Annons

Annons

Hunden Laban satt inlåst i sjunkande bil

Annons

Fy hundan vilken dramatik! Åke skulle bara göra några snabba ärenden och lämnade sin hund Laban i bilen. Men han glömde att dra åt handbromsen…

Hunden Laban

Åke är så tacksam att brandmannen Göran Olsson (till vänster) kunde rädda hans bästa kompis, hunden Laban, ur sin sjunkande bil/Foto Lars Sjögren

74-årige Åke Lindberg i Asarum utanför Karlshamn har en väldigt speciell vän som han delar det mesta med – han skulle inte kunna tänka sig ett liv utan fyraårige Laban, en Lhaso Apso.

– Laban följer med mig överallt. Vi är bästa kompisar, så enkelt är det, säger Åke och kliar Laban bakom örat.

Med tanke på parets täta band är det inte svårt att föreställa sig den känslomässiga berg och dal-bana som Åke tvingades genomlida den där förmiddagen i maj när allt höll på att gå riktigt fel.

Det var en helt vanlig söndag och Åke tog bilen från Asarum in till Karlshamn, för att handla lite och lämna in en V75-kupong. Han parkerade bilen på City Gross parkering.

– Laban var förstås med mig och därför parkerade jag i skuggan vid ån och vevade ner rutorna lite grann, så att det inte skulle bli för varmt för honom.

– Jag tänkte bara springa in och handla en kort stund. Men dessvärre gjorde jag misstaget att inte dra åt handbromsen…

Intet ont anande steg Åke ur bilen och gick bort mot affären.

Snart sattes bilen i rullning bakom honom och den stannade inte förrän den hade farit i ån med ett stort plask. Utan att Åke märkte någonting.

Olyckan väckte förstås stor uppståndelse på parkeringen – särskilt när det stod klart att det fanns en hund inuti fordonet, som nu sjönk oroväckande fort.

En av affärens anställda hoppade i ån och försökte trycka ner rutorna, men utan att lyckas.

Ungefär samtidigt ringde någon räddningstjänsten och som tur var befann sig den jourhavande brandmannen Göran Olsson alldeles i närheten.

KUNDE SE NÅGOT SOM RÖRDE SIG

– När jag kom till parkeringen såg jag en folksamling och sprang dit, berättar Göran. Bilen var då nästan helt under vatten och någon sa att det fanns en hund i den, så jag förstod att det var bråttom.

Göran plockade åt sig några verktyg och hoppade ner i vattnet.

– Jag lyckade krossa en av bakrutorna och efter en stund kunde jag se något som rörde sig. Då sträckte jag mig in och fick tag i halsbandet och kunde på det sättet dra ut hunden.

Genomvåt och aningen tilltufsad kunde Laban bäras iland av sin räddare, inför ögonen på de jublande åskådarna.

Strax efteråt lyckades polisen nå Åke per telefon. Han befann sig inne i affären.

– Min första tanke var förstås Laban! Det var fruktansvärt, det högg till i hjärtat, men polisen kunde direkt lugna mig och berätta att han var i säkerhet. Vilken otrolig tur!

Omskakad sprang Åke ut på parkeringen, där han snart hade sin bästa kompis i famnen.

– Bilen är totalförstörd, men det spelar ingen roll. Det viktiga är att Laban klarade sig. Om det värsta skulle ha hänt, hade jag aldrig kunnat förlåtit mig själv. Att få krama om Laban, helskinnad, var som att vinna tio miljoner på lotto!

Av Jakob Hydén

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons