Annons

Annons

Arthur från gatuhund till filmstjärna

Från fattigdom i Ecuador till familjehund i trygga Örnsköldsvik. Världsberömda gatuhunden Arthur har äntligen kommit hem. – Det känns som om han har bott här hos oss hela livet, säger familjen.

Annons
Arthur njuter av att vara familjens medelpunkt.

Arthur njuter av att vara familjens medelpunkt.

Mikael tog med sig gatuhunden Arthur till Sverige: Jag kunde inte tänka mig att lämna kvar min nya kompis i Ecuador

Historien om multisportaren Mikael Lindnor, 38, från Örnsköldsvik som tävlade i Sydamerika och träffade gatuhunden Arthur har gripit hela världen. Första mötet mellan dem i en bergsby i Anderna varade bara drygt tio sekunder men sitter för alltid kvar i minnet.
– Jag såg i ögonvrån en hund som såg eländig ut och gav honom några köttbullar, säger Mikael Lindnord där han sitter och klappar Arthur i vardagsrummet i Örnsköldsvik.

I ögonvrån såg jag en hund som såg eländig ut och gav honom några köttbullar

Efteråt fortsatte Mikael framåt, han var mitt inne i tävlingen VM i multisport.
– Jag hade absolut inga ambitioner att ta med mig någon vildhund hem, inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat tänka mig det, säger han.
Men Arthur fortsatte enträget att följa Mikael och övriga laget i djungeln. När laget skulle göra en etapp med forsränning hoppade Arthur i vattnet och simmade bredvid.
– Det var ju jättemånga lag som tävlade så han kunde ha valt vem som helst men det var som om han bestämt sig för att satsa på oss.
Mikael fascinerades av den fyrbente följeslagaren som aldrig gav upp.
– Jag tänkte att han måste vara väldigt speciell och ha ett starkt psyke.

Arthur har snabbt gjort sig hemmastadd hos familjen i Örnsköldsvik. Och lugn som en filbunke är han!

Arthur har snabbt gjort sig hemmastadd hos familjen i Örnsköldsvik. Och lugn som en filbunke är han!

Men fysiskt var Arthur illa tilltygad. Pälsen var som stålull, ljumskarna kolsvarta av smuts och öronen geggiga. Framtänderna var helt nedslitna, något som gör väldigt ont, men värst var de fyra djupa sår han hade på ryggen.
– Dem hade han haft i flera månader och de var så djupa och inflammerade att det rann blod och i gångarna hade olika insekter bosatt sig. Om han inte hade fått behandling hade han inte överlevt, säger Mikael.

Gjorde sig snabbt hemmastadd

Man kan fortfarande känna skorpan på det fjärde såret men i övrigt har de läkt ihop under de 120 dagarna han suttit i karantän. Pälsen är mjuk och ren och de närmsta månaderna ska Arthur få nya framtänder.

Jag kunde inte lämna kvar min nya kompis i Ecuador

Under tävlingen berättade Mikael för sin fru Helena, 36, om gatuhunden som blivit hans vän.
– Jag höll mig uppdaterad via sociala medier och visste redan. Jag förstod att det skulle bli väldigt svårt för Mikael att skiljas från honom, säger hon.
Så när han ringde och sa att han omöjligt kunde lämna sin nya kompis i Ecuador var det ingen större överraskning.
– Då tar vi hem honom sa jag. Visst hade jag lite funderingar kring hur han var mot barn och hur det skulle gå med vår dotter Philippa, 2, men jag tänkte att vi får prova, säger Helena, som vuxit upp på bondgård och är van vid djur.
I december 2014 landade Arthur på Arlanda där han sattes i karantän. Efter fyra månader i Stockholm blev han äntligen fri och kunde flytta hem på riktigt.
Arthur var överlycklig när familjen kom för att hämta honom.
– Det var som att han hade känt på sig att det var något speciellt den dagen, säger Mikael.
Under flygturen mot Örnsköldsvik tjöt Arthur så piloten knappt ville starta.
– Då gick jag nära och peppade honom och sa: det här fixar vi kompis, och då blev han lugn.
När Arthur för första gången gick över tröskeln till sitt nya hem, familjen Lindnords villa, hade man ställt upp alla dörrar så att han skulle kunna bekanta sig med den nya miljön. Han gick runt och nosade innan han nöjt rullade ihop sig bakom en växt och somnade. Därefter sov han den första natten på sin nya, fina hundbädd.
– Han förstod direkt att det var hans plats. Det är som att han bott här hela livet.

Arthur är en självklar del av familjen Lindnor.

Arthur är en självklar del av familjen Lindnor.

Omställningen med en flytt till en annan världsdel, ett nytt klimat och en ny miljö verkar inte bekomma honom. Familjen är imponerad över hur smidigt han anpassat sig.
Han krafsar på dörren när han vill ut och går redan fot. När tvååriga Philippa äter en smörgås tittar Arthur intresserat på. Hon bryter små bitar som hon bjuder sin nya, lurviga kompis.
– Han har varit en gatuhund men äter först när hon ger honom. Det är som att vi drillat honom i tio år, säger Mikael förundrat.

Blivande Hollywoodstjärna

Arthur följer honom överallt.
– Det roliga är att jag är ju ingen hundmänniska egentligen, men det känns som att han litar på mig, säger han.
För det mesta är han väldigt lugn men kan också vara busig som en liten valp.
– När vi var på gymmet blev han helt tokig och hoppade upp på samma löpband som jag, skrattar Mikael.
Medieintresset för Arthur blev om möjligt ännu större när han kom hem till Örnsköldsvik. Ett japanskt tv-team har besökt familjen och nyheten toppade sajter och genererade tusentals klick i både Storbritannien och Nya Zeeland. Nu diskuteras en kommande film med producenter i Hollywood och till sommaren kommer en brittisk författare till Örnsköldsvik för att skriva en bok om gatuhunden.
– Jag tror att folk är svältfödda på positiva nyheter och därför blev det så intressant med Arthur. Mitt i nyhetsflödet om IS, Palestina, USA och Ryssland, så slinker en sådan här nyhet igenom nätet, säger Mikael.
Presenter till Arthur och familjen har strömmat in och de har även fått en hel del erbjudanden om att avla på honom.
– Många har skickat bilder på tikar men vi har fått veta att han troligen är tvångskastrerad.
I Ecuador åker de in i byar och kastrerar en stor mängd hundar samtidigt.
– Fast jag är inte helt säker på att han är det så vi ska kolla upp det, säger Mikael.
Det finns alltför många som Arthur. För att stärka djurens rätt i Ecuador har paret Lindnord startat en stiftelse med namnet Arthur Foundation.
– Djuren är rättslösa i Ecuador. De plågas och det ses som normalt att sparka hundar. Många vill skänka pengar till ändamålet och därför hoppas vi att kunna göra skillnad, säger Mikael.
Nu ska Arthur i lugn och ro vänja sig vid sitt nya liv men framöver kan det hända att han får följa med på ett och annat äventyr igen.
– Självklart kommer han att få hänga med oss ibland men först och främst ska han vara en familjehund, säger Helena.
Första kvällen i nya hemmet hade husse en speciell överraskning.
Mikael hade sett till att behålla två förpackningar av samma sorts köttbullar som Arthur fick i Ecuador och nu fick han smaka på godsakerna igen.
– Han fick det som efterrätt, efter torrfodret, och det tyckte han var väldigt gott, säger Mikael.

Av Annika Sohlander Foto: Pernilla Wahlman

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons