Annons

Annons

Var hjärtstoppet en varning från Gud?

Peder har alltid varit en arbetsnarkoman. Han har jobbat hårt för sina församlingsbor i många år. Men till slut sa kroppen ifrån. En dag förra sommaren stannade Peders hjärta...

Annons
Kyrkoherden Peder, 51, överlevde ett hjärtstillestånd.

Kyrkoherden Peder, 51, (till vänster) överlevde ett hjärtstillestånd.

Torsdagen den 14 augusti förra året var kyrkoherden Peder Jarnvalls, 51,  näst sista semesterdag.
På måndag morgon veckan därpå skulle han vara tillbaka på jobbet som kyrkoherde i Harplinge/Steninge församling, utanför Halmstad. Men så blev det inte. Ett hjärtstillestånd höll på att avsluta Peders liv, men han klarade sig mirakulöst och fick livet tillbaka.
– ”Om den där dumskallen inte har vett att ta det lite lugnt, får jag nog skrämma honom ordentligt.” Så tror jag att Gud tänkte, säger Peder, 51.
– Gud skrämde omgivningen också, inflikar Peders make Hans-Erik ”Hasse” Karlsson, 51.
Det är inte bara den drabbade som får en chock när livet hänger på en skör tråd. Det är Peder och Hasse eniga om.
– Hjärtstilleståndet var så klart en stor chock för Hasse och alla andra i familjen. Själv minns jag ingenting förrän jag vaknade upp efter två dagar, säger Peder.
– Men det är klart att jag har haft många funderingar efteråt och jag har känt stor tacksamhet över att jag överlevde.
– Jag har förstått att chansen att överleva ett hjärtstopp är oerhört liten…

Peder kände ett tryck över bröstet

Innan vi går vidare i Peders berättelse backar vi tillbaka till den dramatiska augustidagen förra året, då livet fick sig en törn.
Den kvällen var Peder ute och cyklade i det halländska landskapet. Hasse var hemma på gården och förberedde grillen, när Peder ringde.
– Peder sa att han inte mådde bra och vi bestämde att han skulle cykla hem direkt, berättar Hasse.
– När Peder kom tillbaka kände han sig lite bättre, men han sa att han hade ett tryck över bröstet. Ett tryck som strålade ut i vänster arm.
– Det där kände jag igen och det gjorde mig orolig. Jag sa åt honom att gå upp och lägga sig, medan jag ringde en vän som är sjuksköterska. Och hon uppmanade mig att ringa 112 direkt.
Medan Hasse satt i telefon tuppade Peder av uppe på övervåningen. Hans hjärta stannade.
Men det märkte inte Hasse, som höll till på undervåningen och inväntade ambulansen.
Ambulansen var snabbt på plats och personalen konstaterade omedelbart att Peder hade drabbats av hjärtstillestånd. Återupplivningsförsök med hjärtstartare påbörjades direkt.

Lyssnade inte på doktorns råd

När det hände var Peder helt omedveten om dramatiken som utspelades runt omkring honom.
– Jag var helt borta under ett par minuter och det var enbart lyckliga omständigheter som gjorde att jag klarade mig.
– När Hasse ringde efter en ambulans råkade det finnas en i närheten och den var här snabbt. Hjärtstoppet inträffade på en dag då det var gott om personal på sjukhuset, vilket gjorde att de kunde operera direkt.
– Dessutom hade jag varit ute och cyklat precis innan jag föll ihop, så kroppen var syresatt. Och att Hasse var hemma, det var helt avgörande. Det är jag väldigt tacksam över…

Kvällen då Peders hjärta slutade slå började med att han var ute och cyklade. Nu tar han det lugnare i sadeln.

Kvällen då Peders hjärta slutade slå började med att han var ute och cyklade. Nu tar han det lugnare i sadeln.

 

 Jag minns inget förrän jag vaknade upp efter två dagar

Två dygn senare vaknade Peder upp på sjukhuset i Halmstad. Då hade han genomgått en operation och legat nedsövd.
Även om läget var stabilt, kändes situationen fortfarande osäker för Hasse. Han visste inte om Peder skulle få några men av hjärtstilleståndet.
– ”Kom du ihåg att lämna tillbaka filmerna till biblioteket?”, var det första Peder sa när han slog upp ögonen, säger Hasse.
– Då förstod jag att hans hjärna inte hade tagit stryk och just då kunde jag inte ha hört några viktigare ord. Peder är väldigt ekonomisk och han oroade sig för att vi skulle behöva betala förseningsavgift…
– En annan människa skulle kanske ha sagt något mer romantiskt, men jag är så jobbigt praktiskt lagd. Fast jag tror att jag tillade att jag älskar dig, kontrar Peder.
Att Peder drabbades av ett hjärtstopp kom inte helt utan förvarning. Redan 2012 fick han de första indikationerna på att allt inte stod rätt till med hjärtat.
Vid en rutinkontroll togs ett EKG, som visade på ett kraftigt hjärtflimmer. Då hade Peder levt ett synnerligen hektiskt liv i över 20 år.
Som arbetsnarkoman, med stora krav på sig själv, tog han på sig många arbetsuppgifter. Dessutom såg han till att alltid vara tillgänglig, vilket ledde till att han körde slut på sig själv.
Men med lite mediciner skulle det nog ordna sig. Eller?
– Jag mådde inte bra. Det var tungt att andas och jag blev fort trött. Men det gjorde mig mest irriterad, jag tyckte att besvären var något som hindrade mig från att arbeta.

Jag höll för öronen och trodde att jag var oödlig

– Jag fick mediciner mot hjärtflimret och trodde att jag kunde köra på som vanligt, säger Peder.
Hasse fyller i:
– Peder kallades regelbundet till kontroller. Han gick dit, men han lyssnade inte på de råd han fick. Han stressade på lika mycket som vanligt.
Peder igen:
– Jag hade en övertro på medicinerna. Jag höll för öronen och trodde att jag var odödlig.
Men så inträffade hjärtstilleståndet förra sommaren. Efter operationen och tiden på sjukhus var Peder konvalescent hela hösten.

Tillvaron är skör och lättförgänglig

Hasse tog ledigt från jobbet, som lärare på en naturbruksskola, för att ta hand om Peder.
Peders hälsoproblem följde honom under flera månader. Bland annat drabbades han av återkommande lunginflammationer.
I dag är Peder dock tillbaka på jobbet och han arbetar heltid igen. Ibland funderar han på om det är den bästa lösningen.
– Det pågår en existentiell brottningskamp inom mig.
– Förra fredagen, när jag kom hem från jobbet, kunde jag konstatera att veckan hade varit lika stressig som innan hjärtstilleståndet.
– Då kan jag undra, till vilken nytta överlevde jag? Det kan jag känna ångest över. Det kanske måste till en radikal förändring, att jag ändrar livsstil.
– Jag måste jobba på att minska kraven på mig själv. Men samtidigt älskar jag ju mitt arbete, jag tycker om att jobba.
Även om Peder är tillbaka på allvar och lätt faller in i gamla mönster, har han förändrats inombords.
– Det har blivit viktigare för mig att tänka på hur jag förvaltar min tid. Det har blivit så smärtsamt tydligt hur lättförgänglig och skör tillvaron är.
– Vikten av att visa omsorg om varandra finns ständigt i min tanke. Och det är en tanke av tacksamhet! Vi har ju den stora nåden att vara två.
Och snart väntar en längre gemensam ledighet för paret.
– Jag har mycket innestående semester att ta ut, säger Peder. Och Hasse ska vara tjänstledig, så vi kommer att vara lediga flera månader tillsammans!

Av Mathias Pernheim Foto: Magnus Gotander

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons