Annons

Annons

En huvudlös passion kostade mig allt

Foto: Shutterstock

Foto: Shutterstock

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag blev huvudlöst förälskad i Tor och satsade allt på honom. Jag lämnade min man efter 18 lyckliga år tillsammans och jag lämnade min son Olle. Allt för Tors skull.

Annons

Ett sånt fruktansvärt egoistiskt handlande. Det är ingenting jag är stolt över, tvärtom. I dag skäms jag över att jag kunde lämna min lilla fina familj. Min man och jag hade haft det bra. Vi älskade varandra på ett lugnt och harmoniskt sätt som man ofta gör efter så lång tid tillsammans.
Tor däremot var jag stormande blixtförälskad i, utan något förnuft. Han var från Norrland, långt ifrån där vi bodde, men jag ifrågasatte aldrig mitt beslut när jag flyttade hem till honom redan efter några månader. Jag bara följde det jag trodde var hjärtats röst.

Gilla Året Runt på Facebook

Min man var chockad och väldigt ledsen när jag bad om skilsmässa och lämnade honom. Till min heder ska dock sägas att jag inte visste då att han var sjuk. Han kanske visste det, men ville inte att jag skulle stanna hos honom av medlidande. Bara cirka ett halvt år efter det att jag flyttat dog han i cancer. När jag fick det beskedet mådde jag mycket dåligt. Han hade alltid ställt upp på mig och varit mitt stora stöd och så fick han genomgå sin sjukdomstid och död utan mig. Det kändes som ett stort svek och kanske hade jag stannat hos honom om jag vetat hur det låg till. Men det hade nog inte heller varit rätt. Jag älskade ju en annan man.

En mammas svek

Min son Olle var 17 år när jag flyttade 30 mil bort från honom. Han var så stor att han kunde klara sig själv ansåg jag. Jag hade ju flyttat hemifrån vid samma ålder. Jag skickade pengar till honom varje månad och han hyrde en egen lägenhet. Ekonomiskt klarade han sig, och kanske praktiskt också, men hur mådde han? Det tänkte jag inte alls på då. Jag var alltför självisk.
Jag insåg inte att Olle hade behövt mig som mamma. Han miste sin älskade pappa och han hade inga syskon. Han var kvarlämnad och ensam, den som fanns kvar av vår familj. Jag erbjöd aldrig honom att komma och bo hos oss och jag försökte inte övertala Tor att flytta till min hemtrakt. Jag tänkte att Olle klarade sig bra utan mig. Jag åkte och hälsade på honom ungefär två gånger om året. Då åkte jag själv utan Tor. Han tyckte egentligen att det var onödigt att jag åkte. Klart att pojken vill vara ifred, tyckte han, och att jag var pjoskig som insisterade på att jag ville träffa min son ibland. Tor ville ha mig för sig själv.
De blev aldrig förtroliga med varandra och Tor blev aldrig någon fadersgestalt för min son. De träffades alltför sällan och de respekterade inte heller varandra. Olle tyckte att jag svek min man när jag lämnade honom och la skulden på Tor. Tor i sin tur tyckte att jag brydde mig för mycket om min vuxne son. Men själv tvivlade jag ibland på att Olle verkligen var vuxen. Han var ju bara en ung pojke när jag övergav honom. En vilsen ung pojke som också miste sin pappa.

Kärleken mellan mig och Tor höll bara i fem år sedan träffade han en mycket yngre kvinna och i princip slängde han ut mig från huset. Det var hans hus och allt i huset var hans. Det spelade ingen roll att jag bidragit med min lön till vårt uppehälle. Han hade varit smart nog att göra alla inköp till huset i sitt eget namn och därför var allting hans. Det hade han tydligen noga planerat och jag var helt aningslös. Jag hade köpt mat, betalt jobbresor och annat löpande medan han hade kvitton på alla sina ägodelar.
Jag fick åka därifrån utan någonting med mig förutom ett krossat hjärta och ett totalhavererat självförtroende. Jag skämdes när jag kom tillbaka till min hemstad. Jag hade varit så dum och blåögd som lämnat allt för kärleken till Tor. Det var han absolut inte värd.
Olle blev glad när jag kom hem igen och han tydde sig till mig. Det märktes att han saknat sin mamma. Han hade längtat efter mig och behövt mig under de svåra tonårsåren. Nu var han 22 år och det hade gått bra för honom trots mitt svek. Han hade ett bra jobb, men ingen fast flickvän.
Olle blev min fasta punkt. Jag ville ständigt vara tillsammans med honom. Jag ville kompensera både honom och mig för de förlorade åren. I början trodde jag att det skulle fungera så, men så enkelt var det inte. Vi hade varit ifrån varandra alltför länge och den riktiga samhörigheten infann sig inte trots att vi båda försökte. Vi klamrade oss fast vid varandra i försök att spela rollen som mor och son, men utan att lyckas.

Ensam kvar

Efter en tid träffade Olle en flicka som han blev förälskad i. Det var naturligtvis bra och helt normalt. Tyvärr bodde hon i Australien. Hon var bara i Sverige under ett år och studerade. Sedan flyttade hon hem igen. Hon ville absolut inte bosätta sig i Sverige utan längtade till sitt hemland.
Olle följde med henne till Australien och nu bor han där sedan drygt tre år. Han trivs i landet och har inga planer på att flytta hem igen. De väntar sitt första barn om några månader.
Jag har varit och hälsat på dem vid ett tillfälle. Då stannade jag 4 veckor och det var helt underbart. Både Olle och hans flickvän tog väl hand om mig. Men flygresan var alldeles för lång och närmast plågsam. Jag orkar inte med den en gång till och nu blir det svårt för dem att komma till Sverige med en liten bebis. Det dröjer nog kanske ett år innan jag får träffa dem igen. Ett år av ensamhet och längtan.

Det känns som ett straff jag fått för att jag lämnade min son när han var ung. Jag lämnade honom när han behövde mig och nu har han lämnat mig när jag behöver honom. Jag börjar bli gammal och sjuklig och känner mig ensam. Nu får jag inte träffa honom och mitt barnbarn mer än någon gång ibland. Jag kommer aldrig att bli som en riktig farmor för barnet och jag vill så gärna ha barnbarn att krama om och vara barnvakt åt. Jag tycker så mycket om barn. Barnbarn är livets efterrätt, men jag kommer inte att få njuta av den efterrätten särskilt mycket.
Jag undrar om det blivit annorlunda om jag inte lämnat allt för kärleken till Tor? En besinningslös kärlek som var helt bortkastad.
”Rita”

LÄS OCKSÅ


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…