Annons

Annons

Kikki Danielsson: Jag var rädd att bli bortskickad

Hon har tävlat i Melodifestivalen nio gånger och gjort TV-showen "Kikki i Nashville", som sändes över hela USA. Men det framträdande som privat betytt allra mest för Kikki Danielsson var när hon sjöng för sin pappa.

Annons

Kicki Danielsson

– Egentligen är jag bara 156,5 centimeter, men nu har jag nog vuxit några centimeter av allt beröm, säger Kikki Danielsson och ler.
Recensenternas massiva hyllningar av det nya countryalbumet ”Postcard from a painted lady” har överväldigat henne.
Skivan har inneburit en positiv vändpunkt för Kikki. Så sent som i början av förra året såg hon slutet på sin artistkarriär.
– Jag hade fått den fantastiska chansen att stå på Göteborgs stadsteaters stora scen i pjäsen ”Kikkiland”, som var specialskriven till min ära.
– Men dagen innan premiären fick jag en stämbandsinflammation av värsta sorten. Jag kunde varken tala eller sjunga.
– Premiären fick ställas in två gånger och det fick mig att känslomässigt försvinna ner i ett svart hål. Jag tänkte: ”Nu är det ingen som vågar anlita mig mer.”
När Kikkis samarbetspartner Sören ”Sulo” Karlsson föreslog att hon skulle spela in ett countryalbum var Kikki inte alls med på noterna.
– Jag undrade vad det var för mening med att göra ett nytt album, när folk knappt köper skivor längre.
– Dessutom var jag rädd för att en engelsk countryskiva inte skulle tilltala min äldre publik. Men så småningom smittade Sulos entusiasm av sig på mig.

Sulo är den enda person som Kikki vågar anförtro sina allra innersta tankar och känslor. Han har också skrivit samtliga låtar på albumet.
Texterna är så personliga för Kikki, att de lika gärna kunde ha kommit från henne direkt.
Musikkritikern Per Sinding-Larsen har redan begärt en uppföljare, som ska handla om hur det var att växa upp som adoptivbarn.
Oavsett om det blir en uppföljare eller inte, är det uppenbart att uppbrottet i barndomen har präglat Kikki sedan dess.
– Jag har alltid känt att jag måste vara alla till lags. Det har förföljt mig sedan uppväxten. Jag var rädd att behöva byta hem om jag opponerade mig.
– Långt upp i vuxen ålder vågade jag inte ha egna åsikter, av rädsla för att de inte skulle stämma överens med andras uppfattningar.

Barnavårdstanterna slet henne ur pappas famn

Snart 60 år har gått sedan de främmande tanterna från barnavårdsnämnden slet Kikki ur pappa Gunnars armar och körde iväg med henne i sin svarta bil.
Föräldrarna låg i skilsmässa, och deras tre barn skingrades för vinden.
Lillasyster Ros-Marie och Kicki adopterades bort, men till olika familjer. Mellanbrodern Kjell-Åke stannade kvar hos mamma Elsa, som så småningom fick ytterligare fem barn med en annan man.

Jag blir så arg över att vi tre syskon inte fick växa upp ihop

– När jag ser mina egna två barn kramas eller dansa med varandra, kan jag lite avundsjukt tänka: ”Så där kunde jag också ha haft det.”
Tack vare en lycklig slump hamnade Kikki hos det barnälskande lantbrukarparet Abela och Ture Danielsson i byn Hylte utanför Älmhult – inte långt ifrån skånska Osby, där Kikki föddes.

Kicki Danielsson
I familjen fanns redan den fyra år äldre Anne, som hade skickats till Sverige från det krishärjade Tyskland.
– Anne blev som en syster för mig. Vi fick fyra år ihop, innan hennes mamma krävde tillbaka henne till Tyskland, trots att Anne själv inte ville. Det blev mitt andra svåra avsked i livet.
Kikki var sina föräldrars ögonsten. Ett särskilt starkt band fick hon till mamma Abela, som dog 1993, 87 år gammal. Sex år senare somnade pappa Ture in.

Efter att ha mist båda sina adoptivföräldrar började Kikki fundera mer över sina biologiska föräldrar, som hon haft sporadisk kontakt med under åren.
Då hon blev erbjuden hjälp att söka upp föräldrarna, för ett tänkt TV-program, tackade hon ja.
På fars dag 2009 ringde Kikki med bankande hjärta på sin 94-åriga pappa Gunnars dörr i lilla Jämjö i Blekinge, med en prinsesstårta i handen.
Far och dotter hade då inte setts på tio-femton år. Gunnar hade ingen aning om vad som väntade, när han yrvaken efter sin middagslur öppnade dörren.
Det rådde dock ingen tvekan om att han var glad över att återse sitt äldsta barn.

Konserten blev hennes pappas största upplevelse

– Vi hade jättetrevligt, och pappa godkände att vårt möte filmades. Men han ville inte prata om några allvarliga saker.
– Det var likadant när jag var liten. Så fort jag förde hans och mammas skilsmässa på tal, bytte han samtalsämne.
Återseendet ledde till att Kikki en tid senare gjorde en konsert till sin pappas ära i Jämjö kyrka, som var fullsatt till sista bänk. Pappa Gunnar satt förstås på första raden.
– När jag framförde ”Han har öppnat pärleporten” sjöng pappa med. Jag har en videoinspelning från konserten, varje gång jag ser den gråter jag.
– Efteråt fick jag höra att pappa sagt att det var det största han hade upplevt, berättar Kikki rört.
Det blev dock aldrig något TV-program den gången.

Meningen var att Kikki även skulle hälsa på sin biologiska mamma, Elsa. Men när hon ringde för att förvarna om sitt besök fick hon inget svar.
Det visade sig att Elsa hade avlidit bara dagar tidigare. Kort därpå dog även pappa Gunnar. Kikki tog hans död hårt.
– Jag hade planerat att ta ledigt för att åka ner och bo över hos pappa, berättar hon.
– Jag hade så gärna velat köra runt honom i bilen, så att han fick återse sitt barndomshem och platserna där han hade varit med oss barn. Jag ville också veta hur hans liv hade varit.
– Min och mina syskons önskan var att tillsammans få sitta ner med våra föräldrar, så att de kunde svara på alla våra frågor.
– Det var en besvikelse att vi aldrig hann med det. Men jag tycker ändå att vi fick ett bra avslut, pappa och jag.
Föräldrarnas uppslitande skilsmässa gjorde att Kikki till varje pris ville undvika att hennes egna barn skulle bli skilsmässobarn.

Kicki Danielsson
– Trots att känslorna hade tagit slut från min sida, kämpade jag hårt i flera år för att rädda mitt äktenskap.
– Det var i den vevan som jag började bedöva mig med vin för att stå ut. Många tror att jag festade för nöjes skull, men det var så långt ifrån fest man kan komma.
– Jag tvingade i mig det sura vinet för att få oron att sjunka uindan.

I dag har Kikki en avspänd relation till sin ex-man Kjell. Senast de sågs var på dottern Emmas bröllop förra sommaren.
Kikki gläder sig över att Emma har flyttat tillbaka hem till Bollnäs från Stockholm, så att hon nu har båda sina barn på nära håll.
Dagen innan denna intervju görs har Kikki bjudit barnen på en god kycklingrätt, som hon hittade receptet till i Året Runt!
Kikki tycker att hon är på en bra plats i livet just nu. Familjen är samlad i Bollnäs igen, det nya albumet har fått ett översvallande mottagande och till våren planeras en efterlängtad konserthusturné.
Trots det ägnar hon många tankar åt det som väntar den dag hennes liv har levts färdigt.
– Det vemodiga med att bli äldre att man får gå på begravningar för jämnåriga och därmed ständigt blir påmind om sin egen dödlighet.
– En indisk spåman har sagt att jag kommer att bli 84 år. Jag får hoppas att han har rätt, så att jag får vara med länge till.
Att gå i pension har hon inte råd med, konstaterar Kikki frankt. Hon känner inte heller någon längtan efter att bli pensionär.
– Jag vill sjunga så länge halsen fungerar. Att kroppen i övrigt ska hindra mig är jag inte lika orolig för. Jag har en fin förebild i Monica Zetterlund, som sjöng sittande de sista åren av sitt liv.

Av Linda Andersson Foto Theresia Köhlin

Maria Lundqvist
LÄS MER: Maria Lundqvist efter skilsmässan och livskrisen

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons