Annons

Annons

Mamma Lena: Jag hittade min dotter död i hemmet

Hon var en söt, blyg tjej som drömde om en framtid där hon fick vara sig själv. Men omvärldens krav på perfektion blev för höga. Till slut såg Moa bara en utväg – att ta sitt liv.

Lena Lithéns dotter Moa tog sitt liv.

I familjens radhus i Gävle brinner ett ljus vid bilden av en ung söt tjej, som inte längre finns.

Moa började bli vuxen, hade nyss fyllt 19 år och hade många planer för framtiden. Bland annat funderade hon på att börja plugga eller att jobba som volontär med gatuhundar i Sydamerika.

Annons

– Moa var oerhört stark som person och hade mycket empati för både människor och djur. Men precis som många andra unga kände hon krav utifrån om hur hon skulle se ut, hur hon skulle vara, säger Moas mamma Lena Lithén, 52.

Efter att Moa tog sitt liv har hennes mamma funderat mycket kring vad hetsen kring att leva upp till ett perfekt ideal gör, speciellt mot ungdomar och deras självkänsla.

– Det är ett heltidsjobb att vara perfekt på alla plan vare sig man är tjej eller kille, säger Lena. Man ska vara duktig, framgångsrik, vältränad, smal och veta exakt vad man ska göra.

– Sedan ska man lägga upp allt och visa världen vilken snygg och framgångsrik person man är. Lever man inte upp till det är man inte bra nog och känner kanske ångest.

Hon uppfattade inte att Moa gick omkring och mådde dåligt. Men fast hon var söt och omtyckt så kände Moa ändå inte att hon dög.

– ”Tänk mamma, om man bara kunde få vara sig själv”, sa hon en gång. Det har jag tänkt mycket på efteråt.

Upptäckt i gryningen

Det ofattbara hände natten mot den 15 augusti 2015. Då hade Moa först varit och träffat ett gäng vänner som hade avskedsfest för en av kompisarna som skulle åka iväg som au pair en längre tid.

Ingen av föräldrarna anade vad som skulle hända, de såg inga tydliga varningssignaler.

– Hon var lite ledsen den kvällen. Men jag tänkte att det inte var så konstigt eftersom det nyligen hade tagit slut med pojkvännen, minns Lena.

Lena och Moas pappa Hasse hade planerat att gå ut att äta, men erbjöd sig att stanna hemma med dottern.

– Men hon ville jättegärna gå på festen och försäkrade oss att även om hon var ledsen så skulle det ordna sig. Vi behövde inte vara oroliga, säger Lena.

Moas pappa skjutsade dottern och erbjöd sig att hämta henne när hon skulle hem. Men hon hörde aldrig av sig och sent på kvällen gick Hasse och Lena och la sig.

Moa hade slagit följe med en kompis som bor i samma område, men varken hon eller någon på festen hade märkt något speciellt med Moa. Hon drack ingen alkohol alls under kvällen.

– Hon hade varit som vanligt, glad och haft roligt, säger Lena.

Tidigt på morgonen väcktes de av Moas hund och klev upp. De hittade dottern i sitt rum, livlös. Förmodligen var hon död redan då. Det var uppenbart att hon tagit sitt liv.

– Den synen sitter för alltid kvar på näthinnan. Jag minns inte vad jag tänkte just då mer än att vi måste larma och sätta igång med hjärt- lungräddning.

Dottern Moa blev bara 19 år.

Inget planerat agerande

Allt var ett töcken när jourhavande präst kom för att stötta. Så småningom kom även en rättsläkare som skulle fastställa dödsfallet.

– Vi förstod ingenting, det var en stor chock. Mest av allt undrar man ju hur man kan ligga och sova en trappa upp samtidigt som någon dör i samma hus.

Inte blev det enklare på morgonen när Moas mobiltelefon började låta av sms och kompisar som ringde.

– Då blev jourhavande präst ett ovärderligt stöd för Moas vänner och för oss, berättar Lena.

Det finns inget som tyder på att Moa hade planerat att ta livet av sig. Dagen efter festen hade hon och kompisarna tänkt ha picknick i en park och sedan gå på en konsert med artisten Veronica Maggio, som de hade köpt biljetter till.

– Det måste ha hänt i stunden. Förmodligen var hon psykiskt instabil när hon gjorde det för en fullt frisk människa väljer ju livet, man tänker att man kommer ur det, funderar Lena.

Förutom frågan om varför har de närmaste fått kämpa med sina skuldkänslor. Men alla Lena pratat med, inklusive kuratorer, intygar att de inte hade kunnat göra något mer.

– Jag försöker tänka så för om jag bara tänker just på den morgonen så kommer jag att drunkna i sorgen, säger hon.

Familjens hundar sprider värme till Lena.

Stödgrupper har hjälpt

I början fick Lena och Hasse hjälp av en jourhavande präst och av Svenska kyrkans krishjälp Samtalsakuten. Lena kände ett stort behov av att träffa och prata med andra som råkat ut för liknande saker.

– Det var över ett år sedan det hände men känns fortfarande som om det var förra veckan.

Hon upptäckte att det finns samtalsgrupper för det mesta; de som mist en partner, drabbats av svår sjukdom eller haft ätstörningar, men ofta inte för sådana som drabbats av självmord på ett eller annat sätt.

Hon blev medlem i SPES (Riksförbundet för Suicid Prevention och Efterlevandes Stöd), en organisation för överlevande till sådana som tagit livet av sig. De förklarade att kommunen har ett ansvar för att erbjuda hjälp.

– Då knatade jag upp till anhörigstödet och sa att de fick lov att ordna en sådan grupp för jag kände att jag behövde det.

När de startade var de 6 stycken, nu är de 20 personer.

– SPES slutna facebookgrupp är också ett stort stöd där jag kan ventilera vad som hänt, när som helst under dygnet, säger Lena.

Även om Lena jobbar heltid och tar hand om sig själv blir livet aldrig detsamma. Hon sover dåligt, drömmer mardrömmar om det som hände och är ständigt trött.

– Jag är ingen väl fungerande människa, men jag vill jobba för att inte riskera att sjunka djupare ner i sorgehålet.

Hon tycker att en viktig sak i bearbetandet och för att öka förståelsen är att berätta hur det är att mista någon närstående genom självmord.

– Vi pratar så lite i samhället om döden och sorg och hur man hanterar det. Det får liksom inte plats i det perfekta livet, där vi bara vill visa upp bra saker.

På sin underarm har Lena tatuerat in sina barns namn och födelsedata.

Hårda toner på nätet

Många av Moas kompisar hamnade också i kris efter det som hände. De har fortsatt ha kontakt med Lena.

– De skulle också behöva hjälp med sina frågor, ångest och skuld men som ung kan det vara svårt att få samtalsterapi, säger hon.

Tillsammans kan föräldrarna och vännerna prata om och minnas den Moa de kände. Tjejen som var lite blyg, men väldigt glad och omtänksam.

Förutom de höga krav som många unga har på sig själva har Lena funderat på vilken inverkan den allmänna tonen på sociala medier har. Kritiska kommentarer som kan skada.

– Man är så skyddslös som ung i dag. Unga får upplysning om anti-mobbning, sexualupplysning och en massa annat men om jag mår dåligt, vart vänder jag mig då?

Moa var stark, ärlig och väldigt rak och det kunde ibland leda till att hon fick mycket ”skit”, förklarar mamman. Hon tror att unga pratar med varandra om de mår dåligt och om självmordstankar utan att någon vuxen eller vården får veta.

– Risken finns att man är solidarisk med den personen och inte tror att det ska hända något på riktigt. Därför skulle jag vilja uppmana alla som hör något sådant att meddela någon anhörig, så att någon vet. Då är man en bra kompis, säger hon.

Får aldrig ett svar

När någon dör på ett chockartat och traumatiskt sätt kan de anhöriga uppleva att tiden stannar upp. Och att man blir betydligt ensammare än tidigare.

– Som sörjande är kontakten med familj, släkt, vänner och arbetskamrater viktigare än någonsin. Men ofta så orkar man inte vara den som tar kontakten eller håller den levande. Man behöver inte vara så rädd för att störa någon med sorg.

Lena jobbar med att acceptera att hon troligen aldrig kommer att få något svar på vad som hände – varför dottern inte orkade leva.

– Jag har suttit här med hennes kompisar, funderat och ältat men det leder ingenstans. Till slut får man försonas med tanken att det var så här, det var det som hände.

Moas självmord var ett i statistiken av de 1 554 i landet som tog sitt eget liv 2015. Lena tycker att det rimmar dåligt med den nollvision som riksdagen antog 2008 och som innebär att varje kommun ska jobba för att minimera antalet självmord.

– Jag tror att om man fångade upp och gav stöd till unga som mår dåligt så skulle det inte behöva gå så långt som till att någon tar sitt liv, säger hon.

Hit kan du vända dig

Föreningen Mind arbetar med att sprida information om psykisk ohälsa. Föreningen har också volontärer som jobbar med stöd via sin självmordslinje. Dit kan personer som funderar på att ta sitt liv vända sig för stöttning och hjälp. Här hittar du kontaktuppgifterna till Minds självmordslinje.

Barn och unga kan också vända sig till Bris, Barnens rätt i samhället, på telefon 116 111.  Läs mer på Bris hemsida om deras stödverksamhet https://www.bris.se/om-bris/vart-arbete/bris-stodverksamhet/ 

Hos Vårdguiden finns mera information om hur den som funderar på självmord kan göra för att få stöd.

Text: Annika Sohlander
Foto: Pernilla Wahlman och privat bild

Läs också:

Camilla blev ensam kvar med sju barn efter makens självmord

Föräldrarnas oro efter lilla Kajsas epilepsianfall: ”Ovissheten är värst

LÄS OCKSÅ


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…