Annons

Annons

Carl, 108, är Sveriges äldsta nu levande man

Carl Mattsson i Strömstad är 108 år och Sveriges äldsta nu levande man. Han har sett föräldrar, syskon, hustru och barn dö. Och han har en förklaring till att han själv fortfarande hänger med.

Annons
Carl Mattsson är Sveriges äldsta man

Carl Mattsson, 108 år, är Sveriges äldsta nu levande man

Det är lätt att få en intervju med Sveriges äldsta nu levande man. Carl Mattsson, 108, svarar själv i telefonen i sin lägenhet på servicehuset Jägaren i Strömstad.
– Kom när det passar, säger han. Jag har all tid i världen!
Vi finner honom hopsjunken i sängen. Men med hjälp kommer han upp i rullstolen. Då ser vi att han fortfarande är en stilig man. Det är lite SAS-Janne Carlzon, Lasse Schmidt och Sven-Bertil Taube över honom.
– Ja, säger Carl med ett leende. Jag vill inte skryta, men när jag var på dans på Liseberg behövde jag aldrig gå hem ensam. Och en gång hörde min fru några unga tjejer på spårvagnen säga: ”Såg du snyggingen?”
– Men det behöver du inte skriva, säger han. Det har varit både plus och minus med det där. Och nu är jag ofarlig. Jag har kateter. Men jag kan fortfarande få tjejerna här på ”hemmet” att skratta!
Carl föddes på Gåseknöde gård i Stenkyrka församling på Tjörn den 7 mars 1908. Han var näst äldst i en syskonskara på fem.
– De är döda allihop, säger Carl. Mina föräldrar, Rutger och Agda, blev 76 och 82 eller 83 år, jag minns inte exakt. Lite molnigt börjar det bli i skallen på mig. Men det kunde ha varit värre…

Lite molnigt börjar det bli i skallen på mig. Men det kunde ha varit värre…

Från Tjörn gick flyttlasset till Djupedal på Hisingen.
– Mina föräldrar sålde ägg, potatis, grönsaker och blommor på Skanstorget i Göteborg, berättar Carl. Själv sålde jag Singers symaskiner som ung. Jag fick till och med pris som bästa säljare innan hörseln blev dålig.
Hörselproblemen betraktar han som ärftliga.
– Min farbror var nästan döv. Men jag har blivit opererad och behöver numera bara hörapparat på ett öra!
Carls första äktenskap slutade med skilsmässa. Men det gav honom en dotter.
– Hon hette Berit och var väldigt duktig. Ändå hoppade hon av sin gymnasieutbildning. Sedan träffade hon en kille och for till Amerika med honom. När hon kom tillbaka var hon ensam.
Dottern Berit var hans enda barn, några barnbarn fick han aldrig. Berit förlorade han när hon gick bort för ett tiotal år sedan. Åtminstone tror han att det var ungefär då hon lämnade jordelivet. Det är inte lätt att hålla rätt på årtalen som 100-plusåring.
– Det kan ha varit ännu längre sedan. Mina tidsangivelser får tas med en nypa salt.

Carl Mattsson 108 år

Carl Mattsson, 108 år

Själv var Carl nära döden redan som ung.
– Jag körde motorcykel och en yngre kusin ville åka med. Han lutade sig fel i en kurva. Jag tappade kontrollen, motorcykeln välte och vi gled nerför en grässlänt strax utanför Kållekärr på Tjörn. Kusinen skadade ansiktet och jag ett ben. Men vi överlevde båda två!
Carls lillebror Erik hade två taxibilar.
– Under kriget körde han på gengas. Jag tror att det var det som gav honom lungproblem. Min äldre bror som hette Bror var grönsaksodlare. Han hade svagt hjärta och dog framför ögonen på mig, mitt i livet. Jag hade kanske räddat honom om jag kunnat hjärt- och lungräddning.
Carl sitter tyst.
– När man blir så gammal som jag finns det en hel del som man ångrar, säger han. De felfria har väl aldrig levt?
Carl menar att han aldrig har sparat sig. Han har levt livet fullt ut.
– Men jag har inte ätit mer än att jag kunnat få i mig lika mycket till, säger han. Jag har nöjt mig med halva portioner. Det kan vara en förklaring.
Han liksom hajar till.
– Är jag verkligen den äldste nu levande mannen i Sverige? utbrister han och fortsätter spjuveraktigt: Skaffa fram en limousin så ger vi oss ut på turné. Det går kanske att tjäna pengar på att visa upp mig?

Golf är det roligaste jag sysslat med

Hustru nummer två, Birgit, arbetade som receptionist på Sahlgrenska sjukhuset när Carl fick syn på henne. ”Henne ska jag ha”, tänkte Carl.
– Vi hade det bra ihop. Birgit fick jobb på sjukhuset här i Strömstad och jag arbetade som vaktmästare på Vettehus i Skee fram till pensioneringen.
Innan dess gick han en slöjdutbildning i Vänersborg. Den var treårig. Redan efter två år tyckte rektorn att Carl var fullärd. Då hade han gjort ett bord med fantastiska intarsiainläggningar.
Som möbelsnickare gjorde Carl inredningen till Gripsholm och kontorsmöbler åt Facit. Han kunde till och med titulera sig specialdesigner.
Carl var också en god skytt i sin krafts dagar. Det vittnar det välfyllda prisskåpet intill sängen om.
– Men golf är det roligaste jag sysslat med, säger han. Det var en kille som satte en golfklubba i handen på mig när jag var 76 år. Jag slog ett slag och kände direkt att golf var min sport. Sedan vinglade jag runt på golfbanorna tills jag var en bra bit över hundra år.
Hole-in-one fick han aldrig uppleva. Men det var nära, på ett 160-metershål på golfbanan i Strömstad.
– Ett klockrent slag och så låg bollen tre centimeter från hål. Men nära skjuter ju ingen hare.

Hustrun Birgit förtog sig när Carl och hon arbetade med plattsättning vid sin sommarstuga.
– Jag tror att det var något som brast i hennes huvud när hon tog i, säger Carl. Hon dog efter några veckor på sjukhus.
Ett av Carls brorsbarn, Stig, lovade då att han skulle ta hand om Carl på gamla dagar. Carl såg fram emot att bo i hans villa i Stenungsund.
– Men så drabbades Stig av cancer. För fyra år sedan hjälpte han mig att flytta hit till servicehuset Jägaren. Sedan drog även han vidare. Men här har jag det bra, med utsikt över Strömsån.
Lite ensamt kan det kännas ibland. Släkten bor i Göteborg, Stockholm och Värnamo.
– Det är för långt för att åka och hälsa på, men de ringer och det är telefonsamtal som piggar upp. Det är gott att veta att det finns folk som bryr sig.
Något liv efter detta förväntar sig inte Carl.
– Man får vara realist, säger han. Jag tror att döden är som när en glödlampa släcks. Är man död så är man. Det är inte mer med det!

Av Mats Å Johansson Foto: Leif Boström

LÄS OCKSÅ
Efter 50 år har vi fortfarande roligt ihop!

Rektor Angelica skolade om sig: Jag får tacka lammen för att jag lever!

Vi hittar mormor i slutet av garnnätet

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons