Annons

Annons

Björn Skifs: Jag tvivlar ofta på att jag är tillräckligt bra

För några år sedan var det nära att Björn Skifs karriär var över. Som tur var ringde en kompis och fick upp honom ur gropen. 

Annons

Björn Skifs

LÄS OCKSÅ: Det här visste du inte om Björn Skifs

När Leksand mot alla odds gick upp i Elitserien i ishockey i våras stod Björn Skifs upp framför TV:n hela matchen och skrek så att det hördes över nejderna där han bor i en gammal prästgård. Vilken bragd, klart att man öser ur sig upprymda känslor när hembygdens idrottshjältar visar att de verkligen duger.
Att många med samma hjärtlighet jublar åt honom själv har Björn alltid haft svårare att förstå.
– Jag litar faktiskt inte alltid på att jag ska räcka till. Att slippa det där tvivlet vore inte så dumt. Å andra sidan är det kanske bra att man har den piskan på sig själv, så att man är på tårna och skärper till sig, säger Björn Skifs.
– Jag vill förstås alltid upp på scenen, men samtidigt hoppas jag nästan alltid att det blir inställt. Först när jag står där vid mikrofonen släpper det.
– Men ibland kan det liksom kännas som att jag lurar publiken. ”Jag kan ju egentligen ingenting, tänk att de går på det igen!” Det är säkert, ibland tänker jag faktiskt så.

Det hjälper inte ens att till och med Carl XVI Gustaf har hedrat honom. ”För förnämliga konstnärliga insatser” har kungen hängt Litteris et Artibus runt halsen på den alltid anspråkslöse dalkarlen. En medalj få förunnat som bara får bäras till högtidskläder.
– Jag bar den när vi blev inbjudna på middag på slottet då jag hyrde en frack. Det hade varit toppen för mamma och pappa att se. Även fast de var från arbetarklassen tror jag att de uppskattade kungahuset, säger Björn Skifs.
– Själv är jag full av beundran för hela kungafamiljen eftersom de gör ett fantastiskt jobb. Jag har själv sett deras dagsprogram ibland och det är otroligt vad de uträttar på ett dygn. Inte många kämpar dagligen för Sveriges bästa som de gör.

Var när att sluta – har nu dubbla shower i stället

Björns popularitet har aldrig avtagit trots att han nu kan räkna in fem decennier som artist och underhållare.
Sedan oktober i fjol kör Björn med ”Lite nu och då”-föreställningar på Göta Lejon i Stockholm tre kvällar varje månad. Succén är så påtaglig att showen minst pågår till maj nästa år.

Under årets sommaruppehåll skulle Björn egentligen bara lata sig i solskenet. Men i stället slog han till dubbelt upp. Först med ”Badrock”, en föreställning som kunde ses första gången 1986. Nu återuppstod den eftersom Borgholm på Öland fyllt 200 år. Som en del av jubileumsfirande ville de ansvariga ha Skifs & Co i slottsruinen igen.Det andra sommarkalaset, ”Revanschen på Skansen”, har sitt ursprung i när Björn slog igenom i Sveriges Radios popbandstävling 1966. Slam Creepers, med Björn vid micken, vann. I Maniacs, en annan grupp i finalen, var Tommy Körberg sångare.
– Det var första gången vi sågs och sedan dess har vi varit vänner.
– Innan direktsändningen spelade och sjöng vi lite i ett rum med ett piano under Sollidenscenen på Skansen.
– Vi gillade varandras röster och bestämde att vi någon gång skulle jobba ihop. Sedan gick det 50 år innan det äntligen blir av…

För några år sedan var det väldigt nära att Björn avslutade karriären. Efter nypremiären av ”Spök”, musikalen han skrivit tillsammans med gamle parhästen Bengt Palmers, tröttnade han på branschen och sig själv.
– Men jag kände efter en vända till när en kompis hade ringt: ”Allvarligt talat, Björn, kom upp ur gropen nu! Du måste göra någonting. Jag tycker att du ska göra en sommarturné!”
– Lusten kom tillbaka och resultatet blev min första sommarturné på 15 år. Nu kör jag på igen så länge jag trivs, säger Björn.
– En bra sak är att jag i mitt jobb tillåts vara yngre än vad jag egentligen är, det tror jag hjälper mycket. Jag har sett både Charlie Norman och Povel Ramel på scen när de var över 80 år, så jag har ingenting att vara rädd för.
– I samma takt som man förlorar någonting när tiden går så tror jag också att man tjänar någonting.

Ser all sport och är hejarklack både hemma och i publiken

Björn började som Rock-Nalle hemma i Vansbro i Västerdalarna efter att som elvaåring ha upptäckt rocksångaren Little Richard. Han uppträdde då med musik och monologsketcher.
Även föräldrarna var förebilder: Pappa Anders, tågkonduktören som vid sidan av skrev och spelade revyer, och mamma Britta, fritidssångerskan som brukade vara med.
– Showandet var väl också mitt sätt att ta plats lite. Jag var för liten och vek för att kunna göra det i ishockeyrinken eller på fotbollsplanen. Så jag gjorde det i aulan i stället.
Långt senare, i mitten av 1970-talet, när Björn fick en världshit med ”Hooked on a feeling”, skulle han som första svenska popartist någonsin lanseras i ett betydligt större sammanhang – i USA. Det fungerade inte eftersom Björn inte kunde förställa sig.
– I den amerikanska musikbranschen vara det bara en massa medvindsklappare. Sådant biter aldrig på en hederlig man från Vansbro. Jag kan inte fejka.
– Jag hade så ont i kinderna efter allt fånigt leende att… nä, allt sådant där har alltid fått vara. Jag är bara en vanlig tvåbarnspappa som gillar att titta på TV-sport och att tälja på en pinne.
Sport på TV, ja. Björn brukar säga att han inte har någon hobby. Men då tänker han inte på att han följer i princip all idrott på TV, inte bara Leksands IF får i gång honom. Han är djupt fascinerad av prestationerna och spänningen i den ständigt oförutsägbara dramaturgin.
– Jag är nog så nära sportfåne man kan bli utan att sporta själv. Tack och lov är Pernilla likadan. Vi sitter ofta hemma och tittar på all möjlig sport.
– Och vi var på vinter-OS i Sotji för ett par år sedan och skrek lika mycket som alla andra i blågula tröjor när Charlotte Kalla gjorde sin bragdspurt i stafetten Vi var verkligen svenska fans.

Lovade sig själv att bli en närvarande pappa

Sedan 16 år tillbaka arbetar Björn och hustrun Pernilla (som är koreograf och regissör) även tillsammans. Vilket fungerar bra, eftersom de vet att sära på det privata och jobbet. Paret Skifs har gjort många lyckade föreställningar.
– Hon vet hur jag fungerar och vi tänker väldigt lika vad gäller show, underhållning och humor.
– Pernilla har en jättebra blick för vad som är lämpligt på scenen, säger Björn som drog ner på turnerandet när deras barn kommit till världen:
– Jag hade kollegor som hade småbarn hemma när vi var ute på långa resor. Jag såg ju hur de led. Redan då tänkte jag att om jag fick barn skulle jag se till att hålla mig hemma och vara en närvarande pappa när de var små. Och så blev det.
Händigt fixar Björn det mesta hemma på gården. Ändå händer det att logistiken spricker så att skratten ekar i grannskapet.
Som när det skulle byggas en låda till solstolsdynorna. Den blev himla fin, med gångjärn och lucka och allt. Problemet var bara att han inte fick ut den ur snickarboden.
– Ja du, det var ju bara att skruva isär allt… Dessutom fick jag kapa ena sidan eftersom dörren var för liten och smal. När jag slog ihop den igen visade det sig att alla dynor inte fick plats. Så nu har vi andra saker i lådan i stället, säger Björn Skifs och fnittrar lite vid tanken på den klassiska missen.
Munter blir den evigt folkkäre sångaren och artisten även av knäckebröd.
– Det måste jag ha till allt, till och med till pannkakor. Då är det perfekt. Till frukost blir det alltid egenblandad kakaochoklad och knäckebröd.
– Oftast har jag ingenting på, jag kör helt rent. Leksands Bröds brungräddade är favoriten, men den vanliga duger också.
Om detta råder det däremot inga tvivel.

Björn Nils Olof Skifs

Yrke: Musiker och artist
Ålder: 69 år
Familj: Hustrun Pernilla, 51, sönerna Oliver, 27, och Jonathan, 25 år
Bor: I Österhaninge söder om Stockholm
Aktuell: Med ”Badrock” i Borgholms slottsruin 21–29 juli, ”Revanschen på Skansen” i Stockholm 26–28 augusti, fortsättning på ”Lite nu och då”- föreställningarna på Göta Lejon i Stockholm i höst.
Fritidsintressen: ”Jag skulle jättegärna vilja ha någon riktig hobby, men jag har fortfarande inte hittat någon. Å andra sidan har jag alltid något som behöver göras hemma på gården som jag nog hellre gör.”
Karriären i korthet: Stjärna i Slam Creepers på 1960-talet. Världshit 1974 med ”Hooked on a feeling” 1974. Har haft egna shower och huvudrollen i filmer, revyer och musikaler. 40-tal album som sålt guld eller platina. Vann Melodifestivalen 1978 och 1981. Fick medalj av kung Carl XVI Gustaf 2008 för ”förnämliga konstnärliga insatser”.

Av Hasse Gänger Foto: Hasse Gänger

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons