Annons

Annons

Efter mammas död blev jag lillgammal och tog stort ansvar

Cancern har förföljt Alexandra, 31, och hennes släkt genom flera årtionden. Till slut blev all död och sjukdom för mycket för Alexandra. Hon vände sig till Cancerfonden och startade en insamling i sin döda mors namn.

Annons
alexandra-hallgren-cancer

Alexandra, 31, var bara sju år när hennes mamma dog i cancer. Nu har hon startat en insamling i mammans namn.

Först dog hennes mamma i cancer. Några år senare dog även hennes bonusmoster.
Genom åren har onormalt många av Alexandra Hallgrens anhöriga insjuknat i cancer och alla har inte klarat kampen mot den svåra sjukdomen.
När även Alexandras pappa diagnostiserades med hjärntumör var det som om hon fick nog.
Cancern hade länge varit en envis följeslagare i Alexandras liv och nu ville hon göra något bra av sorgeåren.
I samband med att hennes pappa påbörjade sin behandling, i oktober förra året, startade Alexandra en insamling till Cancerfonden.
– Jag ville att den dagen skulle bli en bra dag och början på något nytt, säger Alexandra, 31.
– Insamlingen är också till för att hedra min mamma Anne-Christines minne. Fonden är öppnad i hennes namn.
– Mamma skulle ha fyllt 60 år i januari år, men hon blev bara 35 år. Hon dog den 13 oktober, samma datum som jag startade insamlingen i höstas.

Barn påminner om att livet går vidare

När hennes mamma dog var Alexandra bara sju år. Nu är hon sedan länge vuxen, men även pappans sjukdom har tagit Alexandra hårt. Just nu tar familjen en dag i taget och hoppas på det bästa.
Alexandras dotter Alice får mycket uppmärksamhet och har varit en isbrytare under sjukhusbesök och jobbiga stunder.
– Det är skönt att ha barn när det händer svåra saker. Alice höjer stämningen och blir en påminnelse om att livet trots allt fortsätter, berättar Alexandra, när vi sitter i köket i familjens radhus i Lerum utanför Göteborg.
Här bor Alexandra med sin sambo Niklas, 31, och lilla Alice.
Alexandra är mammaledig, efter att nyligen ha lämnat sin tjänst på ett rederi. Vad hon ska arbeta med i framtiden har hon inte bestämt ännu.
Alexandra växte upp på en gård utanför Lycksele, i Lappland, och hon var bara två år när hennes mamma drabbades av leukemi, som på den tiden var obotlig.
Hälsotillståndet för mamman gick upp och ner och Alexandra minns inte så mycket av sjukdomsåren.
Efter att ha kämpat mot sjukdomen i nästan fem år, orkade mammans kropp inte längre. Alexandra minns att hennes pappa berättade att mamman inte skulle komma hem igen.

Den dagen blev det ingen glass…

Alexandra reagerade på ett barns vis.
– Jag skulle precis köpa glass och det enda jag tänkte på just då var att jag inte kunde gå till affären.
– Beskedet att mamma var död, var inte så skrämmande. Inte just då. Inte mammas sjukdom heller.
Alexandras pappa träffade efter en tid en ny kvinna och Alexandra knöt nya familjeband. Hon fick bonussyskon och hade en bra relation till sin styvmamma.
Men mammans död hade förändrat Alexandra på djupet. Hon minns att hon skrev sagor om barn och död – sagor som var så sorgliga att hennes lärare började gråta.
Alexandra säger att hon nog fick tid att sörja, men samtidigt blev hon ett allvarsamt barn som tidigt blev vuxen.
– Jag blev lillgammal och tog mycket ansvar. Jag var bestämd av mig och blev kallad lillmamma. Jag ville själv ha det så då.
– Det var ingen som tvingade mig, men så här i efterhand vet jag inte om det var så bra egentligen.
– Jag skulle kanske inte ha tagit så stort ansvar som jag gjorde. Jag borde nog ha lekt mer.

Alexandra Hallgren

Alexandra är en kämpe. ”Never never give up!” (Ge aldrig upp!). Så lyder texten på de smycken hon tillverkar.

Alla utom en har tillfrisknat

Under åren som gått, efter mammans död, är det ovanligt många i Alexandras närhet som har drabbats av cancer.
Mammans två syskon och även Alexandras mormor och en kusin har drabbats. De har alla haft olika cancerformer och alla utom en av dem har tillfrisknat.
Alexandra vet att de flesta som drabbas av cancer överlever sjukdomen. Ändå är det en period med mycket oro, som man tvingas gå igenom varje gång någon blir sjuk.
Det var därför Alexandra bestämde sig för att göra något bra av allt det som har varit jobbigt under åren.
– Jag bestämde mig för att starta en fond och samla in pengar till cancerforskningen. Jag vill göra skillnad och göra vad jag kan för att bidra till forskningen.
– Jag gör det för min mammas och min familjs skull, men också för alla andra. Varje krona som kommer in är en bonus, som gör mig väldigt glad.

Säljer smycken med en fyrklöver

Inför att insamlingen drog i gång skrev Alexandra ner bakgrunden till fonden på Cancerfondens hemsida och på Facebook.
– Det var jättejobbigt att skriva den texten. Det var utlämnande, men det var för en bra sak och jag vill verkligen göra det.
– Jag förstod att många som känner mig, men inte vet allt om min bakgrund, skulle läsa texten.
– Sorg är så privat. Vi har så många föreställningar om hur man ska hantera saker. Man ska vara stark och inte svag.
– Men jag märkte att det finns ett stort behov av att prata om de här sakerna, så det var verkligen värt allt det jobbiga som jag kände innan.
Så visar Alexandra upp några smycken som hon har tillverkat och säljer. Även de intäkterna går till cancerforskningen.
Smyckena har texten ”Never never give up” och kombineras med en fyrklöver.
– Fyrklövern symboliserar tur. För man kan inte göra allt själv. Man måste ha lite tur också.
Alexandra har av naturliga skäl inte så många minnen av sin mamma. Men hon har funderat mycket på henne genom åren. Vem var hon?
– Jag lärde aldrig känna min mamma, så jag saknar henne inte som person. Däremot kan jag känna en konkret saknad i vissa situationer.
– Som när jag väntade Alice. ”Hur var det för dig, när du väntade barn”, hade jag velat fråga. Det är en länk som är borta.

Alexandra Hallgren

Alexandra med sin dotter Alice.

Alice har fyra olika mormödrar

Alice kryper upp i Alexandras knä. Ännu frågar hon inte om sin mormor. Men Alexandra har börjat prata med henne om hur deras familj ser ut.
– Jag brukar säga till Alice att hon har fyra mormödrar, inte bara en. En mormor som är i himlen. Mormor Nilla, som är min moster. Mormor Erika, som är min pappas fru. Och mormor Annlo, min styvmamma, som jag växte upp med.
– Jag vill att Alice ska känna till vår historia och få ”lära känna” sin riktiga mormor så gott det går. Trots den stora förlusten, som har drabbat både mig och henne, har vi turen att ha en stor familj, med tre extra mormödrar – som alla är i livet.

Fotnot: Namnet på Alexandras insamlingsfond, hos Cancerfonden, är ”Till minne av Anne-Christine Lindh-Hallgren. Min mamma och Alice mormor i himlen.”

Av Mathias Pernheim Foto: Magnus Gotander

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons