Annons

Annons

Jag har klätt ut mig till man hela livet – nu ska jag bli kvinna på riktigt!

Nina Pilefors växte upp som pojke i Jehovas vittnen men gick ur när hon inte fick skiljas. Sedan dess har hon levt ett liv som man, transvestit och så småningom transsexuell. 55 år gammal började Nina sin efterlängtade omvandling till kvinna.

Annons

LÄS OCKSÅ: Sebastian: Jag föddes i fel kropp

Nina är transsexuell

Nina Pilefors: Nu kan jag äntligen bli den jag vill – en fri kvinna!

Nina Pilefors, 58 år, står i dörren till sin lilla röda stuga på Ekerö utanför Stockholm när jag svänger in på grusplanen. Brisen tar tag i hennes rosarutiga klänning och både tå- och fingernaglar är välmålade. Nog ser hon ut som en kvinna. Fast hon egentligen inte är det. Än. Men för tre år sedan påbörjade hon omvandlingen till kvinna och står i operationskö sedan dess.
Nina är lugn, trygg i sig själv och chosefri. Mina fördomar, påspädda av filmvärldens transvestiter, faller platt till golvet. Här är det varken överdrivet kvinnliga rörelse eller för mycket smink.
– Usch nej. Jag är lite gammalmodig i mina åsikter. Jag har svårt att se tjejerna på transcaféet när de kommer med jättemycket smink och kjolar så korta så de knappt döljer något, utbrister hon bestämt.
Över en kopp kaffe berättar Nina sin omtumlande historia som börjar med det rigida livet i Jehovas vittnen. Hon är född som enda barnet, en pojke som gillade att prova mammas klänningar. Man kan undra hur det påverkar ett barn att behöva göra så mycket som är förbjudet, att behöva smyga med saker och ting.

Jag växte upp som pojke i Jehovas vittnen

– Ja, som medlem i Jehovas vittnen är det mycket man inte får göra. Att gilla tjejkläder som kille hör definitivt till en av dem, utbrister Nina och slår ut med händerna innan hon fortsätter:
– Jag fick egentligen inte ens ha kompisar som inte var vittnen, men det hade jag ändå. Och mormor och morfar tyckte synd om mig och stack åt mig julklappar i smyg i alla år, ler Nina.
En gång kom Ninas föräldrar på henne när hon provade klänningar. Hennes mamma tog då fram Bibeln och visade att det står att en man inte får bära kvinnokläder, det är en styggelse mot Gud. Efter det gjorde Nina det bara i smyg.
Nina gjorde det man måste som Jehovas vittne. Hon var med på alla möten och knackade dörr som är en del av läran, om än motvilligt. Hon gifte sig så småningom med en kvinna som också var vittne och blev styvpappa till tre barn. Men livet kändes inte fullständigt.

Uteslöts ur församlingen vid skilsmässan
1989 träffade hon Lillemor som inte var med i Jehovas vittnen, och ville skiljas.
– Skiljas får man inte, men flytta isär går bra. Att träffa en partner som inte är vittne får man absolut inte göra. Då blir man kallad till De äldste. I min församling var det tre gubbar som satt i biblioteket och hotade med uteslutning. Det är många som blir uteslutna och många som går ur av egen vilja. Men det mörkas, officiellt heter det att de har träffat en annan. De vill förstås inte att det ska spridas att någon har tänkt annorlunda och gått ur av egen fri vilja, menar Nina och rättar till klänningen över benen.
Men Nina följde sin längtan. Hon gick ur Jehovas, skiljde sig och startade sitt andra liv.
– Jag var 33 år när jag fick ett liv utanför Jehovas, säger Nina och tar en klunk kaffe.
I över 20 år levde Nina ganska vanligt, körde lastbil på dagarna och hade heterosexuella förhållanden. Men längtan efter att klä sig i kvinnokläder växte sig allt starkare.
– Jag började också fundera över andlighet, varför vi finns och vilken vår uppgift på jorden är, berättar Nina.
– Jag tror på Gud, men inte som en gubbe med skägg. Och jag har kommit fram till att min roll är att hjälpa folk. Det kan handla om att snickra, ta hand om barn eller att genom djupa relationer stötta och hjälpa folk – vad som helst, jag hjälper alltid till.

Nu kan jag äntligen bli den jag vill – en fri kvinna

Ninas tredje liv började för fyra år sedan. Då blev behovet att bära kvinnokläder så starkt att hon tog steget från transvestit till transsexuell. Nu lever hon så gott som alltid som kvinna, utom på jobbet.
– Jag har klätt ut mig till man hela livet! Nu ska jag bli kvinna på riktigt, säger hon bestämt.
Det är så det har känts, att hon varit utklädd när hon har haft manskläder på sig.

Kroppen börjar få kvinnliga drag

Beslutet att bli kvinna fullt ut har inte varit svårt, utan mera självklart.
– Det är aldrig någon som har sagt något elakt eller förnedrande. En och annan undrande blick när jag kommer gående i mina kvinnokläder, det är allt. Jag är ju lång – 186 centimeter – det är svårt att inte synas då, konstaterar Nina.
För två år sedan började Nina en könsidentitetsutredning, vilket är en förutsättning för att få genomföra ett könsbyte. Sedan en tid tillbaka äter hon östrogen för att omvandlas.
– Nu är jag verkligen hemma, säger Nina lyckligt, reser sig och stryker över sina höfter. Titta, kroppen börjar få kvinnliga drag.
Skäggväxten har minskat och hon har börjat få bröst. Hon går på hårborttagning och hos logoped för att lära sig tala kvinnligare.
– Rösten är mitt stora problem. Kvinnor som äter testosteron får mörkare röst men inte tvärtom. Tyvärr. Och jag vill inte ha en sån där tillgjord röst, då har jag hellre mansröst. Eller opererar stämbanden senare.
På frågan om hon känner sig orolig över något i framtiden, sitt fjärde liv, svarar Nina:
– Nej. Eller ja, det här med att kissa som kvinna kanske. Som man är det så lätt att ställa sig bakom lastbilen, men sen måste jag ju sitta på huk, småler hon.
Nej, Nina oroar sig inte.
– Det enda jag drömmer om nu är att träffa någon som ser mig som jag är.

Lagändringen gjorde stor skillnad
* I Sverige finns det idag sex könsidentitetsmottagningar. 2014 tog de emot närmare 600 personer sammanlagt, vilket är en stor ökning. Den förklaras dels med att lagen som kom 2013 ger alla rätt att rent juridiskt byta kön utan att samtidigt behöva sterilisera sig. Det fick många att bestämma sig. Dessutom bidrar att vi har en annan öppenhet i samhället nu.
* För mer information, gå och läs på Transföreningen FPES hemsida: www.fpes.se.

Text & foto: Lotta Modin Källa: SVT Nyheter 

LÄS OCKSÅ: Sebastian: Jag föddes i fel kropp

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons