Annons
Annons

Min son blev kär i min nye mans dotter

DET HÄR HÄNDE MIG: Rickard och jag träffades när han hade varit änkling i några år. Vi hade båda två tonåringar och vi var lättade när det visade sig att de trivdes så bra ihop. Kanske skulle vi kunna bli den storfamilj vi hoppades på...

Min son och min mans dotter blev ett par

Vi var rädda att våra barn inte skulle tycka om varandra. Foto: Shutterstock. Bilden är arrangerad

Jag har alltid varit ensam med mina pojkar, Max och Niklas. Deras pappa försvann utan förklaring ur vårt liv när de var små. De var redan halvvuxna när Rickard och jag träffades på en fest för innebandyföräldrar, för hans Tobias började spela i samma lag som Niklas, och vi blev genast djupt förälskade i varandra. I början försökte vi smyga men med fyra tonåringar omkring oss var det snart officiellt. Vi valde ändå att inte flytta ihop med tanke på att våra tonåringar behövde både trygghet och utrymme för sina saker. Rickard bodde med Julia och Tobias bara ett par busshållplatser från oss och vi sov över hos varandra så mycket vi kunde och såg till att ungdomarna träffades regelbundet.

Annons

Det var en bra strategi, märkte vi, för efter en tid började Julia och Tobias vara hemma hos oss utan att något gemensamt var planerat. Ibland kom bara Julia, vilket jag tyckte var jättekul för jag såg henne mer och mer som den dotter jag aldrig fick.

LÄS MER: Jag träffade min första kärlek – 30 år senare

Det tog flera månader innan Rickard och jag insåg att Julia, som då var 17, och Max, 19, var ett par. Först kändes det lite märkligt och vi oroade oss för hur det skulle bli om det inte skulle hålla, de var ju så unga. De skulle ju behöva ha en fortsatt relation till varandra ändå, eftersom jag och Rickard planerade en framtid tillsammans. Men i slutändan kunde vi inte annat än glädjas med dem för de såg verkligen lyckliga och kära ut. Jag hade själv bara varit nitton år när Max föddes och Rickard var tjugoett när Julia kom.
När Julia gick ut gymnasiet flyttade de ihop i Max studentlya. Samtidigt skulle både Niklas och Tobias plugga ett år i USA. Då bestämde vi oss för att sälja båda husen och köpte ett stort hus med plats för alla som ville komma ”hem”. Vi började i hemlighet planera för bröllop, men ville vänta tills USA-resenärerna var tillbaka.

LÄS MER: Jag glömmer aldrig min första kärlek

En eftermiddag kände jag mig plötsligt illamående när jag stod högst upp på en stege med en tapetvåd i högsta hugg. Jag rusade in i badrummet, övertygad om att jag var matförgiftad. Men när illamåendeattackerna kom mer regelbundet började jag ana det värsta.
Jag gjorde graviditetstestet i smyg en söndagsmorgon när Rickard fortfarande sov. Det svartnade nästan för ögonen när insikten sakta sjönk in. Jag var 39 år och uppenbarligen gravid. Händerna skakade så jag knappt kunde hålla stickan med de två blå strecken som lyste skarpt mot mig.
Jag förmådde inte säga något utan räckte helt sonika fram stickan till den stackars nyvakne Rickard som förstås inte begrep någonting. Inte förrän det förvirrade ansiktsuttrycket förbyttes i ett brett leende hörde jag min egen utandning som en djup suck av lättnad. Då insåg jag hur mycket jag ville ha Rickards och mitt kärleksbarn. Det skulle verkligen göra oss till en familj.
När jag hade passerat vecka 16 kände vi att det var dags att släppa bomben för våra barn. Tillfället lät inte vänta på sig, Max ringde och ville bjuda på lördagsmiddag redan samma lördag. Jag tror aldrig jag varit så nervös för något i hela mitt liv. Hur skulle de reagera på att deras föräldrar skulle bli föräldrar?
Och det var som om Max och Julia kände på sig att det var något på gång, för konversationen flöt trögt under middagen. Jag satt mest tyst och snodde servetten mellan fingrarna och Rickard svettades. Vi hade beslutat oss för att berätta det till kaffet, så när Max och Julia dukade av efter maten, tog vi varandras händer och laddade. Max kom in med kaffekoppar och bakom kom Julia med en stor tårta. Men innan vi hann ta ordet harklade sig Max.
– Ehhh, började han och såg generad ut, Julia och jag har något att berätta.
De har förlovat sig, hann jag tänka innan Julia fortsatte.
– Jag är med barn, sa hon helt frankt och såg sin far djupt i ögonen. Du ska bli morfar. Och du ska bli farmor, log hon ännu bredare mot mig.
Rickard och jag kom oss inte för med att säga någonting.
– Men vad konstiga ni ser ut, sa Max oroligt. Är ni inte glada?
– Jovisst, älskling, fann jag mig, det kom bara lite oväntat. Grattis båda två! När är det dags?
Två veckor före mig. Vad de sa var att vi skulle få barn samtidigt. Jag skulle bli mamma och farmor samtidigt, Max skulle bli pappa och storebror, Rickard pappa och morfar och Julia mamma och storasyster. Vad våra barn skulle bli till varandra kunde jag inte ens fundera ut just då.
Jag märkte att Rickard tog sats för att berätta vår nyhet, men jag trampade honom diskret på foten. Vi måste låta ungdomarna få leva i den här lyckan ett tag och få vara ensamma om den. Rickard förstod intuitivt vad jag tänkte för han fann sig snabbt och gick i stället upp i rollen som blivande morfar.

LÄS MER: Jag skämdes för att leva med en yngre man

Två veckor senare bjöd vi hem dem på middag. Rickard hade bakat en tårta till kaffet och sedan gjorde vi på samma sätt som de hade gjort.
Deras miner var fullkomligt obetalbara. För det är klart att det inte fanns i deras tankevärld ens, att deras föräldrar skulle kunna få barn. Men efter en stund, började de fundera på allt positivt detta kunde medföra och när de gick hem fick jag en lång varm kram av Julia.
– Det känns faktiskt väldigt skönt och tryggt att du finns i närheten och går igenom samma sak som jag. Jag känner att jag verkligen har någon att prata med nu.
Det var bland det finaste jag någonsin hade hört och jag kände varma tårar rinna utmed kinderna när jag utan ord kramade henne tillbaka.

LÄS MER: Jag stal min mammas kille

Deras son, Zack, föddes tre veckor innan min och Rickards dotter, Juni, kom till världen en tidig augustimorgon. Jag och min svärdotter går långpromenader med våra barnvagnar och umgås som de bästa väninnor. Max är en fantastisk pappa och gör allt han kan för att ta hand om sin lilla familj. Rickard vet inte vilket barn han ska gulla mest med, han är en överlycklig nybliven pappa men om möjligt en ännu överlyckligare morfar.
Om ett par veckor ska vi på deras bröllop. Då är USA-resenärerna hemma igen och hela stora familjen samlad. Vårt eget bröllop väntar vi med, det är ju ändå något vi kan styra över. Nu ska vi låta Max och Julia stå i centrum. Och självklart tar vi hand om vårt barnbarn under deras bröllopsresa. Juni älskar när Zack är hos oss. De känns nästan som tvillingar.
/”Farmor mamma”

LÄS OCKSÅ



Annons

Annons

Annons



Annons


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Laddar startsidan…