Annons

Annons

Ernst Kirschsteiger: Jag blir fnittrig när min son kallar mig Ernst

TV-aktuelle programledaren Ernst Kirchsteiger. Hans fru får honom "att flyga" och han har sin yngste son som arbetskamrat. Nu är han aktuell med "Jul med Ernst", men framöver vill Ernst Kirchsteiger göra en helt annan typ av program.

Annons

 

jul med Ernst
Din yngste son Ludvig är varumärkesansvarig i ditt företag. Hur går det att hålla isär rollerna som kolleger, respektive far och son?
– Ludvig har dragit en knivskarp linje mellan varumärket Ernst och pappan Ernst. I jobbrelaterade sammanhang kallar han mig vid förnamn och i privata sammanhang kallar han mig pappa. Jag brukar lyssna noga och väntar på att han ska försäga sig, men det gör han nästan aldrig. Jag blir lite fnittrig när han kallar mig Ernst, i stället för pappa.

Förutom att göra TV-program sysslar du med formgivning, skriver böcker och är involverad i en tidning, som bär ditt namn. Som om det inte vore nog har du dessutom lanserat ett eget vin, som fått högsta betyg i en stor test. Är du inte rädd att bränna ut dig?
– Nej, faktiskt inte. Man får inte glömma bort att jag har ett gäng duktiga medarbetare omkring mig. Ensam skulle jag aldrig orka med att hålla så många bollar i luften samtidigt.
– Om min pappa hade varit i livet, skulle han ha varit synnerligen stolt över att hans lille son skapar arbetstillfällen åt en massa människor.

Stämmer det att du gärna vill göra ett intervjuprogram i TV?
– Absolut, det vore jättekul. Samtal är något av det absolut häftigaste som finns. Vi människor har så himla mycket att lära av varandra. Därför vore det roligt att någon gång få göra ett program där man, genom att prata om svåra saker och dela sorg och glädje, kommer lite djupare ner i det mänskliga väsendet. Jag tror att jag skulle vara en god lyssnare och att jag i någon mån även skulle kunna bidra med egna erfarenheter. För mig som vanligtvis jobbar ute på fältet, springer runt i lera och kissar runt knuten, vore det roligt att någon gång få göra en studioproduktion. Det är nog en liten utvecklingsönskan från min sida… det var livligt runt vårt matbord Du får en hel del brev.

Mitt levnadsmotto är att leva mitt liv så ärligt och lustfyllt som möjligt

Vad skriver människor om?
– Många tror kanske att det är kärleksbrev, men det är snarare kärleksfulla och förtroliga brev. Människor bjuder mig väldigt långt in i sina liv, vilket jag tror bottnar i att de känner förtroende för mig som person.

Får du enbart snälla brev?
– Ja. Om nu inte mina medarbetare sorterar bort sådana som de anser att det är onödigt för mig att läsa … Jag tycker att jag bemöts med stor vänlighet och många leenden vart jag än går. Sedan finns det såklart de som ignorerar mig totalt, men det är helt okej. Det finns ingen anledning att tro att man kan frälsa hela världen. Jag fokuserar på dem som tycker om mig.
Ernsts polska mamma och österrikiska pappa invandrade var för sig till Värmland, för att arbeta inom järnindustrin. När de möttes hade de barn på var sitt håll. Minstingen Ernst blev deras enda gemensamma barn. Ernst är också det enda av de fyra syskonen som är född i Sverige.

När du var liten, märktes det att din familj hade invandrarbakgrund?
– Ja, absolut. Framför allt var det mycket mer ”hålligång” hemma hos oss, jämfört med hur det var hemma hos mina svenska kompisar. Middagarna var slamriga och stökiga och det pratades mycket. Det var stora känslor i vårt hem. Mamma och pappa älskade varandra vansinnigt mycket. De kramades och pussades ofta.

Hur var du som barn?
– Mina lärare blev nog frustrerade, eftersom jag mestadels satt och tittade ut genom fönstret och dagdrömde. Jag hade ett rikt inre liv redan som barn. Dessutom var jag rätt blyg. I stället för att befinna mig i händelsernas centrum var jag en betraktare. Jag var nog ganska osynlig och det var så jag ville ha det. Ulla har sin egen karriär Du växte upp under enkla förhållanden.

Händer det att du reflekterar över den klassresa som du har gjort?
– Ärligt talat har jag inte tänkt på det, men när jag hör ordet klassresa förstår jag ju att det är det jag har gjort. Även om man gör en klassresa, tror jag att det är viktigt att man håller fast vid sina gamla ideal så mycket som möjligt, och inte per automatik förändrar sitt liv för att försöka leva upp till den ekonomiska nivå som man har hamnat på. Ulla och jag har exempelvis bott kvar på den gård som vi köpte för 27 år sedan. I början hade vi knappt råd att bo där, eftersom räntorna var så höga. Det var verkligen helt fel tid att köpa hus, men vi ville så gärna ha det där stället. Damen på banken sa: ”Snälla ni, hur ska det här gå? Det blir mycket nyponsoppa och knäckebröd framöver.” Då vände jag mig till Ulla och viskade: ”Det är ju ändå ganska gott med nyponsoppa.”

Din fru Ulla och du har varit ett par i 38 år. Vad betyder hon för dig?
– Utan Ulla skulle jag definitivt inte kunna åstadkomma det jag gör. Det är tack vare att hon finns där, som jag vågar kasta mig in i olika saker. Bara vetskapen om att man är djupt älskad av någon gör att man nästan kan flytta berg och det är det Ulla åstadkommer med mig. Hon får mig att flyga! Samtidigt som hon stöttar mig i mitt arbete, känner hon inget behov av att själv delta i kändisvärlden. Hon har sin egen karriär, vilket är väldigt skönt. Hemma hos oss är inte mitt jobb viktigare än Ullas arbete som distriktssköterska.

Vad har du för planer och drömmar inför framtiden?
– Jag hoppas att Ulla och jag får fortsätta att vara ett förälskat par och att våra söner fortsätter att komma hem och äta ur vårt kylskåp. Jag vill åldras med värdighet och entusiasm. Ofta kopplas åldrande till att man ska nedmontera sig själv och ta det lugnare, men jag önskar att jag i många år får fortsätta att vara entusiastisk inför olika projekt och människor som jag möter.

Namn: Ernst Kirchsteiger
Yrke: Kreatör
Familj: Hustrun Ulla,  sönerna Sebastian och Ludvig
Bor: På en 1700-talsgård utanför Örebro
Aktuell: Ernst är programledare för ”Jul med Ernst” i TV4

 Av Linda Andersson Foto: Johanna Ekmark/TV4

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons