Annons

Annons

”Jag ser inte mig själv som ett geni”

Hon har högre IQ än 99 procent av världens befolkning, pluggar fysik och tävlar mot sin egen pappa – Jinci Brettschneider, 22 år och en av deltagarna i tv-tävlingen ”Genikampen”. Året Runt fick en pratstund före tredje säsongsavsnittet som sänds i kväll kl 20.00 på SVT1.

Annons
Jinci Brettschneider Genikampen

Jinci Brettschneider är en av deltagarna i Genikampen

Genikampen söndagar kl. 20.00 SVT1

Varifrån kommer ditt ovanliga förnamn?
– Egentligen är Jinci ett tempelområde i Kina. Mina föräldrar åkte dit för länge sedan och mamma tyckte att det var otroligt fint, så de tänkte när de fick barn skulle barnet heta Jinci. Jag har tre småsyskon också, men de har normala namn allihop: Ida, Jennifer och Tilda.

Hur var det att vara med i ”Genikampen”? För oss tittare verkar tävlingsmomenten extremt pressande…
– Det var minst lika hetsigt på riktigt! Man fick verkligen prova på att jobba under stress, med saker som man egentligen är bra på men som blir helt annorlunda i ett pressat läge. Kamerorna runt omkring glömmer man ganska snabbt.

SVT kallar er ”Sveriges skarpaste hjärnor” – känner du dig annorlunda, eller tänker på annorlunda sätt än andra människor?
– De flesta av oss som tävlar har gjort Mensas intelligenstest och vet att vi har en IQ på över 135, maxresultatet som man kan mäta. Men jag ser absolut inte mig själv som ett geni. Däremot har jag upptäckt att jag har lättare än andra för vissa grejor, speciellt matte och logiskt tänkande. Jag förstår saker ganska lätt, eller kan lista ut saker själv.

Kan du irritera dig på ”tröga” personer med lägre IQ?
– Nja… ibland kan jag bli frustrerad om folk verkligen inte förstår hur saker funkar. Det kan handla om rabatter på stan, en enkel mattegrej men så räknar de fel: ”Här har de 10 procent på 50 kronor, då kostar det 10 kronor”. Sådant kan kännas lite jobbigt.

Hur känns det att se sig själv i tv?
– Första gången var jag totalt fokuserad på mig själv, hur jag gick och stod och pratade. Inte förrän andra gången kunde jag koncentrera mig på själva avsnittet. Alla vi deltagare fick en förhandsvisning i Stockholm, före premiären, och det var skönt. Efter det visste jag om jag skulle våga titta med kompisarna i fortsättningen eller om det var bättre att sitta ensam framför tv:n, haha!

Och vad tycker du om klippningen, är den rättvisande?
– Ja, men jag saknade mycket i första avsnittet. Särskilt från fallskärmshoppet. Jag tycker att jag gjorde bra ifrån mig när jag lyckades lista ut den rätta talföljden redan i luften! Det var lite synd att det inte togs med.

Du har tävlat i VM i legobygge tidigare, är du en vinnarskalle?
– Jag har varit med i svenska landslaget i kanotpolo också, så ja, jag gillar att tävla. Legoteknikrobotarna passade mig bra: mycket matematik, mycket teknik och problemlösningar. Man bygger en robot av tekniklego och programmerar den, sedan gäller det att lösa uppgifter på en bana. Jag var med från typ tolv års ålder fram till femton, sexton.

Din pappa, Hans Brettschneider, är också med i ”Genikampen” men övriga deltagare vet inte om att ni känner varandra. Varför sa ni inget?
– Pappa vann ju ”Expedition: Robinson” för några år sedan, och en kompis därifrån tyckte att det var smart att inte säga något. Om han själv varit med i ”Genikampen” och vetat om att vi var far och dotter hade han betraktat oss som ett hot och velat rösta ut oss. Dessutom ville jag bli sedd som individ – inte bara som Hans dotter.

Vem av er är smartast?
– Jag skulle säga att det är jag! I Mensatestet klarade han en uppgift som inte jag klarade och tvärtom, och vi är lika bra på logiskt tänkande. Men matte är jag faktiskt bättre på. Jag har ju pluggat vidare och har en yngre, friskare hjärna.

I tävlingarna testas allt från mentala förmågor till ren styrka och mod. Finns det något område du är rejält korkad på?
– Mina svagheter allmänbildning och språk. Jag sa det till resten av laget efter första avsnittet, så sedan fick jag andra uppgifter. Men det var inga problem att hoppa fallskärm och sådant, jag är väldigt orädd.

Vilka moment var svårast?
– De mentala, tycker jag. Även om man är riktigt bra på något så gruvar man sig: ”Shit, tänk om jag inte klarar det och så ser hela Sverige…”. Det jag var mest rädd för var att göra bort mig på lätta fysik- och matteuppgifter eftersom jag studerar just de ämnena. Men de flesta som var med i tävlingen tycker att de gjorde bort sig på något sätt. Det är lite skönt också. Många av dem var otroligt smarta, och att se dem misslyckas med något som man vet att de är bra på – ja, det gör dem mänskliga.

Ångrar du något i programmet?
– Det finns en grej i ett kommande avsnitt med en formel som jag skrev dåligt… Jag skulle ha kunnat räkna på det och lista ut det…. Ett slarvfel. Jag borde ha dubbelkollat matematiskt.

Vem såg du som din tuffaste motståndare?
Josef (Wideström) var i mina ögon den som kunde mest. Han är både allmänbildad och bra på att räkna, så jag hoppades att jag skulle slippa hamna i en duell mot honom. Jag blev väldigt glad över att placeras i hans lag! Men jobbigast skulle det vara att möta min pappa eftersom vi har samma starka sidor.

Genier betraktas ofta som udda enstöringar, men i ”Genikampen” verkar ni tvärtom ha ovanligt lätt för att kommunicera och samarbeta. Alla verkar vara på gott humör, ingen verkar ta illa upp ens av att bli utröstad… Var det så på riktigt? Eller är konflikterna bortklippta?
– I det röda laget jobbade vi väldigt bra tillsammans och det var nog därför vi vann så mycket i början. Alla visste exakt vad de skulle göra i varje tävling, det blir som ett lugn. Samtidigt finns det självklart folk som blir ledsna när blir utröstade. Men det var aldrig något personligt – inte som i ”Robinson” där man kanske vill få bort någon. I ”Genikampen” blir man kompisar och det är jobbigt rösta på varandra. Man får tänka: vem tillför laget mest?

Du får förstås inte avslöja hur finalen slutar, men vem trodde du från början skulle ta hem segern?
– Vi i röda laget ansåg oss själva som det bättre laget, med bättre individer. Jag trodde på Josef. Han är allmänt smart medan många andra är bra på vissa specifika grejor. Även pappa kan lite allt möjligt, så han var ett stort hot. Både för att mitt mål var att vinna över honom och för att jag vet vad han går för.

Genikampen söndagar kl. 20.00 SVT1

Av Anna Lundegårdh
Foto Knut Koivisto /SVT

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons