Annons

Annons

De är livräddare på en av Sveriges längsta stränder

De tar ledigt från sina vanliga jobb, för att under några veckor patrullera bland badande turister, på en av Sveriges populäraste stränder. Åklagaren Sabina och studenten Tanja är två av livräddarna på Tylösand!

Annons
Kompisar och kolleger. Studenten Tanja Mäki och åklagaren Sabina Halvarsson arbetar tillsammans varje sommar.

Kompisar och kolleger. Studenten Tanja Mäki och åklagaren Sabina Halvarsson arbetar tillsammans varje sommar.

Sabina Halvarsson, 30, lämnar portföljen hemma, säger adjö till kamraterna på kontoret och drar på sig baddräkten, som hon bär i sitt annorlunda sommarjobb.
Det är långt från skrivbord, datorskärmar och lagparagrafer, när åklagaren Sabina doppar tårna i sanden och springer ut bland vågarna för årets första morgondopp.
Sabina och hennes livräddarkolleger arbetar på Tylösand, utanför Halmstad i Halland, där närmare 30 000 människor njuter av sol och hav en vacker sommardag.
– Som yngre var jag tävlingssimmare och när jag slutade tävla ville jag fortsätta att göra någonting som har med vatten att göra, berättar Sabina.
– Jag började lära mig livräddning när jag jobbade som badvakt och sedan gick jag en vidareutbildning här på Tylösand 2009.
Efter utbildningen har Sabina tillbringat några veckor varje sommar som livräddare. I likhet med de andra i teamet får hon boende och mat, men endast en symbolisk ekonomisk ersättning.
– Det är ingen som blir livräddare för pengarnas skull. Men vem tackar nej till att tillbringa sommaren på en av Sveriges bästa stränder, samtidigt som man hjälper andra människor?

Livräddarteamet på Tylösand kommer från hela landet och består av män och kvinnor från alla delar av samhället. I gruppen finns läkare, frisörer, poliser, banktjänstemän, lagerarbetare och studerande.
– Här jobbar jag ihop med människor som jag aldrig skulle ha träffat annars, säger Sabina.
– Hemma umgås ju de flesta av oss nästan bara med den yrkesgrupp eller sociala grupp som vi själva tillhör. Vi får sällan någon chans att upptäcka något nytt eller möta andra erfarenheter.
Erfarenheterna från Tylösand har Sabina haft nytta av i sitt ordinarie jobb.
– Jag har fått större förståelse för olikheter och jag är inte längre så snabb att bilda mig en uppfattning om andra människor. Det är en lärdom jag tar med mig hem efter varje sommar här.
Åldersspridningen bland Sabinas kolleger är stor. Det finns livräddare från 18 år upp till 50.
En av de yngre i gruppen är 25-åriga Tanja Mäki Runsas. Hon och Sabina är kompisar och Tanja håller med Sabina i hennes beskrivning av gruppsammanhållningen.
– Det ger otroligt mycket att bryta upp från sin invanda miljö och komma hit och möta människor med helt andra kunskaper, säger Tanja.

En vanlig dag börjar med att hela livräddargänget samlas och tar ett obligatoriskt morgondopp ihop, oavsett väder.
– Morgondoppet är viktigt av två skäl, säger Sabina. För det först får vi en känsla av hur strömmarna är den dagen. Vi får också en bra uppfattning om hur kallt eller varmt vattnet är.
Efter morgondoppet börjar den grupp som har dagens första pass att patrullera stränderna. Klockan två tar nästa grupp över. De i sin tur jobbar till klockan sex på kvällen.
Vissa dagar händer inte mycket, andra dagar kan livräddarna ha fullt upp. Att patrullera bland tusentals människor, i alla åldrar, kräver ständig koncentration. Inget olyckstillbud får undgå livräddarna.
– Ibland har vi även andra typer av uppdrag, som att bevaka Vansbrosimningen eller olika konserter. Jobbet är ganska varierat.
– Ganska ofta blir vi också kallade till Hotell Tylösand, för att hjälpa någon som har skadat sig eller drabbats av sjukdom, säger tjejerna.

 

Här har jag min andra familj och här får jag påfyllning av energi

 

Långt ifrån alla incidenter handlar om drunkningsolyckor.
– Mycket av det som händer beror på alkohol. Förutom bråk och tjafs kan det handla om att någon har somnat onykter i solen och fått värmeslag.
– En del kan få för sig att simma rakt ut i havet, i stället för att hålla sig utmed stranden. Det finns starka strömmar i vattnet och det kan bli svårt att ta sig in igen.
Speciellt hektiskt är livräddarnas jobb under varma soliga julidagar, då stranden snabbt fylls på folk.
Livräddarna tjänstgör en vecka i taget. En del jobbar flera veckor, andra bara en. Men många återvänder år efter år.
– Det är gemenskapen som gör det. Vi har fantastiskt kul ihop, säger Tanja.
– Jag skulle inte kunna vara utan mina veckor på Tylösand. Här har jag min andra familj och här får jag påfyllning av energi.

De stora dramatiska händelserna är de som stannar kvar i minnet längst. Det jobbigaste Sabina har varit med om hittills hände en varm sommardag för två år sedan.
En liten kille på fyra år försvann spårlöst från sina föräldrar.
– Det var fullt pådrag. Polis, ambulans och helikopter var på plats, samtidigt som det var 30 000 personer på stranden.
– Alla hjälptes åt och det ordnades sökkedjor både på land och i vattnet, berättar Sabina.
Men tiden gick och den lilla pojken förblev försvunnen. Många började befara det värsta.
– Då dök pojken plötsligt upp! Han hittades en och en halv kilometer från platsen där han försvann.
– Pojken var helt oskadd och nöjd och glad. Han hade plockat snäckor och förstod inget alls av uppståndelsen.
Att barn försvinner tillfälligt på stranden är ganska vanligt, men oftast återfinns de snabbt.
– Vi har två välutrustade jeepar till vår hjälp. Dessutom har vi gummibåtar och räddningsbrädor. Ganska nyligen fick vi också en minivattenskoter, säger Sabina.
I jeeparna finns hjärtstartare och syrgas, för de nödsituationer som kan uppstå.
– Som tur är händer det sällan drunkningsolyckor här. När simningen blev obligatorisk i skolan upplevde vi en stor förbättring, säger Tanja.

Polis, ambulans och helikopter var på plats, samtidigt som det var 30 000 personer på stranden

Tanja har själv aldrig behövt vara med om något dödsfall, om man inte räknar sälen…
– Jag hade precis börjat jobba som livräddare och var ganska grön. En dag kom några besökare och visade att det låg ett stort kadaver och flöt i vattnet. Kroppen saknade huvud, men hade tassar och klor.
– Jag hade ingen aning om vad det var för djur, så jag ropade ut till de andra livräddarna att det låg ett monster med tassar och klor i vattnet. De skrattade så att de vek sig.
– Jag bor i vanliga fall i Örebro och där har vi inga sälar, så fram till det här tillfället hade jag aldrig sett en sådant vidunder.
Även om de fina dagarna och de glada stunderna dominerar, har jobbet som livräddare en baksida också. Det opålitliga vädret.
Tanja huttrar vid minnet av sommaren 2015.
– Jag gick med vantar, mössa och dunjacka på mig – i juli. Stranden måste ju patrulleras, oavsett vad termometern säger.
Men vädret hindrar inte de två tjejerna i första taget.
– Vi ser redan fram emot nästa sommar!

Av Susanne Stamming Foto: Magnus Gotander

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons