Annons

Annons

Lille Vilmer höll på att kvävas av en äppelbit

I ett obevakat ögonblick fick ettårige Vilmer tag på ett halvätet äpple och sätter i halsen. Han hostade till och sedan blev han rödare och rödare i ansiktet...

Annons
Sara och Wilmer

Vilmer har inga egna minnen av den dramatiska händelsen då han satte en äppelbit i halsen.

Ta i även om du måste krossa ett revben

– Min stora skräck var att något av mina barn skulle sätta i halsen och inte få luft, säger Sara Hultman.
För tre år sen hände just det. Hennes då ettårige son Vilmer satte en äppelbit i halsen. Tack vare att Sara gått en kurs i första hjälpen för barn ett halvår tidigare lyckades hon rädda livet på sin son.
Sara bor i Hållsta utanför Eskilstuna med sin man Daniel och barnen Nora, 6, och Vilmer, 4.
När Vilmer var ett halvår undrade en kompis om Sara ville följa med på en kurs i första hjälpen för barn som Röda Korset arrangerar.
– Det ville jag gärna. Redan när jag fick Nora hade någon i min mammagrupp hört talas om ett barn som satt en matbit i halsen på dagis, det hade inte slutat väl.

Ett halvår efter kursen hände det

Sen oroade sig Sara mycket för det. Hon fick ett mått som visar hur stor luftstrupen är hos barn av sköterskan på BVC och hur stora bitar de kan klara och var noga med att dela all mat i småbitar.
På kursen fick Sara bland annat lära sig vad hon skulle göra för att hjälpa barnet att få upp det som fastnat, om olyckan var framme.
– Vi fick öva på en docka tills man kände att tekniken satt. Det kändes tryggt. Jag kunde släppa oron för att barnen skulle sätta i halsen när jag visste vad jag skulle göra.
En dag i november ett halvår senare var Sara med ettårige Vilmer inne i huset medan Nora och pappa Daniel bytte däck på bilen på parkeringen utanför.
Vilmer var lite gnällig och Sara bestämde sig för att värma lite mat. Hon satte honom på diskbänken och höll ena handen framför medan hon tog fram maten med den andra.
Han har satt i halsen förr
Ett kort ögonblick tittar hon bort. Då hinner Vilmer snappa till sig storasyster Noras halvätna äpple som ligger på diskbänken och ta en stor tugga.
– När jag tar äpplet ifrån honom hostar han till lite. Jag lyfter upp honom och sätter ner honom i barnstolen.
Vilmer har satt i halsen förr men alltid lyckats hosta upp det själv.
– Nu hostar han till igen ett par gånger. Ingenting händer. Han blir tyst och jag ser att han börjar bli röd i ansiktet, det går på några sekunder.
Sara inser att han inte kommer att få upp äppelbiten själv.
– Jag ställer mig bakom och lyfter försiktigt upp honom ur barnstolen, tänker på vad kursledaren sagt, att matbiten kan åka ännu längre ner om man rycker upp sitt barn.
Hon vänder honom upp och ner och skakar till.
Jag fick panik när inget hjälpte
– Det hjälper inte. Biten sitter fast. Jag ser att Vilmer är knallröd och inte får luft och jag börjar få panik. Jag vänder honom igen, skakar till, lite hårdare den här gången samtidigt som jag gungar till i knäna. Men ingenting händer.

Vilmer, mamma Sara och storasyster Nora

Sara hade gått en Första hjälpen-kurs när det hände:
Min lille son höll på att kvävas av en äppelbit. Här är Vilmer tillsammans med mamma Sara och storasyster Nora.

 

Man vill ju inte gärna slå ett barn

– Då får jag total panik. Jag måste få tag på Daniel, tänker jag och tar upp Vilmer i famnen. Han är nu mörkröd, nästan blå i ansiktet. Medan jag rusar ut i hallen fram till ytterdörren hinner jag tänka de mest fasansfulla tankar.
”Han kommer att dö. Jag ser ambulansen, hela katastrofen. Men – han är mitt barn, det kan inte hända, det får inte hända!
Jag slänger upp dörren och vrålar: Daniel! Efteråt sa han att han aldrig hört ett sånt skrik, det lät som ett dödsskrik.
Han släpper allt och rusar fram mot huset.
– Under tiden har jag vinklat ena benet mot trappsteget och lagt upp Vilmer på mage mot mitt lår och slår till med handflatan uppåt/neråt mot Vilmers rygg mellan skulderbladen precis som jag tränat på kursen på dockan. Redan då tyckte jag att det var otäckt, det kändes så realistiskt, man känner en instinktiv motvilja mot att slå sitt barn.
Ingenting händer.
– Då blir jag desperat, tänker på kursledarens ord: ”Ta i ordentligt om det behövs, även om du måste krossa ett revben.”
– Nu ska den ut. Jag slår en gång, två gånger, flera gånger, är helt besatt av att få upp den tills jag hör Daniel ropa: Sluta, sluta.
– Han har hunnit fram och ser att det kommer slem och snor. Äppelbiten är ute.
Sen börjar Vilmer skrika.
Efteråt var jag helt utmattad
Efteråt skakade Sara i hela kroppen. De var alla chockade och gick in och satte sig i soffan, bara satt där och försökte ta in vad som hänt.
– Jag var helt utmattad, det kändes som när man var barn och hade gråtit väldigt länge.
Dagarna efteråt kunde Sara inte tänka på annat än vad som kunde ha hänt om hon inte gått kursen. Vad skulle hon ha gjort?
– Jag var så tacksam, jag ringde Röda korset och tackade. Sen tvingade jag Daniel att gå den och pratade med vänner och skrev på Facebook och uppmanade alla att gå kursen som räddar liv.
– Jag kunde lätt ha fått jobb på Röda Korsets PR-avdelning, ler hon.

Vågade inte låta mamma vara barnvakt

Sara ringde också BVC och frågade varför de delar ut broschyrer om hur man säkrar hemmet men varken informerar eller uppmuntrar föräldrar att gå en så här livsviktig kurs om olycksfall.
– Kursen borde vara obligatorisk för alla som har hand om små barn, tycker hon. Föräldrar, personal på dagis, lärare, mor- och farföräldrar.
– I början vågade jag inte ens låta min mamma vara barnvakt. Jag ville nästan ha en kurs med henne i hur man mosar mat ordentligt.
Det bästa med kursen var att man fick träna in rätt teknik på övningsdockan tills man kände sig säker, tycker Sara.
– Dockan hade en liten svart plupp i munnen, den flög ut när man gjorde rätt.
Kursen ger självförtroende att våga ingripa i många olika situationer, vid olyckor som drunkning och brännskador, hur man lägger tryckförband och gör hjärt- och lungräddning.
– Jag kommer aldrig att glömma paniken när Vilmer inte fick upp äppelbiten. Men också tacksamheten när jag insåg att jag gjorde som jag lärt mig på kursen.
– Man behöver inte göra allt rätt, det viktiga är att man gör något.
– Sen är det viktigt att man uppdaterar vad man lärt sig. Nu när Vilmer är 4 år är det dags igen.

Av Ussie Hjelm Foto: Jan Oscarsson

Vill du gå en kurs?
Gå en kurs i första hjälpen för barn om du har barn i din närhet.
Det kan vara svårt att göra rätt om man inte tränat först på en övningsdocka. BVC, Röda korset, Civilförsvarsförbundet eller Svenska Livräddningssällskapet kan ge information om var kurser arrangeras.
Källa: www.1177.se

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons