Annons

Annons

Artisten Loa Falkman: Jag älskar humor!

I SVT:s nya komediserie ”Vårdgården” spelar Loa Falkman en förvirrad och egotrippad chef. Han kunde heller inte tacka nej till en annan udda chefsroll – Ica-Stig. Sällan har den folkkäre hovsångaren känt sådan spelglädje som nu.

Annons
Loa Falkman och hunden Nicko

Loa Falkman och hunden Nicko

LÄS OCKSÅ: Det visste du inte om Loa Falkman

Den svarta svansen far som en dammvippa, efter den intensiva upptäcktsfärden i träddungarna utanför tomtgränsen.
Husse skakar på huvudet åt bångstyrigheten. Nej, än går det inte att ta med den lekfulla hunden när det ska siktas med bössan.
– Seså, kom nu, Nicko!
Loa Falkman har blivit med vovve igen. En jaktcockerspaniel.
För många år sedan hade Loa och hans hustru Rosy en flat coated retriever. Och framförallt Rosy längtade efter att få mysa med en fyrbent älskling igen.
– Det är väldigt trevligt att vara hundägare. Rosy är jätteduktig med att fostra och lära upp Nicko, säger Loa och omfamnar den apporterande fågelhunden, som så småningom ska få följa med på husses jaktäventyr.
– Det blir perfekt. När vi skjuter en fågel, hoppar Nicko i spat och hämtar den.

Hovsångaren Loa Falkman är återigen en nöjd hundägare. Samma fröjd känner han över det han har åstadkommit framför filmkamerorna på senare tid.
Anledningarna är två. SVT:s nya komediserie ”Vårdgården” och rollen som Ica-Stig, i den populära TV-reklamen.
Vid inspelningarna av ”Vårdgården” hade Loa roligt. Han hade – enligt egen utsago – så skoj att han flera gånger var nära att storkna av skratt, när han vände ut och in på sig själv som den egocentriske patriarken och sjukhemsföreståndaren Douglas Leijon.
– Douglas är en totalt förvirrad typ. Han har inte koll på någonting. Vilket i huvudsak beror på hans von oben-attityd.
– Att spela någon som är så olik en själv är väldigt underhållande, säger Loa, när Året Runt träffar honom i hans hem i Stocksund, norr om Stockholm.

Hela ensemblen i SVT-serien "Vårdgården"

Hela ensemblen i SVT-serien ”Vårdgården”

Läs mer om alla medverkande i den nya serien Vårdgården

– Jag har även tidigare fått en del roller med von oben-attityd och det tror jag delvis beror på min kroppshållning som sångare.
– Det kan få folk att tro att jag är lite stroppig. Fast det skiter jag i, eftersom det inte stämmer.
– Jag är över huvud taget inte intresserad av vad folk anser om mig. Jag kan inte gå på andras tyckande.
I SVT-serien ”Vårdgården” kryllar det av förvecklingar och komiska situationer.
Loa säger att han inspirerades både av manus och motspelare. Han började skratta redan när han läste första manussidan.
Loa trivs med att göra komiska figurer, som ställer till det på ett eller annat sätt. Han blir nästan som en busunge varje gång han får en sådan roll.
Bara för att han även är utbildad operasångare är han ingen tråkmåns.
Charlie Chaplins typ av humor har jag aldrig förstått mig på. Däremot uppskattade jag Victor Borge, dansk-amerikanen som gjorde ett slags stand up-comedy vid pianot. Han var oerhört underfundig och galant och bra på att säga fel saker vid rätt tillfälle.
– Och här hemma har vi Henrik Dorsin. Han är vansinnigt bra och begåvad. Dessutom sjunger han jättebra, säger 68- årige Loa, med klar barytonröst.
– Ibland har jag humor med i mina egna konserter också. Humor ger bra kontakt mellan människor.

Loa ser livet från den ljusa sidan, alltid nära till munterhet. Men han bär också på temperament. Ett arv från pappa Carl, som hade nära till känslorna och kunde bli urförbannad av orättvisor och andra dumheter.
– Pappa var amatörpianist och spelade ofta Chopin på den Bechstein-flygel som jag har ärvt av honom.
– När han spelade fel skrek han alltid högt: ”Jävlar!”. Om jag i dag någon gång råkar höra de melodier han brukade spela, och ingen svär, då tycker jag att det är väldigt konstigt…
Möjligen förbryllades en del när Loa, i februari i fjol, blev den nya Ica-Stig. Men Loa tvekade inte, han ville gärna fumla omkring med matvaror i vit rock. Just den sortens humor med snitsiga kvickheter livar upp honom.
– Vi spelar in under sex veckor, utspridda över ett år, och under de perioderna går jag omkring och ler hela tiden.
– Men det är tuffa arbetsdagar. Det är uppstigning fem på morgonen och man kommer hem sent på kvällen, ordentligt trött.
– Många säger att jag inte kommer att få några andra roller, efter att jag har varit Ica-Stig, att det solkar ner min karriär.
– Men sådant där snack handlar ju om fördomar. För så har det absolut inte varit. Tvärtom, jag når en delvis ny publik och mina konserter har ännu större genomslagskraft.
– Jag är heller inte speciellt ledsen för att jag får bra betalt, lite bättre än annars.
Sedan Loa började synas i TV-reklam har han blivit påpassad som aldrig tidigare. Numera är han igenkänd i alla åldrar och i alla läger.

Loa Falkman

Loa Falkman

Kanske inte alltid så angenämt för en person, som gärna håller viss distans till det privata.
– Var jag än rör mig är det alltid någon som tar upp en mobilkamera. Jag har blivit ett selfie-villebråd och det kan vara jobbigt.
– Men rollen som Ica-Stig var för rolig för att säga nej till, jag är som sagt förtjust i den sortens fyndigheter.
Förra året påbörjade Loa arbetet med en memoarbok, som är tänkt att komma ut 2017.
Han hade egentligen tänkt vänta med att samla ihop sina gärningar i bokform. Men han ändrade sig efter att ha blivit uppringd av ett förlag med en operaintresserad redaktör, som hade följt honom i alla år.
– Det väcker mycket känslor att skriva om sitt liv. Sorg och glädje och förvåning. Mest förvåning, över saker som bubblar upp inom en. Både positivt och negativt.
Loa skriver ner sina minnesbilder för hand.
– Jag tycker om att jobba på det sättet. Det påminner mig om när min mamma skulle lära mig en massa Schubert-sånger. Då skrev jag ner alla sångerna på tyska, för hand.
– Arbetet med boken gör att det far tankar i huvudet hela tiden, jag associerar och skriver en massa lappar. Men det kommer nog inte att avslöjas något direkt uppseendeväckande. Jag har inget behov av att bli hej och du med alla, som en del andra verkar vara så sugna på.

43 år efter scendebuten på Kungliga Operan i Stockholm, ser Loa ingen anledning till att sätta sig i gungstolen, som pensionär.
Fortfarande är det ju så roligt, så inspirerande, utvecklande och livgivande att arbeta.
– Rosy har lovat att säga till om hon hör att jag borde sluta sjunga, eller om jag börjar hacka på något annat sätt. Till dess kör jag på så det ryker.
För att orka, är Loa noga med att hålla sig i trim. Motionen inkluderar dagliga gångturer med Nicko och att leta efter honom, när den nyfikna hunden smiter i väg på bångstyriga upptäcktsfärder. Och snart jagar de tillsammans. Det blir perfekt.

Av Hasse Gänger Foto: Hasse Gänger och SVT

LÄS OCKSÅ:
Claes Elfsberg: Vi drömde om det barn vi aldrig fick

Skådespelaren Sven Wollter ser slutet på karriären

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons