Annons
Annons

Experten ger råd! Jag förstår mig inte på nutiden.

Gunilla, 70, har varken mejl, Twitter eller Facebook och känner sig utanför gemenskapen. Dessutom förstår hon inte väninnornas fördömande inställning i vissa frågor. Varför har livet blivit så konstigt?

Förtroligt

FÖRTROLIGT

Jag är 70 år och lever ensam sedan många år. Vi skildes när barnen var ganska små och jag har inte haft någon riktigt fast relation på senare år.
Det kan jag sakna nu, för jag känner mig lite ensam ibland även om jag har det bra och tryggt.
Jag har god hälsa, är mycket ute med hunden och har god kontakt med mina två vuxna barn och barnbarnen. De bor i södra Sverige så jag åker dit ibland och de kommer till mig till jul och så.
Det är deras föräldrahem jag fortfarande bor i.

Annons

När man, som jag, inte lever i ett parförhållande blir det ju så att väninnorna får stor betydelse. Jag har fått många bra vänner genom åren, både genom jobbet och på andra sätt.
Jag har också två barndomsvänner som jag har delat allt med.
En av dem är särskilt uppdaterad när det gäller datorer, appar och allt annat ”nytt”. Hon twittrar och har sig och har många vänner på Facebook. Sådant förstår jag mig inte alls på.
Jag är nöjd med min vanliga fasta telefon, använder bara mobilen när jag är på resa eller ”i nödfall”.
De flesta av de andra väninnorna är också aktiva med mejl och sådant. Jag känner mig utanför när det gäller kommunikationen i dag.
Det förs ju inga riktiga samtal längre. Min telefon är ofta tyst.

Men jag känner mig utanför på många andra sätt också, nutiden känns så främmande.
Dels är det ondskan med krig och elände, som aldrig verkar ta slut, dels känner jag mig främmande för allt prat om könstillhörighet. Jag vill gärna vara fördomsfri, men har upptäckt att jag inte är det. Jag tycker inte om ordet ”hen”. Och jag tycker inte riktigt om enkönade äktenskap. Jag tycker att det känns lite avigt när två män skaffar barn – även om jag önskar både dem och barnet lycka och kärlek. Det blir lite dubbelt inom mig och jag försvarar dem ofta när vi diskuterar i väninnegruppen. Diskussionen gick het efter Eurovisionfinalen när Conchita Wurst ledde det hela. ”Det är inte normalt att uppträda så”, sa flera väninnor.
Då är de inte särskilt moderna, trots allt intresse för modern teknik. De är helt fördömande i hbtq-frågor. Och när en av dem fördömde kvinnliga präster gick jag i taket. De andra skrattade bara åt mig och sa att jag är ”låtsasmodern”. Jag vet snart inte vad jag ska tycka om någonting, livet har blivit så konstigt.
Gunilla

Foto: Shutterstock

EXPERTEN GER RÅD:

Anne-Marie Furhoff är Året Runts familjerådgivare.

Anne-Marie Furhoff är Året Runts familjerådgivare.

När världsbilden går förlorad är det en förlust

Din känsla av utanförskap blir stundtals stark, eftersom det rör sig om olika saker i samhället samtidigt.
När det gäller teknik är det nog mycket en fråga om intresse, där det kan vara svårt att uppamma ett intresse man inte tidigare har haft.
Om du skulle vilja ”uppdatera” dig är det nog en bra idé att försöka hitta någon kunnig person som du också är tillräckligt trygg med, för att kunna ställa ”dumma” frågor.

När det handlar om värderingar är det på sätt och vis likadant. Man får försöka sätta sig in i de olika frågorna så gott man kan genom att läsa tidningar, lyssna på debatter i radio och TV, med mera. Sedan behöver man också i dessa frågor hitta personer som man kan diskutera med utan att bli fördömande.
Ny kunskap och inlevelse är viktiga förutsättningar för att hitta fram i de här frågorna så att det känns rätt inombords.
När ens ”världsbild” i någon mån går förlorad, genom att det man har trott på har ändrat sig, är det en form av förlust som man måste ta sig igenom. Där får man räkna med att man i en vänkrets har kommit olika långt. /Hälsningar Anne-Marie Furhoff

LÄS OCKSÅ



Annons

Annons

Annons



Annons


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Laddar startsidan…