Annons

Annons

Cissi, 45: Jag är kär i en yngre man

Kärlek känner ingen ålder. Foto: Shutterstock

Kärlek känner ingen ålder. Foto: Shutterstock

Cissi har levt ensam i tio års tid och tänkte försöka träffa någon när barnen flyttat hemifrån. I somras blev hon helt oförberett störtkär för första gången. Men han är 15 år yngre…
Jag är 45 år och har levt ensam med mina två barn på 16 och 19 i tio år. Deras pappa och jag skildes efter några rätt stormiga år. Det var mycket bråk och sprit med i bilden och vi for rätt illa allihop. Men han fick rätt hjälp och är nu helnykter och bor med ny familj på annan ort. Barnen ser honom ganska sällan och ganska ogärna, är tacksamma att han verkar må bra – och att han lämnar dem i fred.
Deras jobbiga år när de var små har nog gjort att jag har dragit mig för att få in en ny man i mitt liv. Livet har rullat på rätt bra ändå. Barnen trivs med sina liv och sina kompisar, nittonåringen har just flyttat hemifrån. Jag hade tänkt börja leta efter en partner på nätet när min sextonåring, dottern, också flyttar, men inte förr.
Jag har haft en del korta förbindelser, men inget jag berättat för barnen om och inget jag känt allvar inför. De få gånger jag varit borta en kväll har jag sagt att det varit en vanlig tjejträff, väninnor har jag gott om, så det var inget konstigt med det. Och enstaka ”resor i jobbet” har jag kunnat unna mig. Jag har egentligen inte saknat en man utan blivit trygg med mitt eget. Jag har bra jobb också och härliga arbetskamrater.
Det var där, på jobbet, som blixten liksom slog ner. Jag blev störtförälskad i somras och jag var helt oförberedd, har aldrig känt så förut. Roligt, säger kanske någon. Men det är en hake och det är att han är femton år yngre. Han kom som en glad, solbränd och empatisk vikarie på jobbet, det är i vården. Sen dess är jag fast i mina känslor. Och han verkar känna starkt för mig. Jag fattar ingenting. Jag bara känner att så här lycklig har jag aldrig varit.
Jag har inte vågat presentera honom för barnen än. Men han tycker det är dags. Och han ser inte åldersskillnaden som något problem alls.
Men mina väninnor varnar mig: Tänk om han en dag vill ha egna barn? I dag säger han att han inte bryr sig om egna barn, men tänk om han ändrar sig? Och hur ska det gå om till tjugo år, jag blir en tant medan han ännu är ganska ung och gångbar.
Jag vill inte gärna lyssna till olyckskorparna, men känner en vag oro innerst inne. Sedan slår jag bort det. Ska jag inte få unna mig att må så här bra?
/Cissi

Annons
Anne-Marie Furhoff är Året Runts familjerådgivare.

Anne-Marie Furhoff är Året Runts familjerådgivare.

Era personligheter avgör om det håller – inte åldern

Anne-Marie Furhoff, familjerådgivare:
När man blir kär kommer naturligt också rädslan att förlora. Men det finns förstås inga garantier för framtiden. På grund av er åldersskillnad så väcks vissa farhågor lite tidigare än annars.
Hur hållbar er relation blir har att göra med era personligheter och mognad. Ibland finns det också i vars och ens bakgrund likartade upplevelser som skapar en ”ödesgemenskap”. Allt sådant kan bidra till att åldersskillnaden inte känns av.
Ni kommer förmodligen att mötas av en del fördomar eftersom det inte är fullt accepterat att en kvinna väljer en betydligt yngre man. Till att börja med är det kanske dina barn som tycker det är pinsamt. Då gäller det för din kille att visa att han är en bra och mogen person som de kan få förtroende för. Sen kanske det till och med underlättar att han inte är en typisk fadersfigur som påminner om deras pappa.
I övrigt får ni strunta i folks prat och inrikta er på att utforska om er relation kan bli hållbar.

LÄS OCKSÅ


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…