Annons

Annons

Missbrukande män har styrt våra liv

Både Sanna Lundell och Ann Söderlund kommer från missbrukarhem och har levt i förhållanden med alkoholproblem. Det har inte varit lätt att släppa rollen som medberoende och gå vidare. Men efter terapi har de äntligen insett att de måste tänka på sig själva.

Annons

Sanna Lundell och Ann S derberg

Både Sanna Lundell och Ann Söderlund är uppväxta med pappor som drack för mycket. I vuxen ålder hamnade de i kärleksrelationer med män som befann sig i missbruk.
Förra hösten sändes deras uppmärksammade dokumentärserie ”Djävulsdansen” om medberoende i Sveriges Television. Nu har väninnorna skrivit en bok på samma tema, där de delar med sig av sina egna erfarenheter.
– Grundbulten i medberoende är en överanpassning till den som missbrukar. Om man har med sig de mönstren från barndomen är det svårt att ta sig ur dem som vuxen, säger Sanna.
Första gången Sanna hörde ordet medberoende nämnas var hon bara nio år.

Så fort pappa blev nykter skilde sig mina föräldrar

Hennes pappa, den kände artisten och författaren Ulf Lundell, hade bestämt sig för att ta tag i sitt alkoholmissbruk och Sanna och den övriga familjen besökte honom på behandlingshemmet under en så kallad familjevecka.
– Terapeuterna pratade om att alkoholism är en familjesjukdom och att min mamma var medberoende, berättar Sanna.
– Men de vuxna i min omgivning värjde sig mot den tesen. Om bara pappa blev frisk skulle allt bli bra, menade de, men så blev det inte alls. Så fort pappa blev nykter skilde sig mina föräldrar.

Ville bo ensam ute i skogen
Själv längtade Sanna efter att bli vuxen och att få leva ensam i ett hus ute i skogen.
– Jag tyckte att det här med relationer verkade så krångligt att det var bättre att hålla sig för sig själv.
Så blev det nu inte. I tjugoårsåldern träffade Sanna artisten Wille Crafoord, som är pappa till hennes dotter Olga.
– Eftersom jag inte hade någon karta för hur man ska bete sig i en kärleksrelation kände jag mig extremt vilsen, berättar Sanna.
– Jag levde med en man som inte hade något som helst missbruk, ändå blev jag medberoende. Trots att han inte hade bett om det anpassade jag mig hela tiden efter honom.
– Till slut insåg jag att jag levde någon annans liv, i stället för mitt eget. Efter fem år lämnade jag förhållandet för att ta reda på vem jag var.
Något år efter uppbrottet från Wille Crafoord mötte Sanna skådespelaren Mikael Persbrandt.
– Det kändes som att komma hem. Så här i efterhand tror jag att det berodde på att Micke och jag delar samma erfarenheter från vår barndom.
– Vi har samma problematik med anpassning, vi har bara hanterat det på olika sätt. Jag tror att beroende och medberoende är två sidor av samma mynt.
När de hade varit ihop ett knappt år blev det uppenbart för Sanna att Mikael hade alkoholproblem.
– Han höll med om han drack för mycket och han sa att han var villig att göra någonting åt det.
– Men eftersom min pappa hade tillfrisknat från sitt beroende tog jag alltför lätt på problemet. Jag insåg inte hur allvarlig sjukdomen är. Om bara Micke fick behandling för sitt beroende skulle han bli kvitt det, tänkte jag.
Men trots helhjärtade försök lyckades inte Mikael sätta punkt för sitt destruktiva leverne. Efter några år började han och Sanna ana orsaken till varför behandlingarna inte fungerade.
– Parallellt med sitt missbruk har Micke gått runt med en obehandlad biopolaritet. I de perioder då han har varit besvärsfri från sjukdomen har han inte haft några beroendetendenser över huvud taget. Men så snart han har gått in i sina maniska faser har missbruket tagit fart.
– Det är en omvälvande händelse att han nu, vid nästan 52 års ålder, till slut har fått en diagnos. Samtidigt är det en stor sorg att det har tagit så lång tid. Mickes bipolaritet har gjort allt så mycket krångligare för oss, men nu känns det som att helt nytt liv väntar

Långa uppehåll i förhållandet
Sanna har ständigt blivit ifrågasatt för att hon har stannat kvar hos Mikael trots hans missbruk, men den mediala bilden av deras relation överensstämmer inte med verkligheten.
– Vad de flesta inte vet är att vi har haft långa pauser i vårt förhållande. Den första åtgärden som man måste vidta som anhörig är att skapa en alkohol- och drogfri miljö för sina barn.
Efter Sannas och Mikaels andra sons födelse för fem år sedan nådde Sanna sin brytpunkt.
– Vår son hade mjölkallergi, han skrek jämt och sov inte mer än 45 minuter i sträck. Samtidigt var Micke på väg mot botten i sitt missbruk. Jag flydde in i jobbet och sov inte på nätterna.
– Den påfrestande situationen resulterade i att jag fick en panikångestattack och drabbades av utmattningsdepression.
– Jag kunde inte tänka en klar tanke på tre månader. Det var en otroligt obehaglig upplevelse som jag samtidigt är tacksam över. Den fick mig att inse att jag inte kunde strunta i mina egna behov längre.
– För första gången blev jag ordentligt motiverad att göra någonting åt mitt beteende. Det ledde bland annat till att jag började gå i individuell terapi och delta i ett tolvstegsprogram för medberoende.

