Annons

Annons

Artisten Babben Larsson: Jag känner inte av någon ålderskris!

I höst fyller Babben Larsson 60 år, men någon ålderskris är inte i sikte ännu. Däremot har hon börjat pricka av sin så kallade bucket list – saker att hinna med att göra innan man dör. – Jag skulle bland annat gärna vilja åka till Grönland, berättar hon.

Annons

Babben Larsson

Alla har vi olika saker vi gärna vill hinna göra i livet någon gång – och för Babben Larsson har det blivit viktigare att uppfylla dem under de senaste åren.
I höstas bockade hon bland annat av att tågluffa i Österrike och snart skulle hon gärna också vilja resa till Grönland. Hon lockas av naturen, miljön och att hitta på något ovanligt, som hon inte har gjort tidigare.

Känns det extra viktigt nu, när du snart blir 60?
– Just 60 är inget annat än en siffra för mig och jag känner inte av någon ålderskris eller så. Det tror jag aldrig att jag har haft någon faktiskt.
– Men åren går ju enormt fort och jag vill gärna pricka av min bucket list, alltså sådant jag vill hinna göra. Det är bland annat en hel del olika resor och man får ju passa på när tiden för sådant finns.

Hur ska 60-årsdagen firas?
– Det är ju ett tag kvar till den 29 oktober ännu och jag vet inte riktigt om det blir en fest, om jag ska resa bort eller jobba på som vanligt.
– När jag fyllde 30 hade jag en fest, vid 40 åkte jag bort och vid 50 hade jag en stor fest igen. Jag ska fundera lite.

Klart för hösten är i alla fall att Babbens pågående turné, ”Expedition Babben”, fortsätter.
I turnén ingår att Babben besöker fyra nya platser i varje landskap. Kravet är att hon aldrig har uppträtt där tidigare och att lokalen tar in en publik på minst 200 personer.
– Jag besöker mindre lokaler än jag brukar, för att komma närmare och få bättre kontakt med publiken.
– På hembygdsgårdar ute på landsbygden finns ju oftast ingen sceningång och man går igenom publiken för att komma fram. Det känns mer intimt och verkar vara något publiken uppskattar mycket.

Vad är skillnaden mot en vanlig stå upp-kväll?
– Den är längre. Jag håller på ungefär en timme och 40 minuter, utan paus.
– Jag förbereder mig också lite annorlunda. Bland annat tar jag reda på så mycket jag kan om aktuella händelser på respektive ort.
– Jag kan exempelvis prenumerera på dagstidningar och googla på nätet. Tanken är att binda ihop turnén geografiskt.

När något är roligt blir jag nästan manisk

Hemma i Solna har Babben en Sverigekarta, där varje plats som hon har uppträtt på är markerad med en nål. Efter 27 års turnerande har det blivit uppåt 200 nålar.
Vissa perioder var det så mycket att du brände ut dig helt?
– Ja, jag vaknade en morgon 1997 och var som ett blankt papper. Jag var tömd på energi, inspiration och lust, efter mycket jobb. Framförallt var jag trött på alltför många packade åskådare, som det inte gick att kommunicera med.
– Ändå fortsatte jag att robotmässigt mala på, för kalendern var fullbokad sju månader framåt.
Hon fortsätter:
– Jag var så stressad att jag inte reagerade på stress. Jag bara gled runt och försökte undvika allt och alla – även min familj och mina vänner.
– Jag sökte på kombinationen ”utbrändhet” och ”rehabilitering” på nätet och fick bara tre träffar. Då fanns inte samma möjligheter som i dag. Jag kände mig enormt ensam.
Babben hade en vän som arbetade som mentor och han undrade hur hon mådde egentligen.
– Jag svarade: ”Jag är helt slut och jag tror att jag är utbränd.” Och han sa samma sak.
– Det resulterade i att jag fick ett avslappningsband och jag provade alla möjliga terapiformer. Jag la även om min kost, för att försöka bli av med mitt sockerberoende. Och jag började motionera.

Babben Larsson

LÄS OCKSÅ: Det visste du inte om Babben Larsson

Babben började jobba med humorgruppen R.E.A. och ägnade sig mer åt teater och att sjunga jazz med ett storband. Under sju års tid gjorde hon inte ett enda stå upp-framträdande.
Dessutom startade hon egna föreläsningar, som handlar just om att vara utbränd. Hon ville helt enkelt dela med sig av sina erfarenheter till andra drabbade och ge inspiration.
– Att ta sig tillbaka från att ha gått in i väggen är inte precis gjort på en kafferast. Det handlar om att inte stressa och att ha mycket tålamod.

Vad har du lärt dig av detta?
– Att man inte bara kan trampa gasen i botten hela tiden, utan att lyssna på sin kropp.
– Jag var på väg att bränna ut mig en gång till, då jag höll på med hundsport under en period.
– Precis som vanligt har jag en tendens att gå in lite väl mycket för det jag har gett mig in på och det kunde ha gått illa om jag inte hade upptäckt det.
– Det går alltså att bränna ut sig även på en hobby. När något är roligt blir jag nästan manisk och det gäller att se upp med.

Hur tar du hand om dig själv i dag?
– Framför allt rör jag mer på mig. Jag tränar några gånger i veckan, oftast på ett gym där jag har en personlig tränare, och så går jag promenader med min labrador Tårtan.
– Dessutom tänker jag mycket på vad jag stoppar i mig. Jag kan unna mig godis ibland, men då i betydligt mindre mängder än förut. Med minskat intag av socker är jag inte alls lika stressad som förr.

Har du blivit bättre på att tacka nej?
– Ja, jag är jätteglad att folk vill boka mig, men jag har insett att jag måste säga nej ibland. Det händer ganska ofta. Annars skulle jag inte hinna med.

Det gäller att ha humor, tajmning och närvaro

Dina föräldrar var bönder på Gotland. Hur hamnade du i nöjesbranschen?
– Ha, ha, ja, det kan man undra. Mina föräldrar ville nog helst att jag skulle jobba vidare på gården och jag tyckte att det var roligt. Men så drabbades jag av allergi mot pälsdjur. Det var inte många på Gotland, under 1960-talet, som trodde att man kunde gå från bonddotter till att jobba inom showbusiness.
– Men jag hade talang och som 19-åring uppmuntrades jag att gå en kurs, hemma på Gotland. Ledaren där tyckte att jag borde söka in på Scenskolan.
– Jag sökte och kom in på andra försöket. Jag ville bli skådespelare, men jag var också känd för att få andra att skratta.

Du var med när ståuppkomiken kom till Sverige 1988. Vad gör dig till en av landets roligaste artister?
– Det gäller att ha humor, tajmning och närvaro. Mycket är ett hantverk som man lär sig efter hand. Men i grunden är det nog lite som musikalitet – antingen har man det eller inte.

Provar du att dra skämten för någon innan?
– Oftast inte. Men inför turnén som jag är ute på nu tog jag hjälp av min kollega Thomas Oredsson. Jag har ju inte gjort så långa föreställningar på ett tag. Det kan vara skönt att ha någon att bolla med.
– Men att testa på sin mamma, sin partner eller bästa kompis är nog inte så lyckat. Det finns ju en stor risk för att de är partiska.

Vad är du mest stolt över i karriären?
– Att jag har hållit en hög nivå under så pass många år och att jag haft en stor bredd i uppdragen. Jag har ju även varit med i filmer och gjort de egna TV-programmen ”Babben & Co” och ”Stjärnor hos Babben”.

Av Joakim Löwing Foto: Peter Ericsson

LÄS OCKSÅ
Kikki Danielsson: Jag var rädd att bli bortskickad

Marika Lagercrantz: Jag var en duktig flicka – med ständigt ont i magen…

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons