Annons

Annons

Ernst Kirchsteiger: Åren inom psykiatrin gjorde mig till en ödmjukare människa

När Ernst Kirchsteiger får sin välförtjänta semester efter hårt arbete med "Sommar med Ernst" bär det av till Toscana, där han och hustrun Ulla har ett eget hus. Men inte heller där klarar han av att ta det lugnt…

Annons

Sommar med Ernst. Ernst Kirchsteiger.

En årstidsmarkör nästan lika pålitlig som löv på hösten och fågelsång på våren är numera ”Sommar med Ernst” i TV4 med Ernst Kirchsteiger.
Den omtyckta programserien går nu in på sin nionde säsong och Ernst Kirchsteiger leder den med samma innerlighet och entusiasm som varit hans signum alltsedan han gjorde entré i våra TV-rutor.
– För en person som jag, som älskar att tänka ut saker och inte kan få nog av sommar och syrener, måste det här vara det bästa jobb man kan ha. Jag tror helt enkelt att sleven är i helt rätt gryta, konstaterar Ernst.
Den känslan är Ernst långt ifrån ensam om att ha. När kokboks-VM avgjordes i Kina i slutet av maj tilldelades han en prestigefylld utmärkelse för sin sextonåriga TV-karriär.

”Jag tror helt enkelt att sleven är i helt rätt gryta”

Då Ernst som 42-åring halkade in i TV-branschen hade han en lång och brokig yrkesbana bakom sig. Som ung arbetade han som mentalskötare på en sluten psykiatrisk avdelning.
– När jag började jobba som mentalskötare var jag ganska bortskämd. Jag var ju yngsta barnet hemma. Mamma och pappa hade äntligen fått lite mer normal ekonomi och gav mig det jag ville ha.
– Åren inom psykiatrin gjorde mig till en ödmjukare människa. Inte minst fick jag insikt om att lycka och välmående inte är något som man kan ta för givet. Jag insåg att psykisk ohälsa kan drabba alla, oberoende av samhällsstatus och pengar.
– Det var riktigt, riktigt intressant att jobba med människor som av olika anledningar hade gått sönder psykiskt.

Insåg att han vantrivdes som chef

Ernst trivdes så bra att han blev kvar på samma arbetsplats i åtta år. Därefter gick han restaurangskola, vilket så småningom ledde till tjänsten som restaurangchef på Ikea i Örebro.
Ernst hade 35 personer under sig, men han vantrivdes i rollen och tyckte att han saknade vissa av de egenskaper som är kännetecknande för en bra chef.
– Jag upplevde att jag var alldeles för känslomässig i mitt chefskap. Dels hade jag svårt att säga obekväma saker till mina anställda, och jag kände ett otroligt starkt personligt ansvar om någon exempelvis fick förslitningsskador.
– Dessutom avstannade jag i min egen utveckling. Jobbet handlade mycket om förvaltarskap och det passar nog inte mig.
– Jag är mer som ett barn som vill vädra luft med vidgade näsborrar mot framtiden, säger Ernst och upphäver ett av sina stora bullriga skratt.

LÄS OCKSÅ: 10 underbara Ernstcitat

Ernst bytte ännu en gång bransch och blev i stället inredningsarkitekt. Dock stannade han kvar på Ikea, där han började jobba med inredning åt stora företag.
En dag när han satt och ritade inredning till Löfbergs lila arena i Karlstad ringde telefonen. Rösten i andra änden frågade om han ville provfilma för SVT:s kommande program ”Sommartorpet”.
Återigen fick Ernsts nyfikenhet honom att hoppa på tåget. Det som bara skulle bli ett gästspel över en sommar utmynnade i en TV-karriär och eget företagande. Numera finns Ernst namn på både böcker, viner och diverse tillbehör till hemmet, som han formgivit.

I årets ”Sommar med Ernst” tar han sig an Gustafsviks herrgård i värmländska Kristinehamn.
– 1967 brände några vettvillingar ner huvudbyggnaden till grunden. Det enda som blev kvar var de två flyglarna.
– När jag kom dit första gången kände jag att det var ungefär som att titta på en bild av Mona Lisa utan framtänder…
– Det var frånvaron av den centrala byggnaden som gjorde att jag ville göra årets program just där.

Gillar att prata med folk med undviker samlingsplatser

En del av ledigheten kommer att tillbringas i Toscana, som Ernst har en lång kärlekshistoria med. Sedan några år tillbaka äger han och frun Ulla ett eget sommarhus utanför Florens.
– Mina söner tycker att jag gör precis samma saker där som hemma. Jag har lite svårt att vara turist i ordets rätta bemärkelse.
– Jag vill hellre göra riktiga saker – som att hjälpa mina vänner med deras olivlundar, rensa ogräs och plantera pelargoner. Och så lagar jag massor av mat.
Till skillnad mot i Sverige kan Ernst gå runt på gatorna i Florens utan att bli igenkänd.
– Det är lite härligt att en stund under året bara vara lång och inte bära runt på en historia, medger han.

LÄS OCKSÅ: 10 saker du inte visste om Ernst Kirchsteiger

För det mesta är dock Ernst ganska obesvärad av sitt kändisskap på hemmaplan.
– Man får göra vissa val. Jag går inte ut och handlar mat en lördag, när det är jättemycket folk i affärerna.
– Eftersom det är så många som vill hälsa och prata skulle det ta väldigt lång tid för mig att komma igenom kassan en sådan dag.
– Men annars upplever jag det inte som jobbigt när det kommer fram någon och kanske frågar vad jag tycker att de ska ha för fog till kaklet som de har satt upp.
– Tvärtom, jag tycker faktiskt att det är ganska charmigt. Det tar mig ju bara ett par minuter att svara på frågan. Det är ett privilegium att så snabbt få komma människor nära.

I boken ”Lyckan i det lilla”, som kom ut i höstas, delar Ernst med sig av sin livsfilosofi. Den viktigaste komponenten i hans egen lycka är kärleken.
– Då menar jag inte bara kärleken till min fru. Även en stark vänskapsrelation har en valör. Man ska inte underskatta ett telefonsamtal från en god vän, det är också en kärlekshandling.
– Jag känner tydligt att jag är där jag ska vara i livet. Jag har ett hem jag älskar och jag är tillsammans med min familj. Dessutom befinner jag mig i ett arbetssammanhang där jag vet att jag kan påverka

Skrev ned sina drömmar ihop redan som 17-åringar

I sin bok om lycka rekommenderar Ernst läsarna att skaffa en drömbok där man samlar sina tankar och formulerar sina drömmar. Det är något som han och Ulla gjorde redan då de träffades som 17-åringar.
– Vi skrev ner saker som vi trodde skulle kunna bli viktiga för oss… som att vi gärna ville ha barn, att vi ville bo på landet och att vi ville se Europa.
– Att i samförstånd skriva ner våra drömmar i en bok var väldigt häftigt, för det var ju också ett bevis på att vi ville ha en framtid ihop.
– Nu har vi bockat av nästan allt vi skrev i början, men fortfarande fyller vi på med nya saker vi vill göra.

Trots sina stora framgångar har Ernst fortfarande många drömmar kvar att förverkliga.
– Gud ja, annars vore det ju riktigt deprimerande. Jag skulle exempelvis vilja lära mig ett nytt språk fullt ut och någon gång vill jag skriva en roman.
– Sedan finns det vissa platser jag vill besöka, bland annat Sydamerika, eftersom jag är intresserad av den sydamerikanska indiankulturen.

Något som däremot inte finns uppräknat i Ernst drömbok är medverkan i ”Let’s dance”. Han tackar bestämt nej.
– Det är en form av ransonering av mig själv, inte bara för tittarnas skull utan också för min egen.
– När man är så offentlig som jag är under perioder måste man tänka på att man ska orka med sig själv. Jag måste ju hinna med att leva det liv som jag berättar om i TV.
– Det vore en hemsk tanke att jag skulle gå in och göra ”Sommar med Ernst” utifrån någon annans manus. Då skulle jag bara bli en skådis och det går inte.
– Jag måste själv pröva mina teorier – vad som händer om man planterar en ros i för skuggigt läge eller om trattkantareller tappar smaken om man torkar dem i ugnen. Så är det bara.

LÄS OCKSÅ: Ernst Kirchsteiger: Jag blir fnissig när min son kallar mig Ernst

Av Linda Andersson Foto: TV4/ Cecilia Möller

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons