Annons

Annons

Lyckan kom hand i hand med fasan

DET HÄR HÄNDE MIG Det mest fasansfulla som kan hända en människa har hänt mig och resultatet blev samtidigt det mest fantastiska som hänt mig. Så är det, och jag vet att många undrar över att jag kunde handla som jag gjorde. Men jag har inte ångrat mig en sekund.

 

Fasan blev lycka

Jag och Johan hade varit gifta i drygt sju år när Johan lämnade mig. Orsaken till att han tog ut skilsmässa var att han ville ha barn. Han älskade mig fortfarande, sa han, men han kunde inte tänka sig ett liv utan egna biologiska barn. Vi hade försökt i fem år, men trots att det inte fanns några medicinska fel på någon av oss så hände inget.
Det tog inte lång tid efter det att han lämnat mig innan han träffade en ny kvinna. Jag kände mig bortkastad, som någon som ingen ville ha. Jag isolerade mig och blev väldigt ensam. De vänner vi haft fortsatte att umgås med Johan och hans nya kvinna. Johan var ju en fortsatt glad, rolig och lättsam person. Jag däremot blev tyst och ledsen efter skilsmässan, hade inget som jag kunde glädjas åt och var ingen rolig person att umgås med.

Annons
Gilla Året Runt på Facebook

LÄS MER: Familj i kris

Så en sen kväll när jag mådde mer än vanligt dåligt tog jag en promenad för att försöka skingra tankarna och kanske möta någon jag kände igen och få en pratstund. Plötsligt rusade en man på mig rakt framifrån och slog mig hårt i ansiktet innan han släpade in mig i buskarna. Det slutade med att jag blev våldtagen. Jag hade ingenting att sätta emot. Han var stark, stor och fullkomligt galen. Jag minns nästan ingenting av händelsen mer än en stark skräck och en outhärdlig smärta. Gärningsmannen såg jag knappt och kunde inte ge något signalement på honom. Allt var som i en dimma. Jag minns helt ovidkommande saker som att marken var fuktig och full av skräp, men inget av vad mannen sa eller gjorde mot mig. Hur själva våldtäkten gick till eller hur länge det varade eller så, det vet jag inte alls.
Jag måste ha ropat eller åtminstone kvidit på något sätt för en man som var ute med hunden hittade mig där under ett träd illa skadad av slag i ansiktet och med blånader på kroppen. Jag fördes till sjukhus och fick stanna där ett par dagar för omplåstring och vila. Jag fick inga fysiska men av våldtäkten, men givetvis mådde jag ännu sämre psykiskt.
När jag började må illa och inte fick min mens trodde jag därför att det var en konsekvens av våldtäkten, att det var kroppens sätt att reagera.  Det tog lång tid innan jag förstod att det var något annat som påverkade mitt mående. Men jag kunde inte tro att jag faktiskt var med barn. Jag hade ju försökt att bli med barn så länge utan att lyckas, inte kunde jag bli med barn av en våldtäkt vid ett enda tillfälle.

LÄS MER: Drömmen om en familj slog in till sist

Men till slut gjorde jag ändå ett test och det visade att jag var gravid. När jag kom till mödravårdscentralen och berättade hur det hade gått till fick jag rådet att omedelbart göra en abort. Graviditeten var ganska långt gången så det var tvunget att gå snabbt. Jag fick en tid redan några dagar efter. Att föda ett barn efter en våldtäkt var helt uteslutet, det lät man mig förstå. Det skulle bara påminna mig om den hemska händelsen. Jag måste snabbt befria mig ifrån det ovälkomna barnet. Kuratorn nämnde aldrig alternativet att jag skulle kunna behålla barnet och föda det.
Men när den aktuella dagen för abort var inne hade jag bestämt mig, på tvärs mot alla råd jag fick, för att föda barnet. Det hade inget ont gjort och jag hade så länge och så hett önskat ett barn. Jag kunde inte ta bort det enda barn jag skulle kunna få. Och jag visste att jag skulle klara av att ta hand om det ensam. Jag hade god ekonomi och ett bra arbete och var ingen ungdom längre.

LÄS MER: Jag fick barn och psykos samtidigt

Jag födde min son Emil för snart fyra månader sedan. Han är det bästa som har hänt mig. Han är så fin och jag älskar honom så mycket. Det kan inte vara fel att jag lät honom komma till världen. Mitt liv har fått en mening igen. Jag har ett barn att ta hand om, ett barn som är bara mitt. Pappan till barnet, den hemska våldtäktsmannen, kommer aldrig att få veta att det blev en liten son efter våldtäkten han begick mot mig.
Det känns underligt att tänka på att jag inte kunde bli med barn med den man jag älskade under alla de tillfällen vi var tillsammans av kärlek, men att det blev ett barn när jag blev brutalt kränkt, förnedrad och slagen. Att lilla Emil inte blev till i kärlek utan med våld. Men det har ingen betydelse för mig. Det som är viktigt är att jag älskar honom och tar honom till mitt hjärta och ger honom all den kärlek ett barn har rättighet att få.
”Lycka trots allt”

LÄS MER: Familj i kris – Vår dödssjuka baby blev hemskickad
LÄS MER: Drömmen om en familj slog in till sist – Jag fick en familj från ett annat land
LÄS MER: Jag fick barn och psykos samtidigt

Bilden är arrangerad. Foto: Shutterstock

LÄS OCKSÅ


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…