Annons

Annons

Anna Jansson har knäckt kärlekskoden: ”Vi bråkar för 
att vi bryr oss om varandra”

Den röda tråden genom Anna Janssons böcker är ofta relationer och kär
lek. Själv funderar hon mycket kring både glödande passion och avsvalnade känslor. Hennes eget recept för att lyckas är att se varandra som 
ryska gummor…

Anna Jansson har skrivit en kärleksroman speciellt för Året Runts läsare.

– Den handlar om en kvinna som har en son sedan tidigare och träffar en gammal kärlek på en klassåterträff. Hon är gift och kämpar för relationen som går på trekvart. Ska hon stanna eller gå?

Annons

Relationer och kärlek är ämnen som Anna Jansson gärna skildrar, både i deckarna om Maria Wern och i feelgoodserien om Ödesgudinnan, hårfrisörskan Angelika, och i de många noveller som Anna skrivit.

Även hennes böcker om etik i vården handlar i grunden om den frågan: Hur ska vi vara mot varandra?

– Relationer är otroligt intressanta. Hur mycket ska man kämpa? När är det dags att gå? Och vad händer med känslorna när man träffar en gammal kärlek? säger Anna medan hon rör ner honung i fiskgrytan med
tomatsås som puttrar på spisen i villan utanför Örebro.

I kärleksromanen lyfter Anna också fram syjuntan som är så viktig i många kvinnors liv.

– Det här gänget av kvinnor som följer oss genom livet är kanske de närmaste relationer vi har, säger Anna.

Hennes egen syjunta består av sju kvinnor som hon lärde känna i villaområdet i Vintrosa när barnen var små. De träffas varannan eller var tredje vecka, syr inget men pratar desto mer, förr mycket om småbarn, numera om sina krämpor.

– Vi börjar alltid prata om vad som hänt sedan sist. Det är så skönt, alla vet vad som hänt i ens liv, man behöver inte förklara.

Maken dog oväntat

I slutet av juli kommer den
tredje boken om den hjärtevarma hårfrisörskan Angelika på Salong d’Amour – Kärleksdans i obalans. Angelika klipper sina kunder, parar ihop vissa och fixar jobb åt andra – och lagar dessutom god mat.

Fotografen och jag har turen att hamna mitt i provlagningen av de rätter som läsarna av 2018 års bok om Angelika kommer att få recept på: Fröknäcke med ramslökssmör. Äppeljuice gjord på egna äpplen. Halloumisallad med pärlcouscous, bladspenat och soltorkade tomater. Aubergineröra med muskot. Och så fisksoppgrytan med lax och torsk i ljuvlig tomatsås.

– Jag älskar fisk, säger Anna när hon satt sig vid bordet.

Hon återvände till Kap Verde bara för att få äta den pinfärska tonfisk som en restaurang i hamnen serverade.

Anna levde med sin förste man i ett 25 år långt och gott äktenskap innan han dog helt oväntat. Mitt i den djupa sorgen träffade hon Erik.

– Att jag var så modig och
vågade förälska mig i honom var nog för att det gått så bra i mitt första äktenskap, tror hon.

Den 5 oktober i år firar de tio år.

–Den första passionerade förälskelsen har lagt sig, annars skulle vi ha dött vid det här laget. Nu är vi livskamrater som stöttar varandra.

Erik har en Jeopardyhjärna och är intresserad av människor, han hjälper mig mycket i skrivandet också.

– Men vi fortsätter att visa varandra kärlek, gör snälla saker, kramas mycket och bråkar ibland, det är ett bevis på engagemang, säger Anna som fortsätter att upptäcka nya sidor hos Erik.

Anna smakar på fiskgrytan med tomatsås som puttrar på spisen i villan utanför Örebro.

Som ryska gummor

För ett par år sedan mötte Anna en journalist på en stor fest. ”Är du någon?” undrade journalisten.

– Hon ville veta om jag var tillräckligt berömd så att hon skulle slippa slösa sin tid på mig. Då fick jag idén till en novell om ett förhållande där paret börjar se varandra som ryska gummor.

– Först när man ger av sin tid kan man upptäcka rikedomen i en ny människa. Även den man lever med är en rysk gumma. ”Men tycker du så?” kan jag säga till Erik efter nio år och bli uppriktigt förvånad.

När Annas förste man dött var hon på väg att flytta tillbaka till Klintehamn. Hon hade hittat ett fantastiskt hus med tinnar och torn och takterrass.

– Min pappa dömde ut huset. I den vevan träffade jag Erik, som är psykolog på Beroendecentrum i Örebro och inte flyttbar.

– Men jag säger som min moster: ”När någon av oss dör flyttar jag till Gotland.”

Kärleken till Gotland kan hon också odla i sina böcker. Vårens Maria Wern-bok Det du inte vet är den artonde sedan debuten och handlar om en far – kommissarien Tomas Hartman – som lyfter sin dotter, ger henne mod och livskraft. Förebilden är Annas egen pappa, som avled förra året.

– Pappa visade men tillrättavisade aldrig. ”Nästa gång går det bättre”, sa han om man gjorde fel. Känslan av att det man gör inte duger, eller att man själv inte dög, fanns aldrig.

– När en av Hartmans döttrar försvinner fortsätter han att leta, han ger inte upp. Det skulle min pappa inte heller ha gjort om mig, säger hon.

Varje dag skriver Anna sju till tio sidor och nyligen släpptes Maria Wern-deckaren Det du inte vet.

Saknade en tumme

Sin första bok – Stum sitter guden – dedikerade Anna till honom. Han var markvärderingsman på Vägverket.

Som barn rymde Anna ofta från dagis för att få följa med honom när han åkte runt i socknarna för att förhandla med bönderna om marken där vägar skulle dras.

– Pappa var en fantastisk historieberättare. Inför varje bok for jag hem och berättade för honom om temat jag tänkt skriva om.

– Nu fortsätter våra diskussioner i mitt huvud.

Han dog 90 år gammal efter bara någon vecka på sjukhus.

– Han dog mitt i ett skratt, när han skämtade med sköterskorna.

Till begravningen i kyrkan i Klintehamn kom människor i alla åldrar och höll fantastiska tal.

– Mest rörande var när grannen Allan spelade på sin saxofon för pappa. Han hade lärt sig själv och saknade en tumme, så det blev en helt egen version av Amazing grace, men så från hjärtat, säger Anna och blir rörd.

Annas mamma är 87 och har nu flyttat från Gotland till en
lägenhet tre minuter från Annas hus. Anna hjälper henne och ser till att hon får varm hemlagad middagsmat varje dag.

Två av Annas tre barnbarn bor också nära. Varje måndag och ibland på helgen tar Anna hand om dem.

En idealdag går Anna upp runt sex, sätter på kaffe och gör två ostmackor.

– Sedan tittar jag på sommarstugor på Hemnet och låtsas att jag är i andra världar. Läser nyheterna för att se vad Trump har gjort i dag. Sedan börjar jag skriva.

Skriver i nattlinne

Målet är att skriva sju till tio
sidor per dag men telefonen ringer, saker ska hämtas, passas, lagas.

– Men jag klagar inte. Bara två procent av alla författare kan leva på sitt författarskap. Och det är en lyx att jag kan disponera min tid så att jag kan följa med mamma till sjukhuset så hon slipper ta färdtjänst och kan känna sig trygg, när hon nyss flyttat hit.

800 timmar per år sitter Anna i sin arbetshörna i nattlinne och skriver på sin dator.

Och hon älskar att skriva, blir lite modstulen om det går någ
ra dagar då hon inte hinner. Samtidigt är Anna social och gillar att träffa sina många läsare, både i Sverige och utomlands.

I Frankrike är intresset störst för Ödesgudinnan.

– Förlaget bakar till och med små fina knyten till läsarna.

På en radiostation i Madrid fick hon en bricka att bära om halsen. ”Om de bombar oss måste de veta vilken kropp som är din”, sa de när Anna undrade.

– Så långt har det inte gått i Sverige än, säger Anna och berättar om sin bror som har sitt kontor i närheten av Drottninggatan.

När Anna fick tag i honom på telefon efter terrordådet i april var han på väg hem till Södertälje till fots och hade gått en och en halv mil.

– Nej, jag är inte rädd för att dö, men att jag eller någon av mina närmaste ska behöva dö i onödan för att jag själv eller myndigheterna inte gjort sitt bästa, det kan stressa mig, säger Anna, som tog upp Sveriges dåliga krisberedskap som tema i Främmande fågel.

Ibland kan Anna sakna att inte ha arbetskamrater, men att få disponera sin egen tid är en lyx, menar hon.

Vill hoppa jämfota

Anna kan ibland känna sig lockad av att återvända till sitt yrke som sköterska, som rådgivare på 1177 eller lungmedicin.

– Att ha arbetskamrater igen och få känna att man behövs, visst vore det roligt. Men just nu gillar jag det jag gör och är inte den som planerar för framtiden. Det enda jag hoppas är att få behålla min nyfikenhet på livet, säger Anna som inspireras av barnbarnen Miriam och Ylva, 3,5 år.

Tvillingarna har redan lärt sig läsa genom att se Fem myror är fler än fyra elefanter.

– De samarbetar och gör high five när de lyckas lösa långa ord. Är ordet kort så hoppar de jämfota av glädje.

– Om något är värt att sträva efter är det att försöka se livet så, skrattar Anna. När kände du senast att du gjort något som var så jädra bra att du var tvungen att hoppa jämfota?

FAKTA: ANNA JANSSON
Namn: Anna Maria Angelika Jansson.
Yrke: Författare och tidigare sjuksköterska.
Ålder: 59 år.
Bor: I hus i Björkhaga,Örebro.
Familj: Sambon Erik Ström, 52, tre barn, tre barnbarn 
och tre bonusbarn.
Aktuell: Med Maria Wern-deckaren Det du inte vet. En följetong i Året Runt. Den nya romanen Kärleksdans 
i obalans om hårfrisörskan på Salong d’Amour och en 
ny bok om Emil Wern.

Text: Ussie Hjelm 

Foto: Jan Oscarsson

LÄS OCKSÅ


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…