Annons

Annons

Bengt, 46, donerar en njure till sin fru Rebecca

Annons

karlek

Rebecca är svårt sjuk och behöver en ny njure. Nu har Bengt fått beskedet att han är lämplig som donator.

Släkt och vänner hade varit lyckligt ovetande om hur sjuk Rebecca Andersson, 39, i Fjärås söder om Göteborg faktiskt är.
Först när hennes man, Bengt, 46, började blogga avslöjades den svåra familjesituationen.
– Vi har inte velat att folk ska tycka synd om oss, säger Bengt. Och det vill vi ju inte nu heller.
Det var på en privat fest i Stockholm, i juni 1995, som Fjäråskillen Bengt och Alingsåstjejen Rebecca fattade tycke för varandra.
Sedan gick det undan. I september förlovade de sig och den 30 december samma år stod bröllopet i Tjolöholms slottskyrka utanför Kungsbacka.
– Bara någon månad senare var jag gravid, berättar Rebecca. Jag ökade i vikt mer än de flesta. Ändå trodde jag att det var normalt och jag funderade inte så mycket på den saken.
– Hela sommaren cyklade jag till jobbet i hemtjänsten. Jag trampade på med svullna vader och fötter.
Till slut togs prover på Mödravårdscentralen i Kungsbacka. Proverna avslöjade att Rebecca läckte proteiner.
– Läkarna misstänkte havandeskapsförgiftning och jag blev inlagd på sjukhuset i Varberg. Men jag har aldrig trivts på sjukhus. Jag rymde flera gånger, berättar Rebecca.
– Ja, en kväll smugglade vi ut Rebecca så att hon kunde följa med mig och mina föräldrar på travet i Halmstad, avslöjar Bengt. Tyvärr vann vi inga pengar.

Två månader före utsatt tid, den 26 augusti 1996, kom dottern Josephine till världen på Östra sjukhuset i Göteborg.
– Efter förlossningen blev det iltransport till Sahlgrenska, där Josephine hamnade på neonatalavdelningen och jag på njurmedicin.
– Jag fick vätskedrivande och tappade 17 kilo på en vecka, vilket är väldigt mycket för en kort tjej som jag, berättar Rebecca.
Bengt fyller i:
– Det var en förvirrande tid för oss alla. Det var ju inte så vi hade tänkt oss familjelyckan. Men efter ett par veckor fick jag hem Rebecca. En tid därefter kom också Josephine hem.

bran


VI HAR HOPPATS PÅ ETT MIRAKEL

Någon riktig diagnos fick Rebecca inte den gången. Och erfarenheterna hindrade inte Bengt och henne från att skaffa fler barn.
Alexander, som nu är 15 år, är också född för tidigt, tre veckor, berättar Rebecca.
– Liksom första gången samlade jag på mig en massa vätska, men eftersom jag var sjukskriven under större delen av graviditeten och slapp stressa inom hemvården gick det betydligt bättre.
Först 2000 ställdes diagnosen fokal segmentell glomeruloskleros (FSGS), vilket är en ärftlig och mycket ovanlig sorts njurinflammation, vars orsak man ännu inte har lyckats klarlägga.
– Nedsatt njurfunktion leder till förgiftning, högt blodtryck och ökad risk för stroke och hjärtinfarkt, sammanfattar Bengt, som med tiden har tillskansat sig en gedigen medicinsk kunskap.
Under årens lopp har många olika läkare studerat Rebeccas sjukdomsförlopp och alla har kommit fram till samma sak: Förr eller senare kommer det att krävas en njurtransplantation.
– Medan Rebecca har kämpat på inom hemvården, har jag haft gott om tid att vänja mig vid tanken på att donera en av mina njurar, säger Bengt.
– Man klarar sig bra med bara en, så det är egentligen ingen stor grej. Men visst har Rebecca och jag hoppats på ett mirakel, att allt ska vända av sig självt och att vi ska slippa opereras.

Under tiden har familjen Andersson vuxit.
– 13-åriga Caroline och 12-åriga Denise var inte planerade, men väldigt välkomna, betonar Rebecca.
– När det stod klart att Denise var på gång rekommenderades abort. Ännu en graviditet kunde kosta mig livet, fick jag veta. Som väl var lyssnade jag inte på det örat.
– I dag kan jag inte ens föreställa mig ett liv utan våra fyra älskade barn!
De senaste åren har Rebecca varit heltidssjukskriven. Och eftersom Bengts arbete som säljkonsult innebär mycket bilkörning och åtskilliga hotellnätter, har barnen i stor utsträckning fått hjälpa till med hushållsarbetet.
– Rebecca är också väldigt tapper, påpekar Bengt. Ibland när jag kommer upp på morgonen och ser det nysläckta värmeljuset och den nästan färdiglösta korsordsbilagan på köksbordet förstår jag att hon har haft ännu en sömnlös natt, pinad av kroppsliga plågor.
Mot slutet av 2014 hade Rebecca bara femprocentig njurfunktion. Då påbörjade hon sin dialysbehandling på Varbergs sjukhus.
– Där går jag nu fyra gånger i veckan. Varje behandling är som att springa ett halvt maratonlopp.
– Men jag ska inte klaga. Jag kan fortfarande kissa, det är inte alla i dialysgruppen som kan det.
– Och därmed kan jag också – tack och lov – släcka törsten, vilket för dialyspatienter utgör skillnaden mellan himmel och helvete.

VI KÄMPAR MOT ÖVERFLÖDSKILONA

Samtidigt som Rebecca inledde dialysbehandlingen startade utredningen av Bengt som tänkbar organdonator.
– Mitt under utredningen slogs jag av tanken: ”Tänk om min njure inte duger?”, säger Bengt.
– Kön för organdonation från avlidna är i nuläget mellan två och fyra år… För mig är det ofattbart att det kan vara så.
– Om man är död behöver man ju inte längre något av allt det som kan rädda livet på upp till åtta medmänniskor!
För att propagera för organdonation startade Bengt en egen blogg. Den heter www.endelavmig.nu och har underrubriken En vanlig mans tankar om en kvinnas ovanliga sjukdom.
– Familjen var mycket kritisk från början, erkänner Bengt. Men nu när jag har varit i gång en tid tycker alla att jag gör rätt.
En del i Bengts bloggande berör kampen mot överflödeskilona, en kamp som många kan känna igen sig i.
– Rebecca har gått ner 20 kilo inför transplantationen och själv åker jag lite upp och ner. Men det är viktigt att vi båda försöker hålla igen. Det är svårare och mer riskabelt att söva folk som har mer än 30 i BMI.
Just nu vill Rebecca och Bengt bara ha operationen överstökad.
– Jag längtar efter att återfå min ungdomliga energi, säger Rebecca. Jag vill dansa, rida och resa!

bran

FÖLJ PARET PÅ BENGTS BLOGG!
Besök gärna Bengts blogg, www.endelavmig.nu. Där kan du följa hur det går för Rebecca och Bengt. På sidan finner du också en länk till Socialstyrelsens donationsregister och svar på många frågor om organdonation.

Av Mats Å Johansson Foto: Leif Boström

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons