Annons

Annons

Leif Andrée: ”Vanligare att gå på begravningar än på födelsedagskalas”

Leif Andrée har alltid varit rädd för att dö. "Jag har kommit upp i den åldern där det blir vanligare att gå på begravningar än på födelsedagskalas", säger han till tidningen Memento.

Skådespelaren Leif Andrée har hunnit fylla 59 år. För Birgitta Haglund från Sveriges Begravningsbyråers Förbunds tidning Memento berättar han om den ständiga dödsångesten och rädslan för att försvinna.

Annons

Skådespelaren Leif Andrée. Bild: Patrik Österberg / IBL Bildbyrå

Han liknar sitt liv vid en fotbollsmatch där det är tjugo minuter kvar och laget du hejar på ligger under.

– Då går tiden jävligt fort. Samma känsla har jag inför livet nu. Jag har kommit upp i den åldern där det blir vanligare att gå på begravningar än på födelsedagskalas.

Gilla Året Runt på Facebook

Han vet hur skört livet kan vara. Redan som 13-åring dog styvpappan Rune. Rune var bara 45 år gammal när han förlorade kampen mot cancern.

Leif Andrée beskriver det som att livet tappade färg och blev tråkigt. I många år kände han också att 45 år var en slags magisk gräns. Samma känsla fanns när barnen fyllde 13 år. Var det han som skulle lämna dem den här gången?

I intervjun säger han också att han alltid har varit rädd för att dö. Trots att han är tillfreds med det liv han levt, är han rädd för att hinna med allt innan domaren blåser slutsignal.

”Skakade av ren ångest”

Julen 2004 kände Leif Andrée att han verkligen lurat döden.

För ovanlighetens skull var han ledig över julen och ville bjuda familjen på en resa. Resebyrån tipsade om Thailand och Khao Lak. Men frun sa bestämt nej och det blev aldrig någon Thailandsresa. Hotellet de blivit rekommenderade skulle senare bli ett av de värst drabbade under tsunamikatastrofen.

– På annandagens morgon satte jag på tv:n och såg förödelsen. Då tänkte jag att där lurade jag döden. Jag satt och skakade av ren ångest, att det var så nära. Och jag kommer aldrig i mitt liv att åka till Thailand, säger Leif Andrée till Memento.

Leif Andrée och Marie Robertson i ”Äkta människor”. Bild: Aftonbladet / IBL Bildbyrå

Familjen vet exakt vilken Leif Andrée musik han vill ha på sin begravning. De vet att han är positiv till organdonation. Men att skriva ner det i ”Livsarkivet” känns som en dödsdom, säger han.

Den 13-årige Leif Andrée fick aldrig gå på ”pappa Runes” begravning eftersom han ansågs för ung. Han valde därför att ta sitt eget avsked.

– Jag var så ledsen för det. Men på söndagen efter begravningen cyklade jag till Skogskyrkogården och hade med mig en blomma som jag köpt för egna pengar. Jag hade aldrig varit där och förstod inte hur stor Skogskyrkogården var. Du fattar själv, 13 år och cykla omkring där i skymningen och leta …
Blomman kom slutligen fram.

Text: Helena Sjögren

Läs också:

Claes Elfsberg: Vi drömde om det barn vi aldrig fick

Camilla, 48: Jag hällde alkohol över alla svåra känslor

Fredrika: Min brors död visade vägen till mitt yrkesval

 

LÄS OCKSÅ


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…