Annons

Annons

Mamma försökte in i det längsta dölja sin sjukdom

Annons
Thomas Bodström, Norstedts

Foto: Norstedts förslag/ Anna-Lena Ahlström

Thomas Bodström om sin mammas alzheimer:

Han hoppade av gymnasiet, gjorde värre hyss värre än Emil och ändå blev han både fotbollsproffs, advokat och minister. Men utan sin mammas stora stöd hade det aldrig gått. Nu berättar Thomas Bodström om alzheimern som drabbat familjen – om att se sin mamma långsamt dö.

Av Kristina Svedell

När Thomas Bodström gick in i rätten som ung advokat, sprang ut på fotbollsplanen i allsvenskan, eller blev justitieminister var han övertygad om att ingen kunde vara bättre än han. Det hade ju hans mamma Vanja alltid sagt.

– Och även om det kanske inte var sant så har hennes ord format mig till den jag är, säger Thomas med ett litet leende och tillstår att han är mammas pojke.

I sin nya bok ”Det man minns” väver han samman deras liv och berättar öppet om hur hon försvinner i alzheimer.

Han tar emot på sitt kontor mitt i Stockholm, handslaget är fast, blicken flyktig. En liten bit över 50 ger han fortfarande snudd på ett pojkaktigt intryck men försäkrar att han lugnat ned sig betydligt med åren. Han var nämligen rätt vild i sin ungdom, snattade, rökte hasch och gjorde inbrott i kiosken på familjens älskade Fårö. Ett tag försörjde han sig på att spela munspel på gatan. Allt detta berättar han om i sin bok – men framför allt är den en kärlekshyllning till modern Vanja, 86 år.

Bodström bok Det man minns– Visst har jag bearbetat min sorg genom att skriva om hennes sjukdom, säger han. Den är ju av det slaget att den som drabbas dör långsamt inför ens ögon.

Diagnosen ställdes för sex år sedan. Då hade familjen redan förstått att något var fel men kommit med bortförklaringar inför varandra. Som man ofta gör när någon anhörig börjar glömma och inte riktigt liknar sitt vanliga jag. Thomas berättar att mammans förändring ställde tillvaron på kant och förde honom och syskonen tätare samman. Alzheimer kallas ju också för de anhörigas sjukdom, eftersom de involveras så starkt i det som sker.

– Jag pratade ingående med mamma vid flera tillfällen då jag förstod att hennes minnen var på väg att försvinna, säger Thomas. När han berättade om boken för henne förra året verkade hon glad över den, nästan lite smickrad. Men sedan dess har sjukdomen förvärrats.

Han skriver ömsint om Vanjas liv innan hon blev mamma. Om den levnadsglada flickan som växte upp i en borgerlig familj i frikyrkliga Jönköping, älskade att läsa och förstod att man kom långt på att vara glad och charmig. Ja, Thomas tycker rent av att hon lämpat sig bättre för politiken än hans pappa, tidigare utrikes- och utbildningsministern Lennart Bodström. Sedan mitten av 1950-talet har det varit de två och Vanja stöttade honom i karriären, samtidigt som hon arbetade som lärare och tog hand om barnen. Det var hon som alltid fanns där för Thomas, höll om honom när han var mörkrädd och gav honom mod och självtillit.

– Det är framför allt i mammas klara stunder som jag känner vemod, säger Thomas. När man blir påmind om hur hon var förr.

Samtidigt infinner sig också dråpliga situationer då syskonen förenas i ett förlösande skratt.

– Man måste kunna skratta för att stå ut, säger han. Det skulle inte minst mamma förstå.

Foto: advokatfirman Borgström & Bodströms hemsida.

Foto: advokatfirman Borgström & Bodströms hemsida.

Faktaruta Thomas Bodström

Ålder: 52

Bor: Villa i Nacka och sommarhus på Fårö.

Familj: Hustrun Helén, 47, barnen Olof, 22, Ture, 19, Maria, 14, och Mattias, 10.

Aktuell: Med nya boken ”Det man minns”.

Gör: Advokat och författare, tidigare socialdemokratisk justitieminister och allsvensk fotbollsspelare i AIK under slutet av 1980-talet.

Viktigast i livet: Ju äldre jag blir desto mer inser jag att det är hälsan! Så det är bra att jag och barnen älskar att spela fotboll.

Hela artikeln om Thomas Bodström kan du läsa i Året Runt nr 22 som finns ute i butik vecka 22.

 

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons