Annons

Annons

Maria älskar sina 3 000 ekohönor

Maria Karlsson på Tjörn har 3 000 ekologiska hönor som lägger 2 000 ägg om dagen. Nu ruvar hon på en ny idé: en barnbok om – just det – hönor.

Annons
Maria Karlsson på Mällby lantgård

Maria Karlsson och hennes man gav upp livet i stan och köpte Mällby lantgård.Här med några hönor ute i det fria

En utpräglad tävlingsmänniska är hon, Maria Karlsson, 55, på Tjörn. Som ung spelade hon basket i division 1. Numera tävlar mot sig själv i både äggplockning och äggpackning.
– Det är roligt att se om det går att effektivisera det här hantverket, säger Maria, när vi besöker hennes eget paradis, Mällby Lantgård utanför Hjälteby.
Här på Bästkusten har Maria 3 000 ekologiska hönor som lägger inte mindre än 2 000 ägg om dagen!
Och Maria tar inte illa upp om man kallar henne för högsta hönset.
– Det är ju det jag är, säger Maria och skrattar. Det och en riktig hönsmamma…
Alltihop började med att Maria som 17-åring dansade till ABBA:s ”Dancing Queen” på Stenungsbadens disco.
Edvin, en tre år äldre Tjörnbo, gillade vad han såg. Sedan dess har det varit de två.
Under en tioårsperiod bodde Maria och Edvin i Göteborg. Han satsade på ett liv som produktutvecklare inom livsmedelsindustrin. Hon arbetade som fritidspedagog och lärare.
– Jag trivdes fantastiskt bra som barnavårdslärare på det som nu är Mimers hus i Kungälv, berättar Maria. ”Här blir jag kvar till pensioneringen”, tänkte jag när jag gick till det jobbet.
Men livet ville annorlunda…
– Det var nog bra det, säger Maria. Hur kul är det att bara rusa på rakt fram? Om det tar stopp måste man stanna upp, tänka till och välja sidovägar. Det tror jag bara är nyttigt!
1988 insisterade Marias pappa på att Edvin och hon skulle ta sig en titt på Mällby Lantgård, som då var till salu.
– Vi ville inte ha någon gård, men for ändå hit och tittade. Det var snöstorm, så det var bara vi och ett par till på visningen. Vi tog tillfället i akt och det har vi aldrig ångrat!
De hade inte bott där länge förrän Edvin fick fyra hönor i födelsedagspresent. Sedan kom barnen till världen, Daniel 1990, Fredrik 1992 och Rebecca 1998.
– Alla våra barn har besvär av borrelia och har svårt att bli friska, nu kommer det och går i skov, berättar Maria. Äldste sonen Daniel har dessutom diabetes och brist på tillväxthormon och testosteron.

Vi ville inte ha någon gård, men for ändå hit och tittade

Eftersom sönerna behövde extra omsorg bestämde sig Maria för att försöka arbeta hemifrån.
– Vi började med fåruppfödning, men jag hade svårt för att lämna djuren till slakt, berättar Maria. Så det fick bli grönsaksodling och äggproduktion i stället.
– Vi började med att göra om en gammal arbetsbod till ett hönshus med plats för 300 hönor och tre tuppar. Sedan blev det två och tre bodar till och så växte Kackelvägen fram. Nu har vi nio hönshus.
För att tillvarata spruckna ägg startade Maria ett gårdsbageri. Hon gjorde maränger av äggvitorna och skorpor av gulorna.
När det visade sig att sonen Fredrik var glutenintolerant utökades det sortimentet med kakor och bröd som är fritt från gluten, soja, mjölk, nötter, mandel och andra allergener. Och som dessutom är ekologiskt.
Som äggproducent strävar Maria efter att ha höns som är mellan 16 och 90 veckor gamla, fåglarnas mest produktiva tid. Men vegetarian som hon är, tackar Maria nej till hönssoppa.
– När hönorna är gamla säljer jag dem till folk som vill ha några hönor pickande i sin trädgård och nöjer sig med ett ägg då och då.
– På så vis får hönsen en riktig spa-upplevelse efter lång och trogen tjänst. Det känns bra för både dem och mig.
Tupparna är hönsgårdens arbetsledare.
– Men när hönsen blir medelålders slutar de ofta att lyssna på tuppen, då tar de själva över, säger Maria, som har fått omplacera många tuppar till hus där hönorna är lite yngre och snällare.
På baksidorna av hönshusen finns stora inhägnader, inramade av elstängsel, så att hönorna kan komma och gå som de vill på dagarna.
– Några minusgrader skyr de inte, berättar Maria. Men snö tycker de inte om. Jag vet inte om de blir bländade eller vad det är…
Tupparna gal, både nattetid och i gryningen. Men det stör inte Maria eller hennes familj. Boningshuset ligger en bit bort.
Fyra katter rör sig hemtamt mellan hönshusen. Den femte, Billy Boy, kommer bara när det håller på att dra ihop sig till oväder.
– Billy är vår egen meteorolog, förklarar Maria. En oerhört pålitlig sådan. Väderspåmännen i TV kan kackla bäst de vill. Kommer Billy hit blir det oväder, den saken är säker!

När hönsen blir medelålders slutar de ofta att lyssna på tuppen, då tar de själva över

Vi häpnar över att katterna lever i fredligt samförstånd med hönorna.
– Vi hade en katt, Mysak, som gav sig på en halvstor höna, berättar Maria. Hon gav honom ett ordentligt nyp. Sedan dess har det varit lugnt.
– Däremot händer det att räven och duvhöken tar en och annan höna. Men det är priset man får betala för hönornas livskvalitet och den goda smaken på de ägg de lägger.

på Tjörn

Lugnet vilar över Kackelvägen.

Även om Marias man och barn hjälper till blir det mycket långa arbetsdagar.
– Förr arbetade jag från 5.00 till 22.30. Nu har jag hjälp av ett par skolungdomar, afghanska flyktingpojkar. Det gör att jag har kunnat korta mina arbetsdagar något och fått lediga söndagar.
År 2000 drabbades Marias bror av en hjärnblödning. När Maria inte långt senare fick ont i huvudet fruktade man att hon hade drabbats av samma sak. Men det visade sig vara en godartad tumör på hypofysen.
– Jag opererades på Sahlgrenska den 28 februari 2001. De sa att jag skulle vara hemma fyra dagar senare. Men när jag inte producerade egna hormoner var jag nära att stryka med.
– Jag svävade mellan liv och död när någon fick den goda idén att ge mig kortison!
Trots krisen gav Maria inte upp.
– Som halvtidssjukskriven kröp jag omkring här på gården och plockade ägg. Rebecca, som då ännu inte hade börjat skolan, var min hjälpreda…
Resor lockar inte Maria. Hon är nöjd om hon kommer ut med båten och får fiska makrill om somrarna – det är avkoppling för henne.
– Annars trivs jag bäst här bland hönorna, säger hon.
Arbetsmiljön har på senare år fått ett rejält lyft tack vare Marias kusin, Lars Wåtz, från Linköping.
– Det är han som gjort alla härliga hönsmålningar. Lars har konstnärsutbildning, men han har försörjt sig som målare.
– Nu är han pensionär och kan måla tavlor av hjärtats lust. Vi funderar på att göra en barnbok om hönor ihop, han och jag!

Av Mats Å Johansson Foto: Leif Boström

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons