Annons

Annons

Jag svek min bästa vän när hon behövde mig

DET HÄR HÄNDE MIG Lisa var min bästa vän redan på dagis. Vi blev som systrar och delade allt. Så kom vuxenlivet med alla måsten och vi kom ifrån varandra. Men en dag stod Lisa gråtande bakom dörren.

Jag svek min väninna när hon behövde mig som mest.

Min bästa väninna behövde mig mer än någonsin – och jag förstod det inte. Foto: Shutterstock. Bilden är arrangerad

Lisa och jag bodde nära varandra, så nära att när vi blev lite större kunde vi gå själva hem till varandra och leka. Och det gjorde vi nästan varje dag. När min lillebror föddes var båda våra mammor föräldralediga samtidigt och umgicks flitigt. Vi tillbringade mycket tid i sandlådan och vid gungorna på lekplatsen nära vårt hus. Den var en rolig tid som jag minns ganska väl trots att jag inte var så gammal.

Annons
Gilla Året Runt på Facebook

På dagis var det alltid vi som höll ihop. Det är klart att vi lekte med de andra barnen också, men vi var som tvillingsjälar. Jag och Lisa var säkra på att vi alltid skulle vara tillsammans. Vi ristade in hjärtan på armen med varandras blod som tecken på att vi för alltid skulle vara vänner och dela allt.

LÄS MER: Jag dolde mitt missbruk för min bästa vän

När vi började i skolan kom vi i olika klasser. Men det fungerade inte alls. Våra föräldrar grep in och ordnade så att vi fick gå i samma klass. Sedan var vi klasskamrater under hela grundskoletiden.

Våra lärare delade på oss, eftersom vi pratade och fnissade för mycket om vi satt tillsammans. Men på rasterna lekte vi tillsammans.

Först i gymnasiet delade vi på oss. Jag gick på estetisk linje och Lisa gick ekonomisk. Det innebar att vi gick på olika skolor.

Men på fritiden umgicks vi desto mer.

Vi satt på Lisas eller mitt rum och tragglade läxor trots att vi inte var så duktiga på varandras ämnen. Vi ville stötta varandra och hjälpas åt. Och framför allt ville vi vara tillsammans. När vi inte höll på med skolarbetet lyssnade vi på musik, berättade hemligheter för varandra, målade oss och pratade om pojkar. Vi hade aldrig tråkigt.

Det var Lisa som träffade en kille först och hon blev så kär i honom. Ola verkade vara precis hennes typ, lugn och snäll. De köpte en fin lägenhet och flyttade ihop. Jag delade hennes glädje och trodde verkligen på en framtid för dem.

Strax efteråt träffade jag den man som skulle bli min make, Isak, och som jag fortfarande är lycklig med.

LÄS MER: Kunde jag avslöja min snattande kollega?

Lisa och jag träffades allt mindre. Inte för att vi valde det utan för att så mycket annat tog vår tid i anspråk, karriärer, att skapa ett hem, umgås med våra partners och våra familjer. Livet. Det blev inte bättre när jag blev gravid och födde vår lilla dotter.

Det var en underbar tid för mig och Isak. Vi gick helt upp i vår föräldraroll och älskade vår lilla flicka. Samtidigt köpte vi ett hus och hade fullt upp med att måla, tapetsera, flytta väggar och sådant som hör till.

Idag kan jag inte förstå hur det kunde bli så. Jag känner skuld för det, men samtidigt vet jag att Lisa inte heller hade lika mycket tid för att umgås med mig. Men vi gled aldrig ifrån varandra. Vi var fortfarande de allra bästa vänner och när vi träffades var det som att vi aldrig hade varit åtskilda, och vi förstod varandra utan ord.

LÄS MER: Jag svek min make och förstörde allt

En dag kom Lisa hem till oss mitt på dagen trots att det var arbetsdag. Isak var på arbetet och jag var  hemma med vår lilla flicka.

Lisa grät och grät och berättade att Ola hade lämnat henne för en annan kvinna, som han hade träffat i över ett år. Hon kände sig bedragen och sviken, nedsmutsad och utnyttjad. Vi satt länge och pratade, men eftersom jag hade tid på barnavårdscentralen blev jag tvungen att avbryta.

Nu efteråt ångrar jag att jag inte ringde återbud. Om jag bara hade förstått fullt ut hur illa det var ställt.

Hela hennes värld hade rämnat och hon kom till mig för att få tröst. Vi var de allra bästa vänner och systrar och hon förväntade sig att jag skulle ge henne all tid hon behövde, att jag skulle dela hennes smärta och besvikelse. Men jag gav henne bara ett par timmar innan jag skyndade iväg till BVC med min dotter. En ren rutinkontroll som jag hade kunnat skjuta upp om jag tänkt klart.

LÄS MER: Jag krossade min dotters hjärta

Jag har rannsakat mig själv så många gånger och undrat varför jag så lättvindigt lät henne gå. Varför jag inte tog mitt ansvar? Förstod jag inte allvaret eller orkade jag inte lyssna mer på min bästa vän?

Nu är det för sent. Allt är för sent. Lisa kastade sig framför tåget samma dag. Kanske hade det inte skett om inte jag också hade svikit henne och i stället tagit mig tid att vara hennes vän fullt ut när hon verkligen behövde mig.

Jag svek henne trots att jag lovat evig vänskap. Jag känner mig så ensam och så oändligt ledsen över att aldrig mer få träffa henne. Jag känner skuld, men det hjälper inte. Hon är borta för alltid, min bästa vän.

/”Gunilla”

LÄS OCKSÅ


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…