Annons

Annons

May och Lars-Erik har varit gifta i över 70 år!

Det har gått 75 år sedan den där kalla vinterkvällen, när idrottskillen "Larsa" Olsson charmade fröken May Korseman, genom att erbjuda sig att värma hennes frusna fötter.

Annons
May och Lars-Erik Olsson träffades för 75 år sedan.

May och Lars-Erik Olsson träffades för 75 år sedan.

Paret Lars-Erik och May Olsson har tillsammans upplevt 1940-talet, 50-talet och alla decennier därefter.
Mycket vatten har runnit under broarna och många pussar har delats ut mellan makarna, som en gång fick smeknamnen Puss-Hulda och Puss-Oskar av Mays mamma.
– Mamma tyckte att vi pussades jämt, så därför hittade hon på de där namnen. Sedan dess har Lars-Erik och jag fortsatt att ge varandra kärlek genom hela livet, säger May.
I smått ofattbara 75 år har de varit kära och i våras firade de järnbröllop och 70 år som gifta.
– Nu för tiden orkar vi inte med något häftigt firande, men vi åt lunch på en bra restaurang med vår dotter Inga-Maj och det var väldigt trevligt, säger May, 93.
May och Lars-Erik, 94, som alltid har kallats ”Larsa”, bor i en stor och rymlig lägenhet i centrala Sundsvall, fylld av vackra möbler och massor av minnen.
Hur paret har klarat att hålla kärleken vid liv i så många år förstår de knappt själva. Men precis som många andra par som i stort sett vuxit ihop genom åren, fyller de i varandras meningar och kommenterar det den andre har sagt. Hela tiden med en humoristisk och kärleksfull ton.

Helt plötsligt hoppade han på mig och pussade mig inför alla!

De möttes på en skottårsbal på Stockviks Folkets hus, utanför Sundsvall, 1941. May minns att hon kände sig lite extra snygg och mallig i en fårskinnspäls som hon hade fått av en faster.
– Vi var ett gäng ungdomar som for på olika danstillställningar på helgerna och den här lördagen var det 20 grader kallt.
I foajén fanns en stor kamin och där tog May av sig stövlarna, för att värma sina frusna fötter. Precis då gick Larsa förbi och frågade: ”Ska jag hjälpa dig?”
May hade sett Larsa tidigare och hon tyckte att han var stilig, så när en väninna senare under kvällen deklarerade att hon tänkte stöta på honom reagerade May.
– ”Så tusan heller!” tänkte jag för mig själv. ”Det ska ju jag göra!”
Under kvällen dansade May och Larsa flera danser och intresset började vakna hos båda.
– Jag hade sett May förut och jag visste att hon brukade jobba i en klädaffär i Sundsvall. Vi fastnade för varandra så här snabbt, säger Larsa och slår ihop händerna med en smäll.
Lagom till kaffepausen måste May ta bussen hem och när hon stod på uteverandan och knäppte pälsen dök Larsa upp.
– Helt plötsligt hoppade han på mig och pussade mig inför alla! Jag tänkte: ”Vad är det för en idiot jag har fått tag på”, men det var så dags då, skämtar hon.
Det visade sig vara en riktig atlet som May hade fått tag på. Larsa värvades tidigt till fotbollsklubben GIF Sundsvall. Han tävlade också i slalom, basket och flera andra sporter.

May och Lars-Erik Olsson
Ganska snart började May och Larsa att kila stadigt.
– Jag tyckte om Lars-Eriks personlighet. Han var snäll och dessutom en duktig idrottsman, säger May. Toppenkillar som han växer minsann inte på träd!
May hade sitt barndomshem i utkanten av Sundsvall, Lars-Erik bodde på Södermalm i centrala staden. Ibland sågs de i skidbacken, eller också tog de en cykeltur ihop och ofta följde han henne hem efteråt.
Efter att Larsa hade gjort lumpen förlovade de sig. Det var 1945 och året därpå blev de erbjudna att flytta in i en lägenhet i samma hus som hans föräldrar.
Men först gifte de sig, i den fullsatta Gustavs Adolfskyrkan i Sundsvall.
Både May och Lars-Erik gladdes åt att skapa ett riktigt hem tillsammans. Hon drömde om att bli hårfrisörska, men började jobba som barnflicka och i klädaffär.
Så småningom kom barnen.
– Hösten 1946 var vi i Stockholm på bröllopsresa och då passade May på att säga: ”Nu vill jag ha barn.” Och då blev det så, säger Larsa.
Sonen Hans föddes 1947, dottern Inga-Maj 1950.
– Det var underbart att bli mamma, säger May.
May insåg tidigt att Larsa älskade att ägna sig åt sin idrott och när barnen var små tog hon större delen av ansvaret för hem och familj.
– Man kan säga att jag var idrottsänka, men även om det inte var en dans på rosor så gick det. Ibland stod jag nere i tvättstugan och undrade hur länge det skulle vara så här.
– Men jag visste ju vad jag hade gett mig in på. Inget blir ju bättre av att man blir arg och sur.

Det vore ju ganska hemskt om vi inte hade grälat emellanåt

Så småningom tog Larsa över sin pappas plåtslageri och när barnen blev lite större började May jobba på kontoret, med bokföring och löner.
Fortfarande tog idrotten nästan all ledig tid för Lars-Erik, men så ofta May kunde åkte hon med honom på olika tävlingar. På så sätt kom hon bland annat till Thailand, Egypten och Florida i USA.
Larsa har genom åren vunnit mängder av priser och mästerskapstitlar i tennis, basket, fotboll, handboll och slalom. Dessutom var han i 30 års tid tennistränare åt den berömde konstnären Bengt Lindström, när denne kom hem från Paris till Sundsvall på somrarna.
– När jag följde med Lars-Erik på tävlingar var det barnens mormor och farmor som ställde upp och höll ställningarna på hemmaplan, säger May.
Paret poängterar att de alltid har kunnat prata om allt genom hela sitt långa äktenskap. Visst har de bråkat ibland, men de har aldrig upplevt någon stor kris i förhållandet.
– Det vore ju ganska hemskt om vi inte hade grälat emellanåt, men det har gått över och ingen av oss är långsur.
– Det är fruktansvärt att så många par skiljer sig i dag. Man måste ju kunna resonera sig fram till en lösning och kämpa, i stället för att ge upp, säger de.
Makarna skämtar och berättar gärna om åren tillsammans och om kärleken som alltid har funnits där – och fortfarande finns kvar. Varje kväll innan May somnar lägger Larsa på henne en extrafilt och pussar henne god natt.
– Vi tycker om varandra alldeles otroligt mycket. Vi är också varandras bästa vänner, säger Lars-Erik självklart.
May fyller i:
– Ja, det är roligt att vi har varit så lyckliga som vi har varit. Jag kan faktiskt inte komma på något negativt.
– Möjligen den där kyssen på balkongen i Stockvik, då skämdes jag lite!

Av Annika Sohlander Foto: Pernilla Wahlman

LÄS OCKSÅ
Vår långa kärlekssaga började med en vit lögn…

Ingvor, 83, och Frank-Bertil, 84, möttes på dansgolvet

Sabah: Jag ville bara ge en komplimang för hans konst – idag är vi gifta

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons