Annons

Annons

Mamma dog inför mina ögon – hur kan jag leva med skuldkänslorna?

Mettes mamma dog helt utan förvarning framför sin dotter Mette. Fortfarande har Mette svårt att hantera vanmakten som följde. Kommer skuldkänslorna någonsin att försvinna?

mamma dog

Hur ska jag komma över min mammas död?

För några år sedan dog min mamma framför ögonen på mig. Vi var i sommarstugan under min semester. Vi stod i köket och småpratade med varandra och föreberedde middagsmaten när hon plötsligt föll ihop i en hög framför mina ögon. Först trodde jag att hon kanske hade svimmat bara eller att hon i värsta fall hade drabbats en stroke, inte att hon skulle dö. Men det var vad som hände. Mamma dog framför mig och jag stod hjälplös och såg på när det hände.

Annons

Jag sprang fram till henne och försökte få liv i henne men hon rörde sig inte och jag såg då att hon inte andades. Det blev en chock för mig. Visserligen var mamma över 70 men hon hade alltid varit frisk och stark och var den som rörde på sig och levde ett aktivt liv. När jag såg henne ligga på golvet livlös fylldes jag av sådan ångest men också av skuldkänslor för att jag inte kunde göra något för henne. Det var som att jag anklagade mig själv för hennes död. Det kändes som att jag lät henne dö. Det var en oerhörd chock för mig. Dels för att hon rycktes bort så hastigt men också att det skedde mitt framför mina ögon. Den där stunden då hon låg på golvet och känslorna som kom över mig då förföljer mig fortfarande. Det känns som att det är något jag aldrig kommer över.

Jag har med åren accepterat att mamma är borta. Det visade sig att hon hade ett medfött hjärtfel som hon inte kände till. Det var inte mitt fel. Det fanns inget jag kunde göra för henne. Det förstår jag. Hennes hjärta bara slutade slå och hon hade inte haft några känningar innan. Detta förklarade läkarna på sjukhuset för mig. Ändå klandrar jag mig själv hela tiden.

Känslorna kommer över mig utan förvarning och då blir jag svettig och börjar andas fort. Jag trodde aldrig att jag skulle reagera så här. Det känns som ett trauma för mig. Det här är något som jag har svårt att prata med andra om. Kommer jag få leva med de här känslorna eller kommer de att försvinna med tiden? Och finns det något jag kan göra för att lindra dem?
/Mette

Terapeuten svarar: Du behöver hjälp att hantera ångestattackerna

Marcus Edstam, socionom och terapeut Sankt Lukas i Göteborg:
Det är en svår upplevelse du har varit med om. Oavsett om man kallar det trauma eller inte så är det en händelse som har påverkat dig starkt. Det finns inga rätt eller fel när det gäller hur man reagerar på ett dödsfall. Din reaktion och de symtom som du beskriver är inte alls ovanliga i ett sådant här sammanhang.
När vi mister en nära anhörig – i synnerhet på det sätt som du har varit med om – så kan det aktualisera våra egna krämpor och vår egen rädsla för sjukdomar. Du behöver få hjälp med att hantera ångestattackerna. Och du bör försöka acceptera att det inte var ditt fel att din mamma dog.
Det finns olika sätt att lugna oss själva när vi drabbas av stark ångest – prova att ta några djupa andetag. Ofta andas vi snabbt och ytligt när vi blir rädda och genom koncentrerad andning kan vi känna oss bättre till mods. Fundera kring din ångest. När kommer den? I vilka situationer? Finns det ett mönster? Det kan vara en ledtråd och hjälpa dig att förstå både dig själv och din sorg bättre.
Relationen till föräldrar är sällan konfliktfri även om man har haft en bra och nära relation. De här känslorna kommer förmodligen aldrig att försvinna helt. De flesta som har gått igenom liknande upplevelser har kvar känslorna mer eller mindre livet ut. Men med tiden så kommer de att minska i intensitet. Du skulle sannolikt bli hjälpt av din vårdcentral eller en psykoterapeut. Var inte rädd för att söka hjälp om de här bekymren kvarstår och inverkar på din livsföring.
/Marcus

LÄS OCKSÅ


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…