Annons

Annons

Olösta mordgåtor: Lilians son hittades mördad på årets första dag

Anders Gustafsson misshandlades till döds natten till 1 januari 1995. Vem kan ha velat en 16-årig pojke så illa, och varför? Anders mamma Lilian söker fortfarande efter svar.

Annons

Mord Anders Gustafsson
Ett år före sin död följde Anders Gustafsson för första gången med en kompis till skinnskallelokalen Höder Dart i Fryshuset, i Stockholm.
Den kvällen skulle ett hårdrocksband spela. Anders, som själv spelade elgitarr, såg fram emot konserten.
Anders mamma Lilian var inte förtjust över sonens val av umgänge, men hon tog det ändå med relativ ro.
– Jag kände aldrig att han förändrades. Det var samma gamla Anders hela tiden. Det fanns inget i hans beteende som gjorde mig orolig, säger Lilian, 64.
Hon skjutsade Anders till och från Höder Dart vid några tillfällen. En kort period rakade han huvudet, men sedan lät han håret växa ut igen.
Lilian tror inte att Anders drogs till skinnskallarna av politiska skäl. Det handlade om helt andra saker, om musik och om längtan efter tillhörighet.
– I den åldern, om det kommer äldre killar och lägger armen om axeln på en och vill att man ska vara med, då är det klart att man blir glad.
Lilian tjatade inte. Hon lät Anders hållas, men hon gjorde klart att någon rasism inte tolererades hemma.

Levde ensam med sin son

Anders insåg också snart, helt utan Lilians hjälp, att skinnskallemiljön inte var något för honom.
Våren 1994 tvångsrakades en av hans kompisar på Höder Dart. Efter det ville han inte gå dit mer.
– Han sa att det var alldeles för stökigt för honom där. ”Vad bra”, tänkte jag. ”Nu har han provat och själv kommit på att det var fel ställe att vara på.”
När Anders föddes, sommaren 1978, var Lilians relation med pappan, en man från Israel, redan över.
Lilian var lycklig över sitt barn. Hon och pojken blev en egen liten familj och Lilian var nöjd med livet de hade.
Förhållandet mellan mor och son var nära och ömt, även när Anders blev tonåring. Lilian kände aldrig att han höll henne på avstånd.
Lilian återkommer dock flera gånger till att Anders var lite utanför i skolan. Men när han som 14-åring köpte en elgitarr, en mintgrön Fender Stratocaster, hände något.
Plötsligt började telefonen ringa där hemma och Anders var med i olika band.
– Det var som om gitarren triggade i gång hans popularitet. Han hade tjejtycke och började vara ute mer, säger Lilian.

Anders Gustafsson

Såg upp till de äldre skinnskallarna

I en radiodokumentär i P1 berättade ett par av Anders kamrater att han var en mjuk och blyg kille. Ingen av dem kunde riktigt förstå varför han umgicks med skinnskallarna.
Musiken drog givetvis, men kanske lockades Anders också av skinnskallarnas hårda stil. Det var han inte ensam om.
Det fanns en lång ”svans” av unga tonårskillar som såg upp till de äldre skinnskallarna. Känslan av gemenskap förförde.
Anders hängde på Höder Dart i ungefär tre månader i början av 1994. Sedan höll han sig därifrån.
Men inför nyårsaftonen samma år sa han att han skulle åka dit för att diskutera en demoinspelning. Ett litet frö av oro började gro i Lilian.
– ”Om någon vill dig illa har du inte en chans, speciellt inte om du tror att du är bland vänner”, sa jag till honom.
Men Anders lugnade Lilian. Om han kände sig det minsta hotad, skulle han dra sig ur, sa han.
Nyårsaftonen kom och Lilian, som skulle fira in det nya året med vänner utanför Stockholm, pussade Anders hejdå.

Skulle höras igen på nyårsdagen

Dagen och kvällen gick. Strax före halv ett på natten ringde Anders från Höder Dart. Allt verkade lugnt.
– Anders berättade att de hade renoverat och gjort fint i lokalen. Sedan bestämde vi att vi skulle höras igen på nyårsdagen, berättar Lilian.
I efterhand har Lilian gått igenom det där samtalet för sig själv oräkneliga gånger. Borde hon ha anat att något inte stod rätt till? Kunde hon ha gjort något?
Självklandret är stundtals outhärdligt.
– Jag vet att man inte kan låsa in någon. Men många, många gånger har jag ångrat att jag inte åkte dit och hämtade Anders, eller höll honom därifrån. Det är mitt livs misstag.
Någon gång under nyårsnatten slogs Anders ihjäl, i ett övergivet saltlager 300 meter från Fryshuset. Förövarna skar också av Anders hans högra hand.
Först på nyårsdagens eftermiddag fick Lilian veta vad som hänt.
– Jag ringde hem på morgonen, utan att få svar. Men jag fick tag i Anders kompis, som berättade att Anders plötsligt hade försvunnit kvällen före. De hade blivit lite sura på honom, sa kamraten.

Såg två poliser närma sig

För säkerhets skull beslöt sig Lilian och kompisen för att åka ut och leta efter Anders.
Dagen gick. Framåt eftermiddagen körde de mot Fryshuset, det sista planerade stoppet.
Runt saltlagret, ett nedgånget och skräpigt betongskelett, var det fullt med folk. Poliser jobbade bakom avspärrningarna. Media var redan på plats.
Lilian gick fram och frågade vad som hade hänt.
– De sa att det låg en död man där inne. För mig var Anders ingen man, han var en pojke, så jag hade inte en tanke på att det rörde mig.
För säkerhets skull ville Anders kompisar ändå lämna hans signalement till polisen.
Lilian väntade i bilen. Genom rutan såg hon snart två poliser närma sig. De förklarade att den döde med största sannolikhet var hennes son.
Lilian fryser till vid minnet. Att beskriva vad hon kände just då, det går nästan inte. Vad tänker man när ens enda barn har hittats mördad?
– Det finns inga ord för den upplevelsen. Känslorna räcker liksom inte till.

Sorgen har blivit lugnare

Lilian trodde att mordet skulle få en snabb lösning. Men tiden gick och utredningen hamnade ständigt i återvändsgränder.
– Utredningsarbetet sköttes inte optimalt i början. Men vad hjälper det om jag bråkar om det i dag? Det går ju inte att göra om något, säger Lilian.
Det finns flera teorier om varför Anders mördades.
Kanske ville någon straffa honom för att han hade hoppat av. Kanske hade hans judiska bakgrund, på pappans sida, avslöjats. Eller var dödsmisshandeln den fruktansvärda kulmen på ett svartsjukedrama?
Oavsett motiv, befann sig troligtvis Anders mördare på Höder Dart på mordnatten. Att någon kommit till området utifrån verkar inte så logiskt.
Lilian tycker att hon har fått mycket hjälp att hitta tillbaka till något slags drägligt liv. Och med