Annons

Annons

Efter skilsmässan – Martina Haag mer aktuell än någonsin!

Filmaktuella Martina Haag oroar sig ständigt för sina fyra barn. Kanske beror det på att hon själv var en vildhjärna som ung. Vid 16 års ålder fick hon betala ett högt pris för sin djärvhet…

Annons
Inspelning av filmen "Glada hälsningar från Missångerträsk"

Ola Rapace, i grön jacka, spelar kärv renskötare i Martinas film ”Glada hälsningar från Missångerträsk”

Livet blir sällan som man har tänkt sig, det är Martina Haag ett levande bevis för. I många år väntade hon förgäves på att bli erbjuden en stor filmroll och få ett hejdundrande genombrott som skådespelerska. När rollerbjudandena uteblev började hon i stället att skriva tidningskrönikor, vilket utmynnade i en framgångsrik författarkarriär. Då hennes bok ”Underbar och älskad av alla” skulle bli film ställde Martina som krav att själv få spela huvudrollen.
– Efteråt tänkte jag: ”Nu har jag fått en chans att visa vad jag går för, nu kommer rollbesättarna att börja ringa.” Men det var inte en kotte som hörde av sig, konstaterar Martina med ett skratt.
– Då insåg jag att jag måste fortsätta att skriva mina egna filmroller.
Och det är precis vad hon har gjort. I den nu bioaktuella filmen ”Glada hälsningar från Missångerträsk”, som bygger på hennes bok med samma namn, spelar Martina den barnlängtande Nadja. Nadja känner hur tiden rinner ifrån henne och hon tar till en desperat lösning för att få sin högsta önskan uppfylld.

Han var klockren som motspelare

Att filmen till största delen utspelar sig i Lappland är ingen tillfällighet. Ända sedan Martina som 23-åring tillbringade ett år vid Västerbottensteatern i Skellefteå har hon brottats med en ständig längtan till norra Sverige.
– För några år sedan fick jag en förklaring till mitt Norrlandssug. En person släktforskade för min räkning, och det visade sig att hela min släkt på mammas sida kommer från Jukkasjärvi och Bureå. Det är som om mina förfäder ropar: ”Åk hem!”, konstaterar Martina leende.
Han var klockren som motspelare
Filminspelningen i Jokkmokk med omnejd blev dock betydligt tuffare än vad hon hade föreställt sig.
– Vi spelade in många scener utomhus i smällkalla vintern, och dessutom nattetid. Medan hela filmteamet var påpälsade som Michelingubbar sprang jag omkring i en tunn skinnjacka.
– Min rollkaraktär är ju en Stockholmstjej som inte vet hur det går till däruppe. Exempelvis är hon oförståndig nog att försöka gena över ett snöigt skogsparti.
– Jag gick ner mig till midjan i snö tio gånger om, när vi skulle spela in den scenen. Ofta frös jag till den grad att jag inte hade någon kontakt med min egen kropp.
– Men jag kunde ju inte gärna klaga, eftersom det var jag själv som hade skrivit filmmanuset…

Det känns som om Ola och jag överlevt finska vinterkriget ihop

Det faktum att hela filmteamet bodde tillsammans skapade ett särskilt band mellan alla inblandade.
Martina var dessutom med och valde ut sina motspelare – inte minst Ola Rapace, som spelar den inbundna men ack så tilldragande renskötaren Jocke.
– Jag provfilmade mot tio manliga skådespelare, både kända och okända. När Ola kom kände vi att vi inte behövde leta längre. Han var klockren för rollen. Samtidigt som han har ett mörker i sig kan han också vara rolig.
– Jag var lite nervös inför att spela mot Ola, men han visade sig vara en extremt lojal arbetskamrat i alla lägen.
– Även i de tagningar då kameran inte var riktad mot honom tog han i från tårna för att supporta mig som var i bild.
– Ibland blåste det så hemskt att vi inte hörde vad den andra sa, vilket resulterade i många skrattanfall. Det känns som om Ola och jag har överlevt finska vinterkriget ihop.

