Annons

Annons

Charlott, 35, blev mobbad hela skoltiden

Under hela sin skoltid mobbades Charlott för sin dyslexi. Trots motgångar har hon utbildat sig till lärare och nu gör hon allt för att vara ett stöd för eleverna.

Annons
Charlott Zsoldos blev mobbad

– Alla på skolan är lyhörda för mobbingsituationer, säger Charlott.

Halmstadsbon Charlott Zsoldos, 35, har Pippi Långstrump och Ronja Rövardotter som förebilder.

– Mamma läste nästan alla Astrid Lindgrens böcker för mig och min tre år yngre syster, berättar Charlott som växte upp med en svensk mamma och en ungersk pappa.
Båda föräldrarna var industriarbetare, men de uppmuntrade sina barn att studera.
– Jag ville inget hellre än att börja skolan. Pappa gav mig en ryggsäck några veckor innan det var dags. Då kunde jag inte bärga mig längre. Jag tog på mig ”ryggan” och öppnade dörren där hemma i Gislaved. ”Och vart ska du?”, frågade mamma. ”Till skolan!” svarade jag glatt och förväntansfullt.
Men ingenting blev så som Charlott hade tänkt sig.
– Jag hade svårt i alla ämnen utom idrott, säger hon. På gympan var jag det självklara förstavalet. I alla andra sammanhang var jag ”bottenskrapet”, ja, den som valdes sist!
– Bokstäverna fick jag aldrig i rätt ordning. Matematiken begrep jag mig inte på. Jag vet inte hur många gånger pappa visade mig den liggande stolen. Och vad hjälpte det?
– I skolan använde man bara ett streck när man skulle dividera. Det blev kortslutning i huvudet på mig. Jag kände mig så dum…

Utsatts för slag, spott och spe
Charlott hade häftigt humör. Och hennes självkänsla var redan då allvarligt skadad av en släktings obetänksamma kommentar: ”Det är bra att du är ful när du är liten, då kanske du blir snygg när du blir stor!”
– Jag var nog bara fyra, fem år när jag fick höra det där, säger Charlott. I dag kan jag se att det inte var något fel på mitt utseende, men då var jag övertygad om att jag var en ovanligt ful unge!
När Charlott gick i andra klass tryckte en två år äldre pojke upp henne mot skolväggen. Han sa: ”Du ska inte tro att du är något!”
– Sedan var det fritt fram för alla andra att ge sig på mig. Det var slag, spott och spe. Jag beklagade mig för min skolfröken. ”Då får du väl gå undan”, svarade hon.
– Jag blir arg när jag tänker på det. Har man rast är man hänvisad till skolgården. Där finns ingenstans man kan gömma sig. Vart man än går kommer plågoandarna efter en.

Vi var fyra tjejer som aldrig blev bjudna på de andras kalas

Tidigt pratades det om att Charlott kanske var ordblind.
– Jag fick lite extra hjälp i tvåan och trean.
Då fick hon också modersmålsundervisning i ungerska.
– Märkligt, kan jag tycka nu. Vi pratade inte det språket hemma.
Hon kände sig stressad och pressad.
– I skolan var det jämt bråk. Sedan fortsatte ofta striderna med föräldrarna när jag kom hem.
Det blev onda cirklar.
– Jag var inte den enda i klassen som hade det tufft och upplevde utanförskap. Vi var fyra tjejer som aldrig blev bjudna på de andras kalas.

Slogs för sitt liv med killarna
Charlotts medfödda berättarglädje räddades av en fantastisk lärarvikarie.
– Vi hade henne några veckor i fjärde klass, när den ordinarie läraren var sjuk. Vanligtvis rättades alla uppsatser med rödpenna. Det var fokus på de felstavade orden. Men vikarien vände på kuttingen. Hon såg förbi petitesserna och läste min berättelse ”Varulvsmannen” högt för hela klassen. Det lät riktigt bra. Jag var oerhört stolt!
Under åren på högstadiet utsattes Charlott för sexuella trakasserier.
– Det var ett ständigt tafsande och jag kallades både det ena och det andra. Dessutom utsattes jag för rent förtal.
– En vinterdag i åttonde klass tog ett tiotal av klassens killar tag i mig. Det var snö ute och de tänkte mula mig.
– De drog och slet i mig. Jag var övertygad om att jag skulle kvävas till döds om de lyckades få ut mig från skolan och trycka ned mig i snön. Så rädd som då har jag aldrig varit, varken förr eller senare. Jag slogs bokstavligen för mitt liv och till slut tvingades killarna att ge upp.
Efter grundskolan sökte sig Charlott till volleybollgymnasiet i Katrineholm.
– Där blev jag riktigt hyfsad i matte, berättar Charlott. Jag spelade dessutom i juniorlandslaget, men kom ändå aldrig riktigt in i gänget.
Av Charlotts berättelse att döma var hon långtifrån ensam om att känna sig utanför på volleybollsgymnasiet.
– Av tio tjejer var vi bara fyra som lyckades ta studenten, säger hon. Jag var en av dem!
Charlott har kämpat hårt för att få av sig ”offerkoftan” och göra något bra av sitt liv.
Under en period arbetade hon som au pair hos en familj med två pojkar i New York som då var fem och sju år gamla.
– Men Gabriel Rushs framgångar är nog inte enbart min förtjänst, skrattar Charlott apropå att femåringen vuxit till sig och numera är en av Hollywoods allra mest lovande filmstjärnor, med filmer som ”Grand Budapest Hotel” och ”Moonrise Kingdom” på sitt CV.

Zsoldos

En liten olycklig flicka. Varje dag i skolan var en plåga för Charlott.

 

Diagnosen var bra för självförtroendet
Själv valde Charlott att satsa på lärarstudier när hon återvände från USA.
– Jag fick nog göra ett 20-tal omtentor, men det är inget minus. Ju längre tid det tar att förvärva kunskap, desto bättre sitter den!
Dataprogrammet Words rättstavningsfunktion har varit en välsignelse för Charlott.
– Ändå kändes det motigt att skaffa sig gymnasielärarkompetens i engelska och svenska. Jag behövde så mycket tid för att läsa och skriva forskningsrapporter.
För sju år sedan gjorde hon ett test och fick diagnosen dyslexi.
– Det gjorde gott för självförtroendet att få veta att jag inte är trög i huvudet. Bara vetskapen underlättade!
Vid sidan om sitt heltidsarbete som lärare på Östergårdsskolan i Halmstad arbetar Charlott nu som coach med inriktning på idrottsprestationer och hälsa.
Dessutom är hon politiskt aktiv, sportkommentator hos P4 Radio Halland och så dömer hon beachvolleyboll på elitnivå.
– Jag gillar att ha många bollar i luften, konstaterar Charlott.
Att Charlott är singel har säkert sin förklaring i vad hon gått igenom.
– Man drar sig för att fråga när man är övertygad om att få ett nej, säger hon själv. Så var det ganska länge. Och nu har jag kanske blivit lite kräsen också. Ska jag satsa på kärleken måste den vara riktigt, riktigt bra!
Det fanns en tid när Charlott tyckte att hon vek sig dubbel för att vara andra till lags. Nu nöjer hon sig med att göra så gott hon kan.
– I skolan är jag väldigt lyhörd för mobbingsituationer, säger hon. Jag går in och säger ifrån. Jag särar elever och låter båda parter komma till tals. Jag tittar aldrig bort. Jag tar mig alltid tid, även om jag inte anser mig ha den.
– Allt som jag önskar att mina lärare hade gjort för mig gör jag nu. Och jag är glad att kunna säga att mina kolleger på Östergårdsskolan gör likadant.

Av Mats Å Johansson Foto: Leif Boström

Här finns fler reportage om mobbing

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons