Annons

Annons

Jag skämdes över att leva med en yngre man

DET HÄR HÄNDE MIG: När mannen i mitt liv dök upp ”på äldre dar” var jag på väg att missa honom. Han var tolv år yngre – vad skulle folk säga?

Jag skämdes att leva med en yngre man

Jag förstod att Mats var ganska mycket yngre än mig, men vi pratade aldrig om ålder. Bilden är arrangerad. Foto: Shutterstock

Jag var ung när jag gifte mig, bara strax över tjugo. Min man Lars var en del år äldre och i ganska snabb följd fick vi våra tre barn. Lars tyckte inte att barnen skulle behöva gå på dagis, så jag var hemma under många år.

Annons

Lars var svartsjukt lagd och först tyckte jag bara att det var smickrande. Men med tiden insåg jag att det inte handlade om kärlek utan om kontroll. Vårt äktenskap kändes mer och mer som ett fängelse.
Jag bet ihop för barnens skull men efter tjugofem år skilde vi oss. Jag njöt verkligen av att äntligen vara fri att göra det jag själv ville, gå på teater, konserter och kurser. Jag gympade och sjöng i kör. I många år var jag nöjd med att leva ensam.

LÄS MER: Jag blev kär i en yngre man på utlandssemestern

Mats dök upp på en föreläsningsserie som jag hade anmält mig till och hamnade på en av de få lediga platser som fanns kvar, intill mig. Det föll sig naturligt att vi fortsatte att sitta bredvid varandra. I pauserna drack vi kaffe och hade riktigt trevligt. Vi hade många gemensamma intressen och samma slags humor. Mats var yngre än mig, det förstod jag, men vi pratade aldrig om privata saker.
Jag tyckte verkligen om honom. Han hade en behaglig, mjuk personlighet. Han lyssnade på mig och hade respekt för mina åsikter, var reflekterande och underfundig – på alla sätt motsatsen till min exman. Även om jag inte ville erkänna det var Mats en stor anledning till att jag gick på föreläsningarna. Ibland tyckte jag att det kändes som att det fanns något mellan oss, men det viftade jag bort. Jag var ju alldeles för gammal.

LÄS MER: Jag stal min mammas kille

Efter sista föreläsningen bestämde Mats och jag att vi skulle gå och dricka ett glas vin som avslutning. Vi satt kvar länge och efteråt slog vi följe mot bussen.
– Men vi fortsätter väl träffas? sa Mats. Jag tycker ju om dig, som mer än en vän, det förstår du väl?
Jag var 59. Mats var 47 – jämnårig med min svärson! För mig låste det sig helt. Varför var han intresserad av gammal tant?
Men Mats lät sig inte skrämmas. Kvällen efter ringde han och övertalade mig att följa med på en promenad. Jag insåg att jag faktiskt var förälskad på ett sätt som jag inte varit på många decennier, och att Mats faktiskt var lika förälskad i mig. Trots mina år och rynkor och skavanker.
När vi träffades tänkte jag aldrig på åldersskillnaden, då var allt enkelt och självklart. Det var först när andra var inblandade som den kom krypande. Egentligen handlade det nog mest om att jag var rädd för vad andra skulle tycka.

LÄS MER: Min otrohet gjorde mig sjuk

Några väninnor visste att jag umgicks en del med en man jag träffat på en kurs, men inte mycket mer.  När vi blev ett par blev det annorlunda. Folk som mötte oss såg ju att han var yngre.
Mina barn reagerade mest. Min dotter var bara tio år yngre än Mats och hennes man nära nog jämnårig. Min yngste son tyckte att det var både ”knäppt” och ”sjukt”. Mellansonen tyckte att så länge jag var glad så var det väl bra – det var ju inte som att jag hade någon förmögenhet som Mats kunde lura mig på, sa han. Det var förstås menat som ett skämt, men jag tog illa vid mig av sådana kommentarer. Det sa så mycket om hur folk innerst inne tänkte.
Det var inte många som sa något negativt rakt ut. Men jag märkte att folk inte tog oss på allvar eller trodde att det skulle hålla.

LÄS MER: Jag glömmer aldrig min första kärlek

Men det gjorde det. Efter tio år är vi fortfarande ett par och lever som särbos. I början var jag så mån om att inte förlora min frihet, och sedan märkte vi att det fungerade bra för oss båda. Vi har ett fint liv tillsammans och träffas ofta men har också mycket utrymme för att leva våra egna liv. Mats låter mig vara den jag är. Han kan laga sin egen middag och klagar inte om jag gör saker på egen hand. Den inställningen har jag inte mött hos så många män i min egen ålder.
Folk reagerar fortfarande när de hör att jag har en yngre särbo. På ett sätt kan jag förstå dem, jag tyckte ju själv att det var konstigt i början. På ett annat sätt kan jag tycka att det är märkligt. Om Mats hade varit äldst skulle det ju inte ha varit någon stor sak.

LÄS MER: Jag träffade min första kärlek – 30 år senare

Det är klart att jag har haft mina perioder när jag har tänkt att Mats ska tröttna och vilja leva med någon yngre. Men samtidigt har man aldrig några garantier, det hade jag inte haft om Mats var jämnårig heller.
Det är inte lätt att hitta någon som man älskar och kan leva ett bra liv med, jag fick vänta många år. Tänk om jag hade gått miste om den chansen bara på grund av mina och andras fördomar?
/”Kerstin”

LÄS OCKSÅ


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…