Annons

Annons

Mina systerdöttrar hjälpte mig ur sorgen

DET HÄR HÄNDE MIG: Jag hade just gått i pension när jag blev änka. Efter ett långt liv tillsammans var jag ensam. Vi hade aldrig fått några barn. Då klev min systers två döttrar fram.

Lojala systerdöttrar

Bilden är arrangerad. Foto: Shutterstock

Martin fick problem med hjärtat när han var 60, och burkarna i medicinskåpet blev allt fler. Det påverkade hans humör, och han blev modfälld och tappade lusten till det mesta. Till sist satt han helst hemma i tevesoffan. Det begränsade naturligtvis även mitt liv. Turerna till sommarstugan blev färre och Martin ville inte längre resa bort över helgerna.

Annons

Ändå behöll jag hela tiden min tro på att det en dag skulle vända. Martin var ett år äldre än jag så han gick i pension ett år före mig och jag såg framför mig hur vi skulle njuta av livet och ta bättre hand om oss när vi båda var lediga.

LÄS MER: Jag hoppade fallskärm för min sjuka systerdotters skull

Jag hade bara varit pensionär i tre månader när Martin en morgon föll ihop i köket i en hjärtinfarkt. Efter två dygn på intensiven gick han bort. Trots hans dåliga hälsa var jag inte alls förberedd på detta. Det blev en chock som skakade om hela mitt liv. Plötsligt kändes allt osäkert, och mina drömmar och planer för pensionen försvann som över en natt. Jag hade inte längre någon aning om vad jag skulle göra med resten av mitt liv, och det var en skrämmande känsla.
Vänner och familj slöt upp och stöttade. Det fanns alltid någon jag kunde ringa när sorgen och ensamheten kändes för tung. Men tiden gick, och jag behövde komma på fötter igen. Jag behövde gå vidare och se framåt, men hade ingen aning om hur det skulle gå till. Det var då mina två älskade systerdöttrar klev in.

Min syster Ella är två år yngre. Vi är ganska olika, men står varandra nära. Våra liv har tagit sig olika riktningar. Efter gymnasiet flyttade jag och pluggade vidare. Jag satsade på jobbet och bodde många år i Stockholm. Det var där jag träffade Martin. Men när vi bestämde oss för att försöka få barn närmade vi oss redan 40. Inget hände och hos en läkare fick vi veta att Martins chanser att bli far var små. För att ha bättre odds borde vi ha börjat försöka långt tidigare. Vi försonades oss med att det inte skulle bli några barn för vår del, och det innebar att Ellas döttrar kom att stå oss desto närmare.
Ella hade fått jobb på hemorten och blivit kvar. Hon träffade tidigt sin stora kärlek och de fick två barn, Maja och Felicia. Efter att jag blivit moster drogs jag allt oftare till hembygden, och inte bara för födelsedagar och storhelger. Jag ville få uppleva vardag med barnen och ha en ordentlig relation med dem. Det här ledde så småningom till att vi flyttade hit. Martin behövde lite tid på sig för att vänja sig vid tanken, men när det visade sig att han kunde få ett jobb som han verkligen ville ha så bestämde vi oss. Och vi hade gott om bekanta att övernatta hos när vi ville tillbringa en helg i storstaden. Allt ordnade sig verkligen till det bästa.

LÄS MER: Kärleken och sorgen drabbade mig samtidigt

Maja var 29 år när Martin dog. Han hade gått bort i slutet på januari. En dag i maj kom hon förbi med en rosa pelargon. Trots att våren hade kommit tidigt hade jag inte brytt mig om att göra i ordning ute på balkongen. Maja ställde pelargonen på balkongbordet och varje morgon såg jag den där. Jag började dricka morgonkaffet där ute i det tidiga solskenet, och en dag tog jag bilen till en plantskola och köpte blommor till balkonglådorna. Nästa gång Maja kom på besök drack vi kaffe på balkongen och hon verkade glad över att se att jag gjort fint där ute.
– Jag tänkte be dig om en tjänst, sa hon. Om du har lust, vill säga…
Så berättade hon att hon och hennes sambo Daniel just hade förlovat sig. De skulle ha förlovningsfest om en månad för släkt och vänner. Hade jag lust att hjälpa till med att göra snittar och kanske baka något?
Från det att Martin och jag flyttat tillbaka till min hemstad hade jag alltid bakat till storhelger och alla födelsedagar. Jag visste precis vad barnen gillade och detta lät jätteroligt! Jag tyckte väldigt bra om Daniel och var så glad för deras skull. Jag bidrog gärna till deras firande.
Vi träffades flera gånger innan festen för att gå igenom recept och provsmaka tilltugg. Vi hade jättetrevligt och jag levde upp. Det här gav mig något annat att tänka på, och jag fick något att göra som kändes meningsfullt och som gjorde mig på gott humör. Resultatet blev också väldigt lyckat och festen var en av höjdpunkterna för mig det året.

LÄS MER: Jag blev extramormor och fick en familj

Felicia har alltid älskat film och tv-serier. En dag kom hon på besök och hade med sig en kriminalserie på DVD.
– Vad snällt av dig Felicia, sa jag. Men jag har ingen DVD-spelare just nu…
Martin och jag hade haft en som krånglat i flera år innan den slutligen lagt av för gott året innan. Efter allt som hänt hade jag inte brytt mig om att skaffa någon ny. Jag hade inte heller någon aning om vilken modell jag skulle köpa, eller hur jag skulle koppla in den.
– Jag vet, sa hon med ett stort leende och drog upp en DVD-spelare ur väskan.
Hon och hennes sambo Simon hade haft varsin när de flyttade ihop, och nu använde de bara en. Det här var hennes, som hon snabbt kopplade in och visade hur jag skulle använda.
– Jag tror att du kommer att gilla den här serien! sa hon entusiastiskt. Den är en av mina favoriter!
Det var omöjligt att inte le och bli på gott humör.

Och hon hade rätt! Den kvällen slog jag mig ner framför teven för att äta middag till det första avsnittet, och det slutade med att jag såg två avsnitt till av bara farten. Efteråt skickade jag henne ett SMS och fick en glad smiley till svar. Det där blev början på en lång rad filmer och tv-serier om allt från kärlekshistorier till zombier… Och minst lika roligt som det var att ha detta spännande utbud till middagssällskap, var alla diskussioner som Felicia och jag hade kring det. Det blev ett nytt gemensamt intresse som har hållit i sig sedan dess.

Jag har nu varit änka i fem år och livet har verkligen gått vidare. Jag försöker njuta av dagarna, ta hand om mig och ha roligt. När jag ser tillbaka är det tydligt vilken betydelse Maja och Felicia hade vid den tid då det var som tyngst. Det känns faktiskt som om en rosa pelargon och en kriminalserie blev början tillbaka mot ett liv, som blivit ljusare och gladare än jag kunnat ana.

LÄS OCKSÅ


Kommentera


Annons

SENASTE RECEPTEN FRÅN ÅRET RUNT

Annons


Laddar startsidan…