Annons

Löpningen räddade mig från alkoholsuget

Anna Stavréus, 49, bytte vinflaskorna mot penslar och joggingskor och fick ett nytt och nyktert liv. Och ingen är stoltare över det 
än Anna själv och hennes söner.

Anna Stavreus i Huskvarna lever som nykter alkoholist.

Hon var partypinglan som drack för mycket både på fester och hemma. Men i dag är hon nykter alkoholist och tar inte en droppe.
– Jag har gjort en omstart som heter duga, säger Anna Stavréus med ett leende.
– Suget efter alkohol kan jag känna av emellanåt, men då målar jag akvareller eller snörar på mig joggingskorna och tar ett varv i skogen.

Mycket oro i kroppen

Anna och hennes söner, Jack, 17, och Hannes, snart 14, bor i Huskvarna, men hon kommer från Hovslätt utanför Jönköping. Där växte hon upp med mamma, pappa och två äldre syskon.
– Jag var, och är, en känslosam person, medan resten av familjen var mer jordnära. Mamma och pappa hade ibland svårt för att förstå mitt känslosvall.
Hon var lillasystern som hela tiden ville visa hur duktig hon var, och att hon minsann kunde själv. Skolan klarade hon med glans, men brottades med en inre oro. Och hon glömmer aldrig när hon var 18 och smakade alkohol för första gången.
– Jag drack ett glas mousserande vin och kände hur lugn jag blev. Jag bara flöt iväg, och det blev upptakten till mycket festande. Jag var utåtriktad, och den som gick sist hem från festerna.
Det var en ny värld som öppnade sig för henne. Tidigare hade hon varit väldigt försiktig och aldrig tillhört skolans häftigaste gäng, men med alkohol i kroppen blev allt annorlunda. Som 19-åring åkte hon till Frankrike som au pair ett år, och därefter väntade jobb i Jönköping.
– Men jag tog mig ofta ett glas vin eller två för att koppla av. Jag skötte det snyggt och klarade av jobbet, och när jag var 27 fick jag nytt arbete i Göteborg. Och samma dag som det blev klart med anställningen träffade jag min exman som då bodde i Jönköping.
De blev ett par, men hon flyttade ensam till Göteborg och gjorde karriär. Under åren där var hon lite stressad och drack mer, både ensam och på fester.

Skilsmässa och ångest

– Efter några år i Göteborg återvände jag till Jönköping och flyttade ihop med min exman. Våra söner kom till världen, men 2005 var en dramatisk skilsmässa ett faktum. Pojkarna bodde sedan varannan vecka hos mig.
Anna brottades med ångest och ensamhetskänslor och tog sig ofta några glas vin i ett försök att lindra den inre smärtan. Det hjälpte för stunden, men efteråt blev ångesten etter värre. Och när hon blev ensam med barnen ökade konsumtionen.
– Jag skötte mig de veckor jag hade barnen och vi hittade på massor av saker tillsammans. Jag skulle minsann visa att jag kunde vara både mamma och pappa och drog mig inte för att bila utomlands med dem.
Hon ville vara den starka, den som fixade allt, men föll på mållinjen när sönerna var hos sin pappa. Då ökade vinkonsumtionen: ett glas blev snart till två, en flaska blev två.
– Och jag hade mycket bjudningar, både när pojkarna var hos mig och när de var hos sin pappa. Då hade jag ju gäster som jag kunde dricka tillsammans med, och jag drack ofta för mycket – jag kunde inte sluta. Sönerna reagerade så klart, men då lovade jag att inte dricka när de var hos mig.
Det löftet höll hon.
Hon höll sig till vin, och är ett levande bevis på att alkoholism kan frodas i helt vanliga hem. Hon satt aldrig på någon parkbänk och drack, alkoholkonsumtionen tilltog innanför hemmets fyra väggar och på krogen.
– Säkert fanns det folk i min omgivning som anade att allt inte stämde, men det var ingen som sa något. Inte förrän en dag då min syster reagerade.

Annons

Anna Stavreus Huskvarna springer för att övervinna alkoholen.

Systern reagerade

Anna var på väg till ett kundevent där det skulle serveras alkohol och systern frågade rakt upp och ner: ”Klarar du det?”
– Då kapitulerade jag. Jag hade nått den absoluta botten och insåg att jag hade två alternativ: antingen skulle jag lägga mig ner och dö, eller ta tag i mina problem.
Hon valde det sistnämnda och började med att ringa jobbet. Hon var då platschef och projektledare på en reklambyrå, och fick bästa tänkbara uppbackning när hon sa hur det var.
– Jag sa att jag behövde hjälp, och min arbetsgivare ordnade en terapeut till mig. Jag kom med i en grupp, där deltagarna bestod av personer som befann sig i samma situation.
Hon fick erkänna för både sig själv och för andra att hon var alkoholist, men att hon ville sluta dricka. Och hon trodde att allt skulle vara klart på en vecka, men det tog ett år och föräldrar och syskon fanns där och stöttade.
– Sedan dess är jag nykter alkoholist, även om jag haft några återfall och det tillhör sjukdomsbilden. Men jag är med i Anonyma Alkoholister och går på möten när suget sätter in. Värst är det på våren, då jag ofta bli lite vårdeppig.
Sönerna har fått en ny mamma för givetvis satte Annas drickande spår även hos dem. Jack har deltagit i en samtalsgrupp för barn till föräldrar med problem, och hon är noga med att ha en öppen dialog med killarna.
– Det har varit värst för dem, men i dag kan jag erbjuda dem en bra tillvaro. Fester är ett minne blott, numera nöjer jag mig med att bjuda hem en eller ett par vänner på fika.

Vill mycket

Problem kan uppstå, men hon försöker att inte fastna i dem. Ett av hennes bekymmer är att hon vill allt på en gång, och att det ibland kan bli lite för mycket.
– Jag är en person som vill rädda världen, skrattar hon. Men jag har insett att det handlar om att rädda mig själv – att vara en stolt mamma och ha glada barn.
Anna har fått ändra hela sitt liv. Förr kunde hon inte vara ensam med sig själv, men drömde om att kunna vara nöjd med att gå hemma och fixa. Där är hon nu – när hon lämnar jobbet som kommunikationschef åker hon gärna hem och pysslar.
– Balansen och harmonin uppnår jag när jag målar eller löptränar. Färger och naturen är min källa till läkning.

Text Anna Lindau Backlund
Foto: Jan-Erik Ejenstam

Läs också:
Camilla, 48: Jag hällde alkohol över alla svåra känslor

Så säger du nej till alkoholen när alla andra dricker

LÄS OCKSÅ


Kommentera

 


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…