Annons

Annons

Jag fick en bättre man än jag förtjänade

DET HÄR HÄNDE MIG När min man fick cancer i armen var min första tanke att nu är allt slut. Jag tänkte på all kärlek han gett mig, trots att jag var så förstörd av min uppväxt. Hur skulle jag ens klara mig utan honom?

lasranas berattelse

Vi satt timme efter timme på sjukhuset och väntade på läkarens besked. Först på kvällen fick vi veta att läkaren hade glömt bort oss och gått hem. På detta hårda vis fick vi veta att Stig skulle tvingas amputera handen.

Annons

Hur vi kom hem från sjukhuset vet jag inte. Vi satt uppe hela natten och grät och försökte trösta varandra, men det var alldeles för svårt att förstå.
Trots att operationen sedan kom snabbt så hade cancern hunnit sprida sig till armbågen och de tvingades amputera större delen av armen. Läkaren var nöjd, han trodde inte att det skulle sprida sig. Jag satt hos Stig hela tiden och jag fick mycket tid att tänka igenom vårt liv tillsammans.

Gilla Året Runt på Facebook

Jag hade haft en svår uppväxt som ett av fjorton syskon. Vår far var svårt alkoholiserad och när vår mor dog spreds vi syskon ut över olika familjer. Jag hamnade med en av mina bröder hos en barnlös familj. Trots det ville vår fostermor aldrig ta oss till sig som sina egna barn. Hon poängterade alltid för alla att vi var fosterbarn och var mycket sträng.
En dag när vi kom hem från skolan var det bråk hemma och vi fick snart veta att vår fosterfar hade gjort prästens piga med barn. Pigan var vår äldsta syster. Hennes barn adopterades bort och vår syster blev ivägskickad. Efter det blev det mycket kärvt mellan mina fosterföräldrar och stämningen var ofta spänd.
När jag fyllt tio år ville min fosterfar att jag skulle börja följa med ut i skogen och hjälpa honom att kvista av träden som han fällde. Jag tyckte att det var skönt att komma ut i skogen och komma ifrån min stränga mor. Men efter en tid blev jag varse vad han egentligen ville ha mig till. Och jag vågade aldrig berätta det för någon.

Så fort jag slutade skolan, vid fjortons års ålder tog jag plats i en familj och flyttade hemifrån. Så småningom hamnade jag hos en läkarfamilj i Malmö. Jag blev bekant med grannens hembiträde och vi bestämde oss för att gå till Parken och dansa. Och där träffade jag Stig.
Han tyckte det var konstigt att jag inte kunde dansa, men ville lära mig och så roligt hade jag aldrig haft förr. Han var åtta år äldre än mig och ganska snabbt bjöd han hem mig till sina föräldrar. Jag har ofta tänkt att om min fostermor hade gett mig bara aldrig så litet av det som min svärmor gav mig…! I denna nya familj blev jag ompysslad och välkomnad som aldrig förr.

Stig ville gärna kramas och pussas, men jag var ständigt på min vakt. Jag blev alldeles stel när han tog i mig för hårt och han undrade ofta om jag inte tyckte om honom. Det gjorde jag ju! Men bara jag tänkte på vad han kunde göra med mig blev jag alldeles förtvivlad.
Vi förlovade oss innan vi älskade första gången. Trots att jag verkligen ville vara med honom så kände jag ingen glädje. Men jag blev med barn, vi gifte oss och fick en liten flicka. Mina svärföräldrar var lyckliga och hjälpte oss med både pengar och presenter. Fortfarande var det med självövervinnelse som jag låg med Stig. Men när jag blev med barn igen så bestämde jag mig för att berätta för Stig om mina upplevelser som barn.
Stig blev väldigt upprörd. Han hotade med att åka hem till mina fosterföräldrar och slå ihjäl gubben. Men jag lugnade honom. Jag ville inte att han skulle oroa min fostermor, hon kunde inte rå för det som hänt. Han frågade varför jag inte berättat tidigare. Hur skulle han kunna förstå skammen jag kände?
Men efter det blev vårt samliv bättre och jag kunde för första gången ta emot njutningen.

Stig var en ordentlig och sparsam man och vi kunde sätta undan en summa varje månad som vi skulle ha till semester eller till någon extra dyr sak som vi behövde. Vi fick det långsamt bättre ställt. Vi hyrde stuga på olika ställen och hade det jättebra.
Vi fick en tredje flicka. Alla barnen växte upp, klarade skolorna och fick egna familjer.

Här står jag nu och stirrar ut i tomma intet. Tre år efter amputationen fick Stig en knuta på axeln och en på knät. Spridningen gick inte att stoppa och en dag fick vi beskedet att det inte fanns mer att göra.
Jag måste lära mig att jag är ensam nu. Jag måste lära mig att sköta räkningar och utbetalningar själv. Det var dumt att jag inte satte mig in i det medan Stig fanns. Men så är det. Man tror att allt skall fortsätta att vara som det är.
Det är ett långt kapitel i mitt liv som nu är avslutat. Vi kunde gärna ha fått några år till, men jag ska försöka vara tacksam. Alla får inte ett så bra äktenskap och inte en så tålmodig man. Jag har ofta undrat hur han orkade med mig den första tiden.
/”Nora”

LÄS OCKSÅ


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…