Annons

Annons

Inez Magnusson 
– Sveriges största kvinnliga svindlare

Hon var en sol-och-vårare utan dess like. Med syndens lockelser och 
skoningslös list bluffade Inez 
Magnusson till sig miljontals kronor av bemedlade män. 
En bankir som var nära att gå i konkurs blev hennes fall.

Inez värld rämnade när hennes tidigare kollega Hanna Hedman (längst till vänster) svek henne.

Stadsfiskal Werner Ryhninger hade aldrig varit med om maken. Uppläsningen av det huvudsakliga i den 4 000 sidor tjocka domen den 22 oktober 1941 tog 30 minuter. Redan vid slutpläderingen himlade han med ögonen: ”Den anklagades hela livsföring visar prov på en brottslighet av dessbättre sällsynt beskaffenhet. Lögn, svek och brott har varit hennes medel för att tillfredsställa penningbegär och egoistiska intressen.”
På den åtalades bänk satt en dam i leopardpäls. Hon hade burit plagget under hela den
nio månader långa rättegången. När straffet basunerades ut i Stockholms rådhusrätt var hon lika kylig och utan skrupler som under sin tid av förbrytelser. Inga tecken på botfärdighet, men 44-åringen undslapp sig i alla fall en lätt nigning inför juryn innan hon fördes till Växjö kvinnofängelse. Nicolina Teresia Johannesdotter dömdes till fem och ett halvt års straffarbete och ett skadebeståndsbelopp om 75 000 kronor för 15 fall av bedrägeri, trolöshet mot huvudman, förfalskning och ärekränkning.
Svindleribeloppet uppgick till sammanlagt tre miljoner kronor, i dagens värde en bit över 60 miljoner kronor. I en karusell av lögner och svek hade den svarande i över två decennier med honungslen tunga bluffat och utpressat förmögna män med vigselringar.
Fordringsägarna stod i kö till kriminalpolisen och 17 av dem var måls
ägande. Skumrasket hade nystats upp sedan bankdirektör Fredrik Almqvist förvägrat att känna skam och krävt att myndigheten skulle gå till botten med hur han hade lurats i personlig konkurs.
De största åtalsposterna hade Theodor Adelswärd, en baron som 1911–14 varit finansminister i Karl Staaffs liberala regering, den framgångsrike apotekaren Elias Wendbladh och den
ansedde direktören och familjefadern Karl Martin Johansson. Deras amorösa utsvävningar hade inalles kostat dem 1,2 miljoner kronor. Den iskalla och samvetslösa kvinnans penning-törst var outsinlig.

Känslokall människa

Under rättegången genomgick Nicolina Teresia Johannesdotter, som långt tidigare hade döpt om sig själv till Inez Johansson och sedermera blev gift Magnusson, en sinnesundersökning. Docent Gösta Rylander gav henne dia
gnosen moral insanity, det vill säga förminskat tillräknelig, och skrev: ”Hon måste vara psykiskt abnorm och har framträtt som en isande känslokall människa, nästan fullständigt i avsaknad av moraliska och etiska korrektiv. Självfallet är att hon överdriver och ljuger hänsynslöst, varför hennes lögnaktighet, ehuru den inte kallas mytoman, ändå måste betecknas som patologisk.”
När fattigtorpardottern från Ås i Jämtland 1911 arbetade som städerska på ett hotell i Åre bevittnade hon Stockholms-noblessens excesser och utvecklade en fascination för den alternativa livsstilen till sådan grad att hon placerades hos en pastor i Härjedalen för andlig uppfostran. Några år därefter anställdes hon hos homeopaten O T Axell i Östersund och en kväll klev han in i hembiträdets rum och fumlade med byxknapparna:
– Åh … så ni har håret utsläppt när ni sover. Så tilltalande, sa han samtidigt som han la sin väldiga gestalt till rätta över den tunna flickkroppen.
Dagen efter övergreppet överräckte arbetsgivaren 50 kronor i en förhoppning att slippa polisens inblandning. För offret, Inez Johansson var händelsen startskottet till det som slutligen kom att bli en livslång vana – att förföra bemedlade äldre män och därefter utöva utpressning. Homeopaten Axell som utsatt henne för det sexuella övergreppet utpressades så att han tvangs emigrera till England. Parallellt blev Inez en av de prostituerade i Östersunds nattliv.

Annons

Inez var iklädd leopardpäls under hela rättegången.

Utomäktenskapligt 
barn

1918 anmälde sig Inez som hembiträde hos G T Sundberg i Stockholm. Den gifte riksbankskassören inledde en otrohetsaffär med Inez. Ett utomäktenskapligt barn var inte att tala om, varför Sundberg under resten av sin levnadstid i skymundan betalade underhåll till Inez för sonen Harry som föddes 1920. Den gifte baron Adelswärd hamnade i samma rävsax. Äventyret med Inez, som innebar att sonen Gösta kom till 
världen 1921, kostade honom 300 000 kronor, en hisnande summa under mellankrigstiden. Båda sönerna utackorderades.
Efter några år som hålldam 
inom societeten prostituerade sig Inez på ett pensionat på Biblioteksgatan i Stockholm drivet av Hanna Hedman, en kvinna från Gideå i Ånger-manland som kom att bli medbrottsling i utpressningsaffä
rerna. Hedman fotograferade samlagen och kunderna hotades med offentliggörande av bilderna. Inez fick pengar att strömma in även genom en annan form av affärsverksamhet – hon fick män att tro att hon var i grossess och begärde pengar för aborten. Hon vidgick gärna sina goda poliskontakter som innebar att hon raskt kunde ge en konstapel en vink om vem som hade iscensatt den på den tiden illegala fosterfördrivningen:
– Blir aborten känd innebär det inget för mig eftersom brottet preskriberas så snabbt för kvinnor. Värre är det för er män. Ni får både strängare straff och dessutom kan ni åtalas ända upp till tio år efteråt, ljög Inez som till på köpet anförde bukhinne- och ögoninflammation för att kunna vittja herrarnas sedel
fodral.
1929 gifte sig Inez med hovmästaren Charles Magnusson och de köpte hotell Eden vid Humlegården och en villa i Stocksund. Inez körde omkring i lyxbilar och spred sken av att vara av rik börd, bakom ryggen på sin make fortsatte hon umgänget med besuttna herrar som hon pressade på pengar.
Begäret efter kapital fick Inez att till och med ta båten till 
USA för att försöka snärja Ivar Krüger, ovetande om att finans- mannens trassliga affärer snart nästan skulle stjälpa hela Sverige. Resan slutade med att Charles fick telegrafera över pengar till hemfärden.

Hermann Göring med frun Emmy Sonnemann.

Brevväxlade med 
Göring

Därpå blev också investeringsbedrägerier och pantlån inslag i Inez arsenal som bondfångare. 1936 duperade hon till sig fastighetsbolaget Ima AB med 
fashionabelt kontor i Norra Kungstornet på Kungsgatan i Stockholm och började pungslå män i en härva av växlar, checkar och reverser. Inez fann en kompanjon i Eric Linnér, som varit arbetsledare för strejk-
brytarna i Ådalen 1931 och därefter blivit hjärtlös lurendrejare. I början av andra världskriget försökte de sälja vapen till Finland och järnmalm till Tyskland, dock med långt ifrån samma goda resultat som när Inez satte klorna i kärlekskranka rikemän med vacklande äktenskap. Föga hjälpte det att Inez i brevväxlingen med Hermann Göring, chef för den tyska krigsmaterielindustrin, skrev: ”Jag kan skaffa fram malm för nio miljoner kronor!”
Inez värld rämnade när hennes tidigare kollega Hanna Hedman inledde ett förhållande med Thyra Peterson, en journalist som också sysslade med uppskörtning och nu utsatte Inez för hennes egen medicin. Thyra drog slutligen Inez inför rätta i en rad växelmål, vilket blev upprinnelsen till avslöjandet av Sveriges genom tiderna i särklass skickligaste sol-och-vårare. Inez Magnusson var en intelligent och djupt intagande kvinna, men på samma gång
totalt hänsynslös och känslokall. I ett läkarutlåtande om mass-
förförerskan stod: ”En psykopat med grova moraliska defekter.”
Om detta fanns otaliga vittnesmål i förundersökningen, och en av de många drabbade vädjade i ett brev till stadsfiskalen: ”Jag är nu en gammal man, som inte har ett öre för fru Magnusson har tatt allting för mej. Döm henne därför, hon har gjort mycket ont. Hon tog 
50 000 för mej.” När samtliga förehavanden med Karl Martin Johansson kom upp i rätten frågade åklagaren den tilltalade om hon ändå inte hade ljugit för att tillskansa sig pengar av
 direktören.
– Jag skulle ha fått pengarna även om jag hade talat sanning. Men det skulle kanske ha gått långsammare, svarade Inez Magnusson, till synes oberörd av den uppståndelse hon ställt till med.
Den sista tiden av sitt straff avtjänade Inez Magnusson på Långholmen i Stockholm och hon blev en fri kvinna den 16 november 1947. Livet fortgick i stillhet, av det som var upphovet till epitetet Vampyren märktes inget. Under fängelsevistelsen maskinskrev Inez en hundra sidor lång version av sin syn på händelseförloppet. Hon betonade att hon inte enbart hade haft ekonomisk vinning i sikte – det hade också varit ett berikande sexuellt utbyte med alla de män som hamnade i hennes garn.
När Inez Magnusson 56 år gammal dog i tjocktarmscancer 1953 hittades i hennes närhet ett gammalt blomsterkort från en av alla dem som hade drabbats av hennes omfattande begär
efter pengar: ”Var det värt att bli fattig för din skull? Jag är benägen att svara ja!”.

Text: Hasse Gänger
Foto: Bonnierarkivet, 
Sjöberg bild
Källor: Nicolina Teresia: En svindlande historia (Bengt Eriksson, Budrik Förlag), dn.se, wikipedia.se.

Läs också:

Jag fruktade att min man hade blivit rånmördad

Olösta mordgåtor: Gabriellas syster försvann för 23 år sedan

Min man lurade mig till Sverige

LÄS OCKSÅ


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…