Skrev om smärtsam separation i boken

På senare tid har det börjat lossna för Martina när det gäller skådespeleriet. Hon medverkar i den andra omgången av den hyllade TV-serien ”30 grader i februari” och har även en ny filmroll på gång.
Hon har också hunnit med att få ur sig den nya romanen ”Det är något som inte stämmer”.
Precis som titeln antyder är boken lite mörkare än Martinas tidigare böcker. Den handlar om en kvinna som söker sig till Norrlands enslighet, för att återfå fotfästet efter en smärtsam separation.
Själv genomgick Martina för ett par år sedan en omskriven skilsmässa från programledaren Erik Haag, som är pappa till hennes barn. Men hon bekymrar sig inte för att boken kan tolkas som självbiografisk.
– Jag utgår alltid från mig själv när jag skriver romaner, men sedan bygger jag upp en fiktiv historia.
– Att alla ändå verkar uppfatta allt jag skriver som självbiografiskt är mitt eget fel. Min första bok hette ju ”Hemma hos Martina” och handlar om en kvinna med samma förnamn som jag.
Martina har valt att inte uttala sig om skilsmässan i intervjuer. Däremot pratar hon gärna om rollen som mamma till fyra barn mellan 18 och 7 år.
– Jag tycker att jag är en bra förälder. Snäll och rolig, men ganska inkonsekvent.
– Innan jag fick barn trodde jag att jag skulle bli en mycket strängare mamma, men ungarna är ju så gulliga att det är svårt att säga till dem argt…
– Eftersom mitt yngsta barn, Diana, bara är sju år känns det fortfarande som att jag har småbarn. Men jag kan inte säga att jag längtar tillbaka till den där tiden då jag bara ammade och aldrig fick någon tid över till mig själv.
– Nu när alla barnen går i skolan, och jag inte längre har någon unge runt benen hela dagarna, har jag tusen gånger lättare att koncentrera mig på skrivandet.
Martina oroar sig ständigt för sina barn. Kanske har det att göra med att hon själv var en vildhjärna som ung. 16 år gammal fick hon betala ett högt pris för sin djärvhet.
– Det var sommar och jag skulle cykla till en fest. Jag satt på cykelstyret när jag blev påkörd av en bil och slungades till marken. Jag bröt näsan och ena benet på flera ställen.
– Som du kan se har jag fortfarande kvar ärr i ansiktet efter olyckan, säger Martina och visar. Läkningen tog lång tid. Jag satt i rullstol i tre månader och gick på kryckor i ytterligare åtta månader.
– Fram tills att olyckan inträffade trodde jag att jag var odödlig, men efteråt blev jag mer ödmjuk. Jag kände tacksamhet över att jag fortfarande kunde gå. Sedan dess har jag varit försiktig i trafiken.

Springer maraton med syrran

Den person som står Martina allra närmast är hennes 21 månader yngre syster, Bea Uusma.
– Bea är läkare på Karolinska sjukhuset, vinnare av Augustpriset och har så hög IQ att hon är medlem i Mensa. Därtill springer hon lite fortare än jag.
– Hade det varit vilken annan person som helst hade jag retat ihjäl mig på henne, men eftersom hon är min syster är jag bara stolt.
– Bea och jag är varandras bästa vänner. Vi berättar allt för varandra – åtminstone berättar jag allt för henne…
Systrarna är också djupt involverade i varandras skrivande. Ofta kan de vara rätt så brutala i sin kritik när de läser varandras bokmanus.
– Hade någon annan gett samma hårda omdömen hade jag blivit förbannad, men jag vet ju att Bea är på min sida.
– Jag hade aldrig vågat ta ut svängarna så långt i mitt skrivande, om inte hon hade funnits där och samlat ihop hästen åt mig.
– På samma sätt har jag hjälpt till jättemycket med Beas böcker. När hon vann Augustpriset fick jag till och med en del av prispengarna.

Jag vill springa maraton varje år tills jag blir 97

Ett annat intresse som systrarna har gemensamt är långdistanslöpning. Dagen efter filmpremiären av ”Glada hälsningar från Missångerträsk” åker de till Skottland för att springa maraton.
– Jag har som målsättning att springa ett maratonlopp i ett nytt land varje år, fram tills jag blir 97 år.
– Min plan är att jag nästa år ska ge mig i kast med maratonloppet på Kinesiska muren, som är ett av världens tuffaste maraton.
– Jag tror att löpningen är en av förklaringarna till att jag känner mig ganska ung, trots att jag har fyllt 51.

Det här är Martina!
Yrke:
Författare och skådespelare
Ålder:
51 år
Familj:
Barnen Jackson, 18, Lucia, 16, Dino, 12, och Diana, 7, samt katten Törnrosa.
Bor:
I villa i Bromma utanför Stockholm
Aktuell:
Som huvudrollsinnehavare i filmatiseringen av sin egen bok ”Glada hälsningar från Missångerträsk, med premiär den 25 september, samt med nya romanen ”Det är något som inte stämmer” (Piratförlaget), som släpps den 8 oktober. Martina är dessutom programledare för UR-serien ”Det handlar om oss”, som sänds i SVT1, även den med start den 8 oktober.

Av Linda Andersson

LÄS OCKSÅ:
Kriminalförfattaren Viveca Sten
Författaren Viveca Sten: Jag vägrade bli sjukpensionär

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons