Annons
Annons

Experten ger råd! Min syster och jag tycker så olika.

Anita och hennes syster har hållit kontakten genom livet, men aldrig umgåtts ordentligt. Nu finns möjligheten, men deras värderingar visar sig väsensskilda och systern är rent av rasistisk. Hur ska Anita förhålla sig till systern?

Förtroligt

Jag har en syster som är tre år äldre än jag. Vi har haft en ganska bra, men kanske lite opersonlig kontakt genom åren.
Vi har valt olika yrkesliv och väldigt olika partner. Men vi har ändå hållit ihop familjerna och umgåtts lite då och då.
Vi bor några mil ifrån varandra, så det har sällan varit fråga om spontanbesök från någon av oss. Däremot har vi rätt ofta pratat i telefon.
När vi väl båda hade bildat familj rörde sig det mesta om barnen eller andra vardagliga saker.
Min syster har jobbat som lärare och jag med reklam. Men vi har egentligen aldrig pratat om våra jobb. Det har fungerat bra ändå.
Vi var ganska eniga om hur barn skulle uppfostras när det var den tiden. Och vi tog tillsammans hand om våra gamla föräldrar som ganska tidigt blev sjukliga. Då hade vi stöd av varandra. Och även våra män ställde upp med praktiska saker.
Nu är hon skild sedan ganska länge och jag vet faktiskt inte orsaken. Hon vill inte prata om det, bara ”gå vidare” som hon sa. Och jag ville inte oroa henne med att vara frågvis.
Sedan drygt ett år är jag änka. Min man var sjuk i tre år. Under tiden ringde min syster ofta och jag kände stöd.
I och med att vi båda blivit ensamma, trodde jag att vi skulle kunna få ännu mer tid ihop och komma varandra nära, på riktigt. Men det går inte alls.
Min syster tycker att vi ska göra mycket tillsammans – semesterresa, en fredagskväll med god mat, loppis eller auktion. Men det skär sig hela tiden mellan oss. Det är som om jag inte känner min syster, och inte hon mig. Jag har försökt att inte höra vad hon säger.
Vi kommer ihop oss titt som tätt. Det kan handla om skatter, jämlikhet, tiggeri eller politik.
Det visar sig att vi har väldigt olika värderingar. Jag tycker hon blir mer och mer intolerant och ibland snål mot andra, både i ord och handling. Ibland uttalar hon sig nästan rasistiskt, men backar då jag tänder till. Mina två barn är adopterade men trivs väldigt bra med livet i Sverige. Jag blir ändå ledsen. Vad ska jag göra?
Anita

Annons

Foto: Panthermedia

EXPERTEN GER RÅD:

Anne-Marie Furhoff är Året Runts familjerådgivare.

Anne-Marie Furhoff är Året Runts familjerådgivare.

Ni kanske inte måste prata om allt ihop

Det ligger nära till hands att man i en syskonrelation har förhoppningar om en djup samhörighet, som ska hålla genom livets alla skiftningar.
Ändå kan man inte ta detta för givet. Du och din syster verkar inte tidigare ha behövt beröra djupare värderingar där ni varit oense. Men då ni numera lätt kommer i konflikt i laddade frågor, så kanske ni kan pröva om er relation klarar en fördjupning.
I sådana samtal måste ni undvika anklagelser och kränkande omdömen om varandra. I stället gäller det att kunna visa respekt för varandra, även om ni skulle märka att ni inte förstår varandra i sak.
En annan väg är att acceptera att ni faktiskt inte kan mötas i sådana frågor. Då får ni hålla er på ett neutralt plan. Eftersom det är mycket som förenar er kring familjeband så kanske det kan få räcka.
I alla relationer måste förstås det som är bra överväga om det ska bli meningsfullt. För att du i detta läge ska kunna behålla din självrespekt behöver du fortsätta att sakligt uttrycka att du har en annan åsikt när det behövs.
Hälsningar Anne-Marie Furhoff

 

LÄS OCKSÅ



Annons

Annons

Annons



Annons


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Laddar startsidan…