Hemma doldes det att pappa åkte in och ut på torken

Ville inte inse att han var alkoholist
I samma veva lärde Sanna känna Ann Söderlund, som då var nyskild från sina tre äldsta barns pappa. Trots att Ann levt med missbruk omkring sig under stora delar av sitt liv hade hon aldrig reflekterat över att hon var medberoende, innan hon träffade Sanna.
– Jag växte upp i en familj där man undvek att prata om saker som kunde skapa dålig stämning. Att pappa åkte in och ut på torken var något pinsamt som sopades under mattan, berättar Ann.
– På samma sätt las locket på när min mamma återinsjuknade i bröstcancer. Inte ens på sin dödsbädd ville hon låtsas om att hon skulle dö. Jag var bara 23 år när mamma gick bort.
Ann fortsatte sitt förnekelsebeteende då hon träffade sin blivande man. Trots att hans beroende avslöjade sig ganska snart vägrade hon att inse vidden av det.
– Jag intalade mig att om vi bara flyttade, tapetserade eller köpte en ny servis skulle allt bli bra. Om kärleken hade tagit slut hade det varit lättare, men jag älskade verkligen den här mannen. När det så småningom kom tre barn in i bilden blev det ännu svårare att bryta förhållandet.
– Jag tror att allting hade utvecklats annorlunda om min mamma hade levt. Eftersom hon själv var en medberoende kvinna hade hon nog insett allvaret i situationen och då hade jag förmodligen tagit större avstånd från det som pågick.

Är väldigt tydlig med vad hon vill
Anns dåvarande man lyckades till slut ta sig ur sitt missbruk, men Ann och han hade utvecklats åt olika håll och valde efter en tid att skilja sig.
Ann tror att det kanske hade slutat annorlunda om de hade gjort resan mot tillfrisknande tillsammans. I dag lever hon i en sund relation utan missbruksproblematik, men hon medger att övergången inte har varit smärtfri.
– När man lever med en beroendeperson har man alltid ett övertag, man är den som vet bäst. I min förra relation var jag väldigt självständig. Det var alltid jag som bestämde vem som skulle komma på middag och vart vi skulle resa på semester.
– Det beteendet har jag haft svårt att släppa. Skillnaden är att jag nu har en kille som opponerar sig och säger: ”Har du bokat en semesterresa utan att fråga mig? Jag är ju ändå din blivande man och pappa till ditt barn.”
Med hjälp av terapi har Ann lärt sig att hörsamma sina egna behov.
– I dag är jag väldigt tydligt med vad jag vill ha ut av min relation. Jag har blivit bättre på att sätta gränser och jag nöjer mig inte längre med löften om att allt kommer att bli bättre i morgon.
Även Sanna har lärt sig konsten att värna om sig själv.
– Det första jag numera frågar mig, när jag går upp på morgonen, är vad jag vill göra. I hela mitt liv har jag varit den överduktiga tjejen som alltid har fixat och ordnat saker åt andra, men nu försöker jag ta mig ur den rollen.
– Ingenting får komma i vägen för min terapitimme och mina två anhörigmöten per vecka. En annan superviktig sak för mig är hästarna. Stallet har blivit ett andningshål i tillvaron. I dag har jag ett jättebra liv!

Av Linda Andersson Foto: Ulf Berglund

Sanna Lundell och Ann S derberg

Ann om Sanna:
– Jag har en väldig respekt för Sanna, både som vän och kollega. Innan vi träffades hade jag länge sökt efter en radarpartner. Sanna kompletterar mig på ett fantastiskt sätt.
– Hon är en av de vackraste människor jag har mött, både på utsidan och insidan. Framför allt är hon solidarisk, odömande och enastående smart. Därtill är hon en väldigt bra mamma.

Sanna om Ann:
– Ann är jätteviktigt för mig, dels för att vi har gjort hela tillfrisknanderesan ur medberoendet tillsammans, dels för att hon tillför mitt liv så mycket glädje.
– I situationer av total svärta är det viktigt att man kan skratta åt eländet. Ann besitter en obotlig livsglädje och optimism. Jag har aldrig sett henne deppig.

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons