Annons

Annons

Margareta, 69, är legitimerad fjärilsräknare

En gång i veckan går Margareta ut med sin håv och sin kamera – i jakt på fjärilar. Hon fångar dem, tar en bild och släpper ut det lilla flygfäet i naturen igen.

Annons

Fjärillsräknare
Vi träffar Margareta Dahlgren i hennes lilla torp i Penarp, utanför Klippan i nordvästra Skåne.
Margareta, 69, köpte torpet 1976, då hon var nyskild och bodde i Ängelholm med sina två barn, Mats och Ann, som senare har gett henne åtta barnbarn.
Sedan 25 år tillbaka bor Margareta i sitt torp på heltid och hon stortrivs. Vedspisen och kakelugnen ger värme och utedasset funkar perfekt. Och hon har tid för sina hobbys, målning och drejning – och så naturen.
Den stora kastanjen ger svalka under varma sommardagar och trädgården är precis lagom rörig, så att fjärilar ska trivas.
Här finns rosor och fingerborgblommor och vid vårt besök prunkar en stor jasmin som bäst.
Margareta bjuder på lax, färskpotatis och hemmalagad hollandaisesås och berättar om sitt intresse för fjärilar.
– Det började med att Naturskyddsföreningen bjöd in till en information om fjärilar. Samtidigt berättade man om ett pågående projekt på Lunds universitet, en fjärilsinventering. Till det arbetet söktes frivilliga fjärilsräknare, runt om i landet.

Besöker släkttorpet i Östergötland

– Som fjärilsräknare behöver man absolut inte vara expert på fjärilar. Det räcker med att man ett par gånger i månaden kan ta sig tid att observera hur många fjärilar det finns på en viss plats.
– Man kan också anmäla sig för att regelbundet gå en viss runda med sin håv, om man hellre ville det. Jag anmälde mig för det alternativet och på den vägen är det.
Margareta har varit fjärilsräknare i två år och hon har observerat 45 av de 95 fjärilssorter som finns i landet.
– Den ovanligaste fjäril jag har fångat är den smalsprötade bastardsvärmaren. En härligt svartröd krabat, som jag såg vid mitt torp i Kinda i Östergötland.
Östergötland, tänker vi. Hur många torp har du?
Margareta skrattar:
– Man behöver lite extra lantluft ibland och då är det gamla släkttorpet bra att åka till. Jag brukar vara där någon gång i månaden.
Margareta har älskat djur och natur ända sedan barnsben. Som liten var hon med i scouterna och hon har ägnat många år åt fågelskådning.
– Det tråkiga med fåglar är att de knappt syns under sommartid, på grund av all grönska. Det var därför jag började titta på fjärilar.

fjarilsraknare

Fotograferar gärna djur och natur

När det är fjärilssäsong går Margareta sin runda en gång i veckan. Det rör sig om fyra kilometer i omväxlande terräng och hon promenerar antingen på förmiddagen eller efter lunch.
Fjärilar vill ha solsken och om det är regn eller riktigt mulet håller de sig undan.
– Här ute i Penarp rör sig mycket vilt. En dag mötte jag en ståtlig älg på min runda. Och rådjur ser jag ofta. De kommer ända in i min trädgård, berättar Margareta.
Vid sidan av naturen är fotografering ett av Margaretas många intressen.
– Jag har fotograferat ända sedan jag fick börja använda min mors kamera. Genom åren har de blivit många bilder på människor och djur och natur.
– Fjärilar är ett av mina favoritmotiv. Fjärilar har en bra egenskap – de sitter stilla ganska länge och är bra fotomodeller.
Den egenskapen kommer väl till pass, nu när Margareta ingår i Lunds universitets dagfjärilsinventering.

För protokoll under promenaden

– Min runda är indelad i femton sektioner, med olika slags natur. Vägen går bland annat genom kalhygge, ängar, barrskog och lövskog.
– Jag går längs en slingrig grusväg och observerar en och en halv meter åt sidorna. Det är med andra ord inga djungelexpeditioner djupt inne i skogen.
– Under hela promenaden för jag protokoll, där jag skriver upp vilka fjärilar jag ser i de olika sektionerna.
– Om jag är osäker på någon fjäril, tar jag en bild och skickar den till Lars Pettersson, på ekologihuset vid Lunds universitet. Det är han som håller i projektet Svensk dagfjärilsövervakning.
– Men innan jag skickar iväg en bild till Lars brukar jag alltid försöka gissa vad det är för fjäril. Ibland lyckas jag!
Sol och värme är säkra kort för att fjärilarna ska komma fram. En del arter övervintrar i Sverige, men det finns även fjärilar som förs med vindarna ända ner till Medelhavet och tillbaka igen.
Och alla fjärilar har sina speciella värdväxter, där de lägger de ägg som sedan blir larver.
Mindre gulvinge har exempelvis bergssyra och ängssyra som sin värdväxt och om de växterna dör ut försvinner också fjärilarna.
– Påfågelöga är en fjäril som övervintrar. Det är dessutom en fjäril som många känner igen, på grund av de karaktäristiska runda ”ögonen” på vingarna, berättar Margareta.

Stelnar till och sänker håven

Så plockar hon fram sin ryggsäck med anteckningsblock, penna, två fjärilsböcker och den oumbärliga lilla plastasken, som fjärilarna tillfälligt placeras i när Margareta behöver studera dem noggrant på nära håll.
Slutligen greppar Margareta sin fjärilshåv och så bär det iväg ut på promenad. Nästan omedelbart ser vi en grupp luktgräsfjärilar vid vägkanten.
– Det är Sveriges vanligaste fjäril, så det var inte konstigt alls, förklarar Margareta.
Under promenaden omges vi av vackra bokar, höga tallar och öppna ängar, med betande kor.
Plötsligt stelnar Margareta till och sänker håven sakta och målmedvetet över en fjäril, som fladdrar upp i struten.
– Jag kniper åt runt håvens topp, eftersom fjärilen flyger uppåt. Sedan gäller det att försöka pyssla in fjärilen i plastasken, utan att skada vingarna – och så på med locket.
När fjärilen väl är på plats i burken kan Margareta studera sin fångst från alla håll och kanter.
Margareta räknar prickarna under fjärilen och konstaterar att det är en liten luktgräsfjäril. Många fjärilar – exempelvis blåvingar och pärlemorfjärilar – ser likadana ut ovanpå vingarna, men undersidan skiljer dem åt.
Vilken är din favoritfjäril? undrar vi.
– Det är nog Aurorafjärilen. Den är väldigt vacker och är lätt att känna igen. Den kommer tidigt på våren och är en föraning om sommaren!

Av Birgitta Forssell Foto: Stefan Lindblom och Margareta Dahlgren

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons