Annons

Annons

Jag får inte träffa barnbarnen!

Gunillas son har två små barnbarn som hon älskar över allt annat. När sonen sedan var otrogen mot sin fru, förbjöd frun Gunilla att träffa barnbarnen. Vad kan Gunilla göra?

shutterstock_70931044

Hela mitt liv har blivit annorlunda. Jag sover så illa, drömmer mardrömmar när jag väl somnar och vaknar med gråten i halsen. Jag får inte längre träffa mina älskade barnbarn och jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Inte heller vet jag vad jag har gjort för fel. Jag tycker att både barnbarnen och jag blivit omänskligt behandlade.
Min son var först gift med en väldigt trevlig flicka. De gifte sig mycket unga och jag sörjde när de efter ett par år gick skilda vägar.
När han efter ett par år presenterade en ny kärlek var jag glad för hans skull. Hon var också trevlig och bra på många sätt, men hon kom inte att stå mitt hjärta så nära som hans första fru.

Annons

Min son och hans fru fick två barn som jag hjälpt till mycket med. Jag har hämtat från dagis och skola, servat den unga familjen på många sätt, vilket känts helt självklart. Många av mina väninnor gör likadant i mån av tid. Eftersom jag ju är skild sen länge och lever ensam med en liten hund så har jag ju just gott om tid.
Så en dag bröt helvetet löst. Min son hade varit otrogen med en betydligt yngre flicka på jobbet. Han var helt enkelt förälskad och ville skiljas. Jag var först nästan lika ledsen som min svärdotter, men försökte ändå trösta henne och ställa upp för barnen som vanligt. Men en dag kom vi ihop oss ordentligt. Det var när hon inför barnen, åtta och tio år gamla, pratade så oerhört elakt och förnedrande om deras pappa, min son, att jag höll på att spricka. Det var som om hon beskrivit en helt annan person, så förskräckligt framställde hon honom och hans gärningar. Jag blev först stum, men sen tog jag honom i försvar. Det var kanske dumt av mig och vi skildes i tårar, barnen såg på. Efter det vill hon inte ha med mig att göra …

Vi pratade på telefon några gånger, men hon avbröt samtalen så fort jag försökte lindra och lirka. Hon säger att jag är falsk och ger barnen en fel uppfattning av hela situationen. Det gör jag ju inte! Hon saboterar också de veckor han ska ha vårdnad om dem, ändrar, glömmer, förstör medvetet som det verkar. Och hon vill absolut inte att jag besöker eller ringer vare sig henne eller barnen. Hur har det kunnat gå så här tokigt? Ska jag behöva vänta tills barnen är stora nog att själva ta kontakt? Då kanske jag inte ens lever? Vänta tio år? Hemska tanke. Vad ska jag göra? Min son säger bara att jag ska ligga lågt en tid.
/Gunilla

DCF 1.0

Anne-Marie Furhoff, familjerådgivare: Visa barnen att du inte valt bort dem.

Det är lätt att förstå din sorg, barnbarn är för de flesta bland det viktigaste i livet. Men det ligger nog något i det din son säger; situationen är extra infekterad nu och kan ändra sig med tiden. Så kan man se det om det bara är fråga om en överreaktion i en akut kris, för barnens mamma.
Om hon i sin personlighet däremot har lätt för att fastna i känslor av att vara sårad och sviken, så tar det tyvärr längre tid.
Lösningen för din del består i att utan prestige försöka få mamman att förstå att du ångrar djupt att du blandade dig i, och att du förstår hennes svåra situation. Det andra är att du på alla sätt som går fortsätter att visa dina barnbarn att du älskar dem och tänker på dem ofta, ger presenter som vanligt och så vidare. Det viktigaste är att de känner att de ändå har kvar sin farmor och inte är bortvalda.

LÄS OCKSÅ


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…