Annons

Annons

Frida Stéenhoff – feminismens frispråkiga förkämpe

Hon tröttnade på patriarkatet och tog saken i egna händer. Frida Stéenhoff var en pionjär i framväxten av den svenska kvinnorörelsen. Med sin frispråkighet 
stred hon för att höja varje kvinnas värde.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Efter premiären av Frida Stéenhoffs pjäs Lejonets unge på Sundsvalls 
teater den 2 februari 1897 rasade konservatismens anhängare.

Författaren och debattören Frida Steenhoff (1865-1945).

Dramats huvudfigur Saga hyllade den fria kärleken, moderskapet och barnen. Hon ifrågasatte dessutom det institutionella äktenskapet och propagerade för kvinnans rätt till ett eget liv.

Annons

Redan före uppförandet upprördes många. ”Pjäsen är en brandfackla slungad mot äktenskapets helgd, ett predikande av köttets emancipation” stod det 
i en av alla ilskna insändare i Sundsvalls Posten som menade att den var ett hot mot patriarkatets familjeprincip. Samma tidningsrecensent uttryckte: ”Det låg redan i frånvaron af snörliv, detta intima plagg, något som karakteriserade hennes frigörande från häfdvunna sedvänjor.”

Gilla Året Runt på Facebook

Frida skrev Lejonets unge under pseudonymen Harald Gate, för att ”undgå den förutfattade motviljan” mot kvinnors skrivande. Hon tillhörde den kvinnogeneration med radikala skriftställare som kring förra sekelskiftet klev ut i offentligheten och ifrågasatte centrala konservativa och religiösa värden – ofta till det rådande manliga systemets förtret. Hon författade flera dramer, men också romaner, noveller och essäer, och engagerade sig även genom föredrag och skrifter i den offentliga debatten.

Centralstyret i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR, har möte i Gävle 1908.

Självständig försörjning

Frida Stéenhoffs främsta fokus var att förändra synen på kärlek, sexualitet och äktenskap. Hon ville bland annat att kvinnan skulle bli en ”oberoende ekonomisk enhet”. Att ingå äktenskap för försörjning av både sig själv och barn skulle inte behövas.

Frida ansåg att moderskapet blev harmoniskt endast om kvinnan kunde livnära sig på egen hand. Ståndpunkten torgfördes första gången i pjäsen Det heliga arfvet år 1902 vars innehåll också pekade på tidens sexism.
1903 samlade Frida sina åsikter i Feminismens moral, en utgivning av ett omtalat föredrag hon hade hållit i Sundsvall. Begreppet feminism hade på 1890-talet börjat användas av den internationella kvinnorörelsens främsta strävare för likställdhet och Frida införde med sin skrift definitionen i Sverige.

I Feminismens moral opponerade hon sig starkt mot äktenskapet som gjorde kärleken till en handelsvara och gav mannen 
frihet men inte kvinnan. Hon 
ivrade för ”den från penningen befriade kärleken” och formulerade svar på hur förändringar kunde komma till stånd.

Frida var i grunden prästdotter och fick en sträng sedlighetsivrande uppfostran. Fadern Bernhard Wadström hade en central roll i Evangelistiska Fosterlandsstiftelsen i Stockholm och familjen umgicks i kretsarna kring prinsessan Eugénie.

Modern Helga gick bort 1879, då Frida endast var 13 år. Frida tog studenten i tyska och naturvetenskapliga kurser. Hon träffade läkaren Gotthilf Stéenhoff och efter giftermål 1887 flyttade de till Sundsvall där Gotthilf blev stadsläkare.

I Sundsvall hade den första stora svenska arbetarkonflikten utbrutit 1879. Stadens arbetarklass växte snabbt och det var ofta föreningsrättsstrider, strejker och lockouter.

Men det fanns även sociala och kulturella kontraster. Sannolikt hade livet i sågverksstaden vid Norrlandskusten viss betydelse för Fridas radikalisering.

Samtidigt var det för många en gåta varför just hon var den som rullade in så många eldklot i debatterna.

I en artikel i tidskriften Tidevarvet 1935 skrev författarinnan Elin Wägner om motsägelsen: ”Hennes lyckliga familjelif, hennes vackra hem, hennes distingerade personlighet, hennes milda älskvärda uppträdande 
– allt detta har man så svårt 
att förlika med hennes åsikter.”

Alldeles oavsett hade Frida synpunkter i en rad skilda frågor med kvinnliga förtecken – även prostitution, barnbegränsning, rösträtt med mera – och feminismen var för henne ett projekt som manade till social omdaning och ny moralisk ordning, någonting mer än bara en könskamp.

Hon beklagade sig över den ”svampartade” svenska vidskepelsen som förhindrade att sedlighet baserad på vetenskaplig grund kunde 
råda och hon startade en svensk avdelning av Internationella föreningen för moderskap och sexualreform.

Hennes åsikter om sexualitet fick många män att gå i taket. 1904 rasade Dagens Nyheters kritiker Georg Nordensvan över hennes bok Öknen om unga kvinnors sexuella längtan: ”Hon talar ur skägget oförfäradt utan blyghet, hvilket verkar motbjudande, ibland rent af äckligt.”

Elin Wägner (1882-1949), författare

Stämplat som brott

I början av 1900-talet var rashygienska idéer vanliga bland radikala samhällskritiker och även Frida hade tankar i den 
riktningen. I Det nya folket från 1910 argumenterade hon för rasförädlande barnbegränsning och pekade på att annat än det rasrena var som ”en död vikt, en oförbätterlig tross av odågor att släpa på, ett kompakt motstånd mot allt reformarbete, allt framåtskridande.”

Störst upplaga av Fridas många utgivningar fick debattboken Humanitet och barnalstring (1905) med 23 000 exemplar. Där levererades tankegångar om inskränkning av familjernas storlek och att livet har ett värde först under vissa premisser.

”Att gifva lif, när man är sjuk och när man är i nöd, det är ett brott”, skrev Frida och orsakade återigen rabalder och skandal.

Men det är framför allt för Feminismens moral som Frida är ihågkommen i eftervärlden. Hon hyste hopp om förändring eftersom hon såg motståndare och anhängare till feminismen på 
båda sidor: ”Från att ha varit kvinnans strid mot männen är den nu en strid med männen och mot andra kvinnor och män. Den är icke längre en strid mellan kön. Icke heller mellan klasser. Den är en strid mellan själar.”

I Penningen och kärleken (1908) och Äktenskap och demokrati (1912) utvecklade hon resonemangen i temat.

Några av de centrala frågorna i samhällsdebatten var hur familjen skulle organiseras, hur mödrar och barn skulle försörjas och hur barnomsorgen skulle arrangeras.  Vad gällde familjens form och försörjning var det ett socialdemokratiskt ideal att mödrar och barn skulle leva av männens 
inkomst och att hustrun skulle tjäna inom familjen. Hos de 
styrande politikerna fanns inte vilja till något annat rådande.  Men för att kunna frigöra kvinnan ville Frida reformera. Hon vek sig aldrig från tanken på att kvinnor också hade rätt 
till att utvecklas på alla områden.

Fr.v. Fröken Rydelius, fru Brandell, fröken Hellberg, fru Elin Wägner, herr O Hemberg fröken Landqvist, på de kvinnliga journalisterna Pennskaftens soare till förmån för resestipendium 1911.

Statlig barnpassning

Ett av Fridas förslag var att staten på dagtid skulle 
ansvara för en del av barnens uppfostran så att även kvinnorna kunde förvärvsarbeta (en idé som var långt före sin tid – först på 1970-talet startades statens förskoleverksamhet). En betydande del av den kvinnliga frigörelsen var kampen för rösträtt och Frida var aktiv även 
i den rörelsen.  Hon njöt fullt ut 1921 när de svenska kvinnorna äntligen fick tillträde till den politiska världen, och kvinnoförbund bildades 
inom partierna där det samarbetades över gränserna i särskilt viktiga frågor. Men det fanns också oenighet, inte minst vad gällde Fridas ofta kontroversiella åsikter om kvinnors individuella frihet. Till exempel möttes hennes förespråkande av preventivmedel av vämjelse från den större del av kvinnorörelsen som såg sig som mer anständig.

Frida var en väsentlig dynamo 
i framväxten av den svenska kvinnorörelsen. En frispråkig udda fågel gärna stridbar i sin vilja att höja kvinnans värde. Kanske rimmade det, trots Elin Wägners tvivel, ändå ganska bra med den kompromisslöshet och otålighet som vännerna såg hos henne. Dessutom hade hon något tryggt att luta sig mot: ”Lyckligtvis har jag min Gotti, min skatt, mitt allt. Vi räsonnera jemt och dryfta alltid och drabba samman under skurar av vältalighet. Hvad det ibland är uppfriskande att ha någon att disputera med!”

Text: Hasse Gänger
Foto: Sjöberg bild och Bonnierarkivet/Scanpix

Läs också:

Blev nästan utkastad från Boston maraton – nu är Kathrine en legendar

LÄS OCKSÅ


Kommentera

Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…