Annons
Annons

Min gamla mamma får inte den vård hon behöver

Siri är bekymrad för sin 90-åriga mamma, som behöver hjälp i hemmet men som kan råka ut för 30 olika hemtjänstvårdare på en månad. Dessutom har Siri dåligt samvete för att hon inte har funnits där mer för sin mamma.

hemtjänst

Min gamla mamma är nyss fyllda nittio. Hon bor kvar hemma i sin lägenhet. Där bodde hon och pappa i ett långt, rätt lyckligt äktenskap. Det var för henne självklart att bo kvar där även sedan han dött. Det gick bra i femton år. Men sedan hände saker som förändrade hennes liv. Hon bröt dels lårbenet, dels fick hon diabetes av lindrig art och dessutom hjärtsvikt. Njurarna fungerar inte som de ska. Men hon är pigg som attan i huvudet.
Det tog rätt lång tid för både mig och min bror att inse att hon verkligen har blivit gammal och inte klarar sig själv längre. Vi bor båda i Stockholm sedan många år och har väl hälsat på henne alltför sällan kan jag tycka nu. Och får dåligt samvete. Men jag har ju jobbat tills för några år sedan och haft mycket med barn och man och hem. Vi har mest pratats vid på telefon, mamma och jag, till vardags. Det ångrar jag nu, att jag därmed inte insett hur hjälplös hon har varit. Hon har väldigt svårt för att be om hjälp, har alltid varit sådan.

Annons

I alla fall åkte min bror och jag dit gemensamt och hade ett allvarligt samtal med mamma, som morgonen innan hade halkat i badrummet och stukat sig i foten. Inget värre, men ändå. Något larm hade hon ju inte.
Efter mycket diskuterande med personer i kommunen fick hon till slut den hjälp hon skulle ha haft sedan länge. Men oj, vad hon är ensam och vad all personal förvirrar henne.

Hon får hjälp tre gånger per dygn med personlig hygien, handling och lite matlagning, städning i viss mån. Men aldrig tid för samvaro. Nu håller hon på att bli tokig av alla främmande människor som springer runt i hennes hem, ”dygnet runt”, som hon säger. Samtidigt vet hon ju att hon är beroende av dem. Men de är för många, tycker hon. Hon hinner inte lära känna ett ansikte förrän ett nytt dyker upp. Hon räknade ut att hon haft trettio olika ”hjälpare” på en månad.

Några gillar hon jättemycket, andra förstår hon sig inte alls på. ”När jag klagar på att de köpte fel saker, tycker de att jag är gnällig”, säger hon. Hon skulle vilja ha samma ansikten som kom regelbundet och som hon lär känna och kan lita på. Så är det inte nu. Hon vill bli behandlad med mjukhet i dusch och vid påklädnad. Jag känner mig maktlös. Vad kan jag göra? Prata med alla trettio ”hjälpare” om mamma och hennes personlighet och önskemål? Vem ska göra det annars?
/Siri

Anne-Marie Furhoff, familjerådgivare:

Det är viktigt att anhöriga är aktiva kring hjälpen åt den närstående

I första hand behöver du prata med din mamma och få hennes tillåtelse att ringa kommunens handläggare igen för att prata om den påfrestande situationen. Det måste till en diskussion om hur den nödvändiga hjälpen ska utformas så att din mamma orkar med. Kanske kan man på kommunen ordna ett ”rådslag” med alla inblandade hjälpare – eller de flesta – och anhöriga för att hitta konstruktiva lösningar, något som du själv var inne på. Det är värt att på allvar föra fram ett sådant förslag. Om kommunen inte kommer till rätta med problemen finns det ju i dag möjlighet att byta vårdgivare.
Kanske finns det i det här läget också något som du och din bror kan göra för att sätta lite guldkant på er mammas tillvaro. Om hon får lite extra positiva upplevelser genom er så kanske hon också bättre orkar med det hon måste orka med i fråga om hemtjänsten.

LÄS OCKSÅ



Annons

Annons

Annons



Annons


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Laddar startsidan…