Annons

Annons

Cecilia: Jag har kräkfobi!

Cecilia har bara kräkts tre gånger, men bara tanken på att behöva kräkas gör henne livrädd. Men ju starkare ångesten blivit, desto mer kraft har hon fått för att förverkliga sina drömmar.

Annons
Cecilia har hittat sätt att undvika att drabbas av kräkningar.

Cecilia har hittat sätt att undvika att drabbas av kräkningar.

Trots att det är den sjunde vanligaste fobin är det få som känner till att emetofobi är en överdriven rädsla för att kräkas. Ända sedan Cecilia Lindecrantz  var i tolvårsåldern har hon levt med en panikartad skräck för att kräkas.
Rädslan för att drabbas av magåkommor får henne att praktiskt taget gå i ide under vinterhalvåret. Vid de sällsynta tillfällen hon rör sig ute bland människor använder hon sig av olika strategier för att minska sin ångest, så kallade säkerhetsbeteenden.
– När det är som jobbigast har jag vantar på mig när jag trycker in min kod i bankomaten. Ibland trycker jag direkt med fingrarna, men då skyndar jag mig hem och tvättar händerna.
– Om jag har rört min mobiltelefon efter att ha tryckt in koden måste jag tvätta den. Jag undviker också att åka kommunalt i rusningstid och att gå på offentliga toaletter.
Under sina 29 år i livet har Cecilia bara kräkts tre gånger.
– Direkt efteråt har jag frågat mig vad jag oroade mig för, det var väl inte så farligt. Men ett par dagar senare känns tanken på att kräkas lika skrämmande igen.

Vill inte överföra min ångest på Vincent

På grund av sin fobi tvekade Cecilia att skaffa barn, men en oplanerad graviditet resulterade för snart sju år sedan i hennes älskade son Vincent. När han började på dagis besannades Cecilias värsta farhågor.
– Ett år hade han magsjuka fem gånger på sex månader. Som tur är har antingen Vincents pappa eller min mamma funnits i närheten varje gång han blivit magsjuk. De har tagit hand om situationen, medan jag har kunnat gå undan och därigenom undvika att få en ångesttack framför Vincent. Jag är mån om att inte överföra min ångest på honom.
Några dagar efter vårt möte ska Cecilia åka till Paris tillsammans med Vincent och sin mamma. Resande för henne är förknippat med lika mycket ångest som glädje.
– För två år sedan blev jag bjuden till Thailand, men tyvärr gjorde min rädsla för magsjuka och matförgiftning att det blev en fruktansvärd upplevelse. För att slippa gå på flygplanstoaletten drack jag inget på hela flygresan, vilket resulterade i huvudvärk och illamående.
– Väl på plats vågade jag bara äta uppvärmda grönsaker och gick därigenom miste om många härliga smakupplevelser.
– När jag kommer hem från en semesterresa är jag så utmattad att jag skulle behöva en ny semester för att vila upp mig, konstaterar Cecilia med en suck.
Än värre var det då hon nyligen genomgick en tandoperation.
– Efteråt fick jag en smärtlindrande medicin utskriven, men när jag läste om den i Fass visade det sig att illamående var en av de vanligaste biverkningarna. Därmed var det otänkbart för mig att ta medicinen. Trots att jag hade så ont att jag grät ville jag inte riskera att bli illamående och behöva kräkas.
Cecilia är övertygad om att fobin hänger samman med en otrygg barndom. Hennes mamma levde under några år med en alkoholiserad och psykiskt sjuk man som flera gånger misshandlade henne svårt inför Cecilias ögon.
– Vid ett par tillfällen försökte han strypa mamma till döds. Jag tror att de traumatiska händelserna har fått min hjärna att felaktigt sammankoppla kräkning med livsfara. För mig är det väldigt logiskt, eftersom det var i samband med att jag bevittnade misshandeln av mamma som min fobi utvecklades.

KBT gjorde att jag mådde sämre

Cecilia tror att fobin hade kunnat kvävas i sin linda om hon och hennes mamma hade fått rätt hjälp av samhället då hon var barn. I vuxen ålder har hon provat många olika terapiformer.
– Det har varit svårt att hitta något som fungerar. Kognitiv beteendeterapi– KBT har bara gjort mig sämre. Däremot har hypnosterapi hjälpt mig mycket. Tack vare den har jag bearbetat mina svåra barndomsminnen och fått en acceptans för min fobi. Det har gjort det lättare att leva med den.
För att kunna ha ett drägligt liv trots fobin har Cecilia i stor utsträckning anpassat sin tillvaro efter den.
– Bland annat jobbar jag hemifrån. När jag ska träffa mina vänner vill jag hellre att de kommer hem till mig än tvärtom, så att jag slipper åka kommunalt och utsätta mig för smittorisk.
Cecilia är noga med att framhålla att hennes kräkfobi också har resulterat i positiva saker.
– Eftersom jag i många situationer mår dåligt ser jag till att njuta extra mycket av de bra dagarna utan ångest. Fobin har också gett mig modet att följa min längtan. Ju starkare min ångest har varit desto viktigare har det blivit för mig att förverkliga mina drömmar.
– Trots att många avrådde mig slutade jag för några år sedan mitt arbete som undersköterska för att i stället läsa en affärsinriktad musikutbildning. I dag arbetar jag som producent inom underhållsbranschen och trivs ypperligt.
En annan dröm som Cecilia förverkligat är att skriva en självbiografisk bok om att leva med en ångestsjukdom. I boken ”Under hypnos” (Idus förlag) berättar hon självutlämnande om sin uppväxt och nuvarande vardag med kräkfobin.
Sedan boken kom ut har hon överösts med mejl och brev från personer som kämpar med samma problematik.
– Många skriver att de har gråtit när de läst boken, eftersom de känt igen sig så väl i min historia. De har funnit tröst i vetskapen om att de inte är ensamma om att ha det så här. Precis som jag själv har de känt sig udda och konstiga på grund av sin fobi.
Med åren har Cecilia blivit allt bättre på att hantera sin ångest.
– Om jag en dag kunde bli av med den skulle jag bli fantastiskt glad, men jag har inget stort hopp om att det kommer någon behandling som kan trolla bort min fobi helt och hållet.
– I stället gläder jag mig över framstegen som jag gör. Nyligen åt jag exempelvis råbiff för första gången, vilket var ett stort fall framåt. Nästa steg blir kanske att äta fler rätter från menyn när jag är utomlands.

 

De 10 vanligaste fobierna

Araknofobi – rädsla för spindlar
Akrofobi – höjdskräck
Agorafobi – rädsla för öppna platser
Brontofobi – rädsla för åska
Klaustrofobi – rädsla för små slutna rum
Aerofobi – flygrädsla
Emetofobi – rädsla för att kräkas
Ofidiofobi – ormskräck
Skotofobi – rädsla för mörker
Mysofobi – rädsla för smuts

Av Linda Andersson Foto: Ulf Berglund

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons