Annons

Annons

Ann-Louise Hanson slog igenom redan som tonåring

Innan hon fyllt 20 år funderade Ann-Louise Hanson på att överge musiken. Hon kom dock på andra tankar och 50 år senare gör hon fortfarande succé på scenen.

Annons

LÄS OCKSÅ:
Det här är Ann-Louise Hanson
5 snabba frågor med Ann-Lousie Hanson

Ann-Louise Hansson

Plötsligt utbrister Ann- Louise Hanson entusiastiskt:
– I går, på flyget hem från en spelning, läste jag ett nytt recept på en sås med Coca-Cola och rödvin. Det ska bli spännande att prova den.
Ann-Louises vokala begåvning har knappast undgått någon, men att hon dessutom är en matmamma av rang är mindre välkänt.
Förutom bland hennes följare på bilddelningstjänsten Instagram, förstås. Där lägger Ann-Louise titt som tätt ut aptitretande bilder på sina maträtter och bakverk.
Kokboken som Ann-Louise i 20 års tid haft planer på att ge ut har dock låtit vänta på sig.
Det handlar bara om att ”få ändan ur vagnen”, konstaterar hon.
Samma sak gäller den färdiga barnboken, som än så länge enbart barnbarnen har fått ta del av.

Kämpat tillsammans i med- och motgång

Den gemensamma självbiografi, som Ann-Louise och hennes man Bruno Glenmark har arbetat med i flera år, har heller inte kommit i tryck ännu.
– Mitt och Brunos liv har varit sammanflätat under så många år, därför vill vi skriva boken ihop.
– Vi har bland annat drivit eget skivbolag och kämpat tillsammans i både medgångar och motgångar, säger Ann-Louise.
Vi sitter och pratar i parets vardagsrum i Täby, norr om Stockholm.

I januari nästa år firar Ann- Louise och Bruno 50 år som gifta.
Föga förvånande var det genom musiken som de träffades. Ann-Louise sjöng i Leif Kronlunds orkester och Bruno anställdes som trumpetare i samma band.
– Bruno var artig och uppmärksam, den enda killen i bandet som höll upp dörren för mig och frågade om jag ville följa med och fika.
– Men jag blev inte riktigt kär i honom förrän jag såg hans goda handlag med barn.

– Bruno hyrde på den tiden ett hus i förorten Sköndal, tillsammans med en dansk trumpetare, som hade sin hustru och lilla bebis med sig.
– En dag åkte vi andra in till stan för att handla på NK, medan Bruno var ensam kvar i huset med bebisen.
– När vi kom tillbaka gick han omkring med den lilla i famnen. Det visade sig att hon hade bajsat på sig och att Bruno hade tvättat och bytt blöjor på henne.
– Där och då insåg jag att Bruno var mannen i mitt liv!

Ann-Louise Hansson

Några år senare föddes Ann- Louises och Brunos tvillingdöttrar Jenni och Jessica, som i dag är 47 år.
– Vi försökte med alla medel få ett barn till. Efter fem års kämpande kom till slut vår yngsta dotter Josefin till världen.
Josefin var den enda av döttrarna som flyttade med Ann- Louise och Bruno, när de 1990 valde att slå ner bopålarna i Frankrike. Nitton år senare gick flyttlasset tillbaka till Stockholm igen.

– Jag längtade hem till Sverige. Jag kände att jag ville vara mer delaktig i mina barns och barnbarns liv, säger Ann- Louise.

Hade knappt råd med en liter mjölk

Ann-Louise undviker numera helst att resa utanför Europa.
– Jag tycker att det är jobbigt med långa flygresor. Tre, fyra timmar på ett plan är egentligen max för mig, men i maj nästa år ska vi resa hela den långa vägen till Virginia i USA.
– Vår dotter Jenni har nyligen flyttat dit med sin familj, på grund av hennes mans jobb som hockeyagent.
Den förestående resan över Atlanten är dock ingenting i jämförelse med den livsresa som Ann-Louise har gjort.

Hennes liv började för 71 år sedan, i skånska Kristianstad, där hon växte upp under enkla omständigheter.
– Min pappa var förman på en bilverkstad och mamma jobbade i ett litet personalkök, därhon gick under smeknamnet Kaffe-Anna.
– Inkomsterna var ojämna. Under vissa perioder hade vi god mat på bordet. Andra perioder var det så magert att vi knappt hade råd med en liter mjölk.
Ann-Louises pappa Ove gjorde allt han kunde för att uppmuntra sina två barns musikaliska talang.
I sin gamla bil skjutsade han runt Ann-Louise och hennes äldre bror Lars till olika tillställningar. Ann-Louise sjöng och brodern ackompanjerade på dragspel.

Som 14-åring hoppade Ann- Louise av skolan och flyttade ensam till Stockholm, för att satsa på sången.
Vid 19 års ålder var hon dock nära att ge upp sin artistkarriär.
– Jag hade tröttnat på att sjunga och tyckte att min karriär stod still. Jag bestämde migför att bli kosmetolog och anmälde mig till en utbildning på ett skönhetsinstitut.
– I samma veva föreslog mitt skivbolag att jag skulle göra en visturné med trubadurerna Cornelis Vreeswijk och Fred Åkerström, som jag inte ens visste vilka de var.
– Jag var skeptisk till att sjunga visor, men min producent övertygade mig om att min röst passade för det.
Samarbetet med Vreeswijk och Åkerström blev det lyft i karriären som Ann-Louise behövde.

Sorgligt nog fick pappa Ove aldrig uppleva sin dotters framgångar. Ett halvår efter Ann- Louises tvillingdöttrars födelse dog han, bara 58 år gammal.

Att Ann-Louise skulle förlora sin pappa först var oväntat med tanke på att det under Ann- Louises barndom var henne smamma Anna som hade problem med hälsan. Hon led bland annat av astma, gulsot och njursvikt och fick även konstgjorda gallgångar. När Ann-Louise var fyra år kallades hela familjen till mammans sjukbädd, för att ta farväl.
– När vi kom in i rummet kände mamma att hon inte kunde lämna oss. Det berättade hon långt senare för mig, säger Ann- Louise.
– Mirakulöst nog blev mamma så småningom frisk och hon levde ända tills hon var nästan 85 år.

Under åren utomlands försökte Ann-Louise överbrygga det geografiska avståndet, genom att nästan dagligen ringa mamma Anna i Stockholm.
En söndag hoppade hon dock över det sedvanliga telefonsamtalet.
– Jag hade varit på vinmässa och druckit lite för mycket vin. Därför bestämde jag mig för att vänta med att ringa mamma tills nästa dag.
– Dagen därpå fick jag veta att hon åkt in på sjukhus. När jag ringde till akutmottagningen påKarolinska Sjukhuset, för att höra hur det var med mamma, svarade läkaren: ”Hon dog i går!”
– Det känns hemskt sorgligt att mamma dog ensam. Jag har fortfarande skuldkänslor för att jag inte fanns vid hennes sida, men Bruno brukar trösta mig med att jag ändå inte hade hunnit hem från Frankrike. Så är vi alltså tillbaka till Bruno.
– Ann-Louises livskamrat, manager och bollplank i livet.

DetPastruknaForkl_Ann-Lo

Det är i mångt och mycket hans förtjänst att Ann-Louise nu i höst står på scenen i den kritikerrosade musikalen ”Förklädet”, på Göta Lejons scen i Stockholm.
– När jag först fick erbjudandet sa jag: ”Nej, det går inte!” Jag var rädd för dansen, som ingår i föreställningen.
– Dans har aldrig varit min starka sida, dessutom har jag opererat knäna för artros. Men Bruno peppade och övertalade mig. ”Det fixar du!” sa han.

– Jag är väldigt glad över att jag lyssnade på honom och antog utmaningen. Nu när jag har lärt mig koreografin är det verkligen roligt att dansa.
– Jag längtar redan till kvällens föreställning!

LÄS OCKSÅ:
Det här är Ann-Louise Hanson
5 snabba frågor med Ann-Lousie Hanson

Av Linda Andersson Foto Ulf Berglund

 

 

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons