Annons

Annons

Lotta, 70: Måste jag ta hand om min bror?

Annons
Förtroligt

Förtroligt

Lottas äldre bror tar för givet att Lotta ska köra honom till doktor, handla och bjudas på söndagsmiddagar. Och inte vill han ha hemtjänst. Var går gränsen?

Jag har en fyra år äldre bror som jag inte tycker att jag känner särskilt väl. Vi växte upp på landet och han började plugga i stan när han började gymnasiet. Och när jag gjorde likadant hade han flyttat till en universitetsstad för att läsa. Han tog en fin examen, då var jag med och firade tillsammans med våra stolta föräldrar. Vi var också med på hans bröllop. Men sen tog mycket av kontakten mellan oss slut.

Jag kom aldrig särskilt nära hans fru. De flyttade utomlands och fick två barn. Vår kontakt bestod mest av julkort. Och att han och hans familj ibland på somrarna kom hem till Sverige. Då tog de för självklart att de skulle vara minst en vecka hos oss. Det är ju vårt gemensamma barndomshem jag och min man bott i hela tiden.

Arvsskiftet efter våra föräldrar som dog med bara ett års mellanrum var ganska krångligt. Men det löste sig till slut. Vi fortsatte skriva julkort. Men min bror kom inte hem något mer. Inte förrän nu då han flyttat tillbaka till Sverige för gott och bosatt sig i vårt samhälle.

Nu är han skild och ganska åldrad. Han har en son som han verkar ha tappat kontakten med eller inte har förtroende för. Och hans dotter bor många mil härifrån. Det gör att han är ganska så ensam i sin lilla pensionärslägenhet. Han har ”bara mig”, säger han och tittar så bevekande på mig. Men jag kan inte hjälpa att jag känner mig utnyttjad. Jag har faktiskt ingen syskonkärlek alls för honom. Bara vanlig medmänsklighet gör att jag ställer upp. Men det blir för ofta och jag har svårt att säga nej.

Det jag gör, gör jag av plikt. Han förväntar sig att blir skjutsad till husläkare och provtagningar på lasarettet. Han behöver hjälp med än det ena och än det andra i hemmet, rena påhitt tycker jag. Han borde väl kunna köpa en ny kökslampa själv eller gå till apoteket utan mig. Han förväntar sig att bli bjuden på söndagsmiddag eller ha en trevlig lördagskväll framför TV:n med oss.

Min man blir rätt ofta irriterad på både honom och min feghet, tycker jag borde säga ifrån. Vårt hem kan inte vara något pensionat eller vilohem för bortskämda äldre herrar, säger han. Jag tycker han kunde ge mig stöd, vet inte hur bara, i stället för kritik. Min bror vill inte ha hemtjänst. Vad gör jag?
/Lotta

Ann-Marie Furhoff, familjerådgivare: Hjälp honom – men bara till en gräns

Du har två motstridiga känslor inom dig, som drar och sliter i dig. Den ena sidan vill vara hjälpsam och ställa upp för någon som det är lite synd om. Den andra sidan vill kunna sätta gränser utan att få skuldkänslor.
Saken försvåras av att din bror tar dig för given och inte är lyhörd för din situation. Ändå är kanske inte det största problemet din bror utan din egen svårighet att hantera dubbelheten i dina känslor.

Du behöver godta att du har ett behov av att vara en bra medmänniska – en god egenskap i sig – men du måste också acceptera att det är okej att sätta gränser. Om du inte tillåter dig detta, så lagrar sig din irritation tills det brister. Då är risken stor att din bror ensam får bära skulden. Det du bör göra nu är att prata ut med din bror om att du gärna hjälper honom men bara till en viss gräns.

Foto Panthermedia

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons