Annons

Annons

Lindas mirakelinsats räddade livet på pappa Jan

Hon bröt hans revben och han bet sönder sina tänder under dramatiken. När Jan föll ihop medvetslös och blev blå i ansiktet, insåg hans dotter Linda att pappans liv hängde på henne...

Annons
Jan Nilsson och Linda Todd

Jan Nilsson och dottern Linda Todd

Numera ser man hjärtstartare vid många centrum – det finns en anledning. Varje år drabbas 10 000 personer i Sverige av plötsligt hjärtstopp och bara 500 överlever.
Att Jan Nilsson, 67, är en av dem kan han tacka sin dotter Linda Todd, 40, för.
Efter vad de var med om förra året har de en mycket innerligare relation i familjen.
Grönskan efter regnet är bedövande vacker i trädgården på gården Alskute där Linda bor med maken Bruce, 40, åttaåriga Magda, och Ewan och Axel, 6 år.
– Det är ett år sedan det hände. Om pappa hade dött skulle jag ha gått i allt det här vackra och sörjt – vilket hån mot livet, säger en rörd Linda.
I flera år bodde Linda och Bruce i Frankrike, men för fyra år sedan flyttade de hem till Gotland, lite för att barnen skulle få mer vardagskontakt med morfar Jan och mormor Lena.
– Jag hade själv en sådan glädje av den äldre generationen när jag var barn, säger Linda.

I dag tror jag att det var en föraning om hjärtstoppet

Först hyrde de ett hus, men när Jan hade bestämt sig för att sälja gården Alskute, som varit i släktens ägo i tio generationer, övertog Linda och Bruce den. Jan och Lena flyttade bara någon mil bort, för att kunna vara nära.
I slutet av april förra året hade Jan klippt gräset och fått rejält ont i armen.
– Gräsklipparen var av äldre modell och jag fick ta i extra mycket. Jag fick så ont att jag var tvungen att ta en värktablett. Men redan dagen efter var värken helt borta, berättar han.
– I dag tror jag att det var en föraning om hjärtstoppet som skulle komma.
Dagen därpå höll Linda på att parkera när hon såg sin pappa på gårdsplanen.
– Medan jag stängde garagedörren sa pappa något om att Axel hade cyklat och ramlat. När jag vände mig om igen låg pappa raklång på marken.
”Men pappa, vad ligger du där för?” sa Linda och sprang fram och sjönk ner på knä.
– Jag hade inte en tanke på hjärtinfarkt, inte då. Pappa åt inga mediciner, alla värden var bra och han hade aldrig haft problem med hjärtat.
”Vad jobbigt att han svimmar. Kommer han inte att kunna vara med på farmors begravning i morgon?” tänkte jag först. Men när han fortsatte att ligga helt orörlig fick jag panik.

Bruce var bakom huset när han hörde Lindas fruktansvärda skrik: ”Mamma! Mamma!” Han trodde att något hemskt hade hänt något av barnen.
Alla kom springande, mamma Lena, Bruce, Lindas bror Jonas och hans sambo Linnea, som hade kommit till Gotland för begravningen.
De kände på Jans hals – ingen puls.
– Nu har jag lärt mig att man inte ska slösa tid på att kolla pulsen, säger Linda.
Jan blev helt blå och började krampa. Alla som hade samlats runt honom tittade på varandra: ”Ska vi köra hjärt- och lungräddning? Ska vi det?”
– För mig var det ögonblicket det svåraste. Jag tvingades inse att pappa höll på att dö.
Linda hade gått en kurs i hjärt- och lungräddning för 15 år sedan. Nu funderade hon inte, hon satte omedelbart igång att göra kompressioner och blåsa in luft.
Minuterna gick. Inte ett livstecken. Jan var helt blå i ansiktet.
”Fortsätt Linda, fortsätt”, sa Bruce, även om han innerst inne var övertygad om att Jan var död.
Bruce visste hur viktigt det är att fortsätta tills utbildad personal är på plats.
Lindas bror ringde genast efter ambulans. Som tur var fanns ambulansen i Hemse, bara sju minuter bort, men det tog lång tid att få larmtjänsten att förstå vart den skulle köra.
– Jonas sa hela tiden var ambulansen var. När han sa ”Nu är den vid kyrkan” vände jag mig om och såg den – vilken lättnad.

Jan Nilsson och Linda Todd

Jan Nilsson lirar boll med barnbarnen

16 minuter hade Linda hållit på när ambulans, brandbil och helikopter kom och personalen satte upp hjärtstartaren.
– Sedan var det som på film. ”Stay clear of the body!” Jag tror att de sa det på engelska.
– Det ryckte i pappas kropp, hans huvud flög bakåt och ögonen spärrades upp.
”Vi sätter på en mask för att du ska kunna andas bra”, sa personalen. Då röt pappa: ”Jag kan andas bra.”
Linda och Bruce ler vid minnet. Han levde!
När Jan hade förts i helikopter till Karolinska sjukhuset i Solna utanför Stockholm för en ballongsprängning av proppen samlades hela familjen i köket.
Eftersom alla hade varit med och bidragit på olika sätt kunde de prata igenom allt och gråta tillsammans. Det var den bästa terapin, tycker de.
Efter ett par dygn var Jan hemma igen. Lite mörbultad, med ett par tänder sönderbitna och några brutna revben – dem hade Linda knäckt – men utan allvarliga men.
– Vi var i olika faser ett tag. Vi var överlyckliga för att du levde, men du var ledsen för att du betraktades som sjuk och tvingades äta mediciner.

Allt hamnade i ett annat perspektiv

Redan efter någon vecka satt Jan på en träningscykel på lasarettet, med hjärtövervakning.
– Det var skönt att få veta att jag kunde ta i lite, för jag hade knappt vågat gå uppför trappan innan dess, säger Jan.
– Nu cyklar jag en mil på träningscykel tre gånger i veckan och gymtränar.
En dag ringde Lindas telefon. Hon var en av fem nominerade till titeln Hela Gotlands Hjälte, utvald bland minst 60 andra. Och anmälaren var – pappa Jan.
Att hans dotter hade räddat hans liv och att han nu tillhör den lilla skara som har överlevt ett plötsligt hjärtstopp är ett mirakel värt en hjältetitel – det tyckte inte bara han.
Jan och Linda har alltid varit nära och nu finns en ny känsla i relationen: vetskapen om hur snabbt livet kan ändras.
– Jag säger ofta hur mycket jag tycker om pappa och mamma, ringer oftare och kramas alltid om vi skiljs. Det var jag inte så noga med förr, säger Linda.
Veckan efter ringde Bruce sina föräldrar i England.
– Mamma tycker inte om att flyga. Kom och hälsa på, gör det nu, skjut inte upp det, sa jag. Allt hamnade i ett annat perspektiv.
Den här ljusa kvällen sitter Jan och dricker kvällste i köket. Barnbarnen kommer in och vill krama morfar godnatt.
– Du förstår att det är fantastiskt att följa dem, säger han.
Nu kan han fortsätta spela boll med dem, låta dem sova över och få deras förtroenden.
Som pensionär njuter Jan också av att sitta på verandan med Lena och se ut över havet, bort mot Karlsöarna.
– Nja, pensionär, säger Linda och börjar rabbla alla uppdrag som Jan ännu engagerar sig i.
Men att hålla igång är också ett sätt att njuta av livet.

LINDAS RÅD VID PLÖTSLIGT HJÄRTSTOPP
• Ring 112 eller be någon annan ringa. Sätt på högtalaren om du är ensam.
• Sätt i gång med kompressioner direkt. Redan efter någon minut utan syre kan hjärnan skadas.
• Tempot ska vara snabbt – två kompressioner per sekund.
• Vinkla nacken bakåt, knip om näsan och blås in två andetag genom munnen regelbundet, även om det kan kännas lite otäckt.
• Är ni fler på plats så avlös varandra. Hjärt- och lungräddning tar på krafterna.
• Gör något. Vad som helst är bättre än inget – du kan inte förvärra läget.
• Fortsätt tills ambulansen eller hjärtstartare kommer.
• Gå en kurs i hjärt- och lungräddning.

Av Ussie Hjelm Foto: Stig Hammerstedt

LÄS OCKSÅ
Ralf Edström vann matchen mot cancern

Småbarnsmamman Eija planerade sin egen begravning

Emelie: Många jag möter tror att jag är full

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons