Annons

Annons

Dottern Trez blev mördad: Sorgen tar aldrig slut

20-åriga Trez West Persson mördades för sex år sedan. Familjens sorg finns för alltid kvar, men nu kämpar Trez mamma Jeanette för att ge andra drabbade den hjälp hon själv aldrig fick.

Annons
Trez West Perssons mamma

Sorgen går aldrig över, men Jeanette West Perssons mamma har lärt sig att leva med den.

I oktober 2009 sköts Trez West Persson till döds i Malmö. Hon blev bara 20 år.

– Det känns fortfarande som om Trez bara är på semester och ska komma hem i morgon, säger hennes mamma Jeanette West, 56.
– Det är som om Trez alltid är här. Vad skulle hon lyssna på för musik? Vad skulle hon ha haft på sig för kläder i dag? Frågorna tar aldrig slut …
Serieskytten Peter Mangs dömdes för mordet på Trez, ett dåd som fått stor uppmärksamhet i media och gjort Jeanette rikskänd, mot hennes vilja.
– Jag vill över huvud taget inte ha några åsikter om mördaren, jag vill inte prata om honom. Vad han än säger resulterar det i löpsedlar och jag vill inte bidra till det, säger Jeanette.

Det känns fortfarande som om Trez bara är på semester

Saknaden är stor och Jeanette kommer aldrig att komma över sin dotters död.
Samtidigt fortsätter livet. Vandrarhemmet som Jeanette tog över strax efter Trez död har hon sålt och hon har flyttat till Malmö.
Småstadslivet i Ystad är bytt mot större sammanhang och mera puls.
– Framförallt är det skönt att inte vara igenkänd på gatorna hela tiden, säger Jeanette.
– Visst händer det att folk kommer fram här i Malmö också och beklagar sorgen, det har jag inget emot. Men i Ystad kunde trycket bli för stort.
Även Jeanettes privatliv har förändrats. Hon har blivit sambo med en man som hon träffade första gången för 30 år sedan. Då blev det inget, men nu är de ett par.
En annan sak som engagerar henne är arbetet på ett boende med personer med diagnosen schizofreni.
Jeanette tycker om sitt jobb, som hon betraktar som något större än bara en inkomstkälla.

Fick aldrig något stöd
Jeanette säger att hon njuter av sitt liv. Samtidigt kan hon aldrig bortse från vem hon är och vad hon har varit med om.
En av hennes drivkrafter är att hjälpa andra som drabbas, anhöriga som har varit med om att deras döttrar, söner eller föräldrar har dött.
Jeanette är bland annat suppleant i föreningen Samarbete för människor i sorg (SAMS) och styrelseledamot i Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade (RAV).
Hennes mission är att driva igenom en ”sorgepenning”, alltså en ersättning till dem som måste leva kvar och få vardagen att gå ihop, när deras nära och kära tagits ifrån dem.
Själv fick hon inte det stödet, efter det kaotiska dygnet då hennes dotter dog.
– Systemet är så förvirrat och märkligt. Det är som om ingen orkar sätta sig ner och tänka efter.
– Kommunernas krisgrupper aktiveras bara om det handlar om en stor olycka eller katastrof, inte om en enskild person mördats.
– När vi drabbades var det över huvud taget ingen som frågade om vi behövde något stöd, säger Jeanette.
Staten ställde upp med målsägarbiträde, men känslorna fick brottsoffrens anhöriga hantera på egen hand.
Jeanette räknar upp flera föräldrars och offers namn. Namn som för alltid är förknippade med obegripliga tragedier och våldsdåd, några av de senaste årens mest uppmärksammade mord.
Och listan fylls hela tiden. Mammor och pappor till barn som har mördats träffas för att stödja varandra, när ingen annan kan förstå.
– De som tillhör den gruppen vet allt om fasor, att sorgen aldrig tar slut. För mig har det betytt väldigt mycket att lära känna människor som jag inte behöver förklara något för.

Syskonen har drabbats hårt
I höstas ordnade Jeanette en stor gratiskonsert i Klosterkyrkan i Ystad, med artisterna Agaton Band och Emil Sandung. Artisterna ställde upp utan någon ekonomisk ersättning.
– Det var fullsatt. Temat var Trez, men det blev ändå inte sorgligt. Det är svårt att beskriva, men så var det, säger Jeanette.
Jeanette berättar att hennes kvarvarande barn, Trez bröder, har drabbats hårt. De närmar sig medelåldern, men deras syster blir aldrig äldre.
Familjen West skämtar ofta om att Trez trots allt fortfarande har ett finger med i spelet.
Familjen är nämligen övertygad om att Trez inte är borta helt och hållet. Dels minns de henne genom praktiska handlingar, dels finns det där andra, känslan av att döden inte är slutet.
– Trez var energi och kaos på en gång, och hon kom alltid för sent. Vi brukar säga att vi märker hennes närvaro genom att småsaker inte går som det är tänkt.
– Allt får en ny vändning. Jag är inte traditionellt troende, men någonting måste det väl finnas?
– Det kan vara lampor som tänds och släcks. Sådant hände aldrig tidigare, men nu är det vanligt för oss. Det är inte skrämmande, men märkligt.
För familjen lever Trez dessutom vidare genom gudbarnet Lilly, Jeanettes barnbarn.
– Hon är så likt Trez att det är både hemskt och mysigt, säger Jeanette.

Här kan man få stöd och hjälp
Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade (RAV) bildades 1996.
Organisationen består främst av människor som stått nära eller varit anhöriga till personer som har dödats i våldshandlingar.
Det finns också medlemmar som inte själva är drabbade, men ändå vill visa sitt stöd.
RAV anordnar bland annat anhörigträffar och seminarier, som leder till sociala kontakter och kunskap om juridik, psykologi och medier.
Rav erbjuder dessutom föreläsningar på skolor och arbetsplatser för att förebygga våld. Mer info: rav.se

Mördaren dömdes till livstids fängelse
Peter Mangs, mannen som mördade Trez, greps 2010, misstänkt för en rad skottlossningar i Malmö.
2012 dömdes Mangs av tingsrätten till livstids fängelse för två mord och fem mordförsök. Domen överklagades och i hovrätten dömdes han ett år senare för ytterligare tre mordförsök.
Peter Mangs dömdes för morden på Kooros Effatian i juni 2003 och Trez West Persson i oktober 2009.
Trez mördades när hon satt i en bil i stadsdelen Rosengård. En manlig vän, som satt bredvid Trez, skottskadades men överlevde.
Källor: Svenska Dagbladet och Aftonbladet

Av Ossian Grahn Foto: Joi Grinde

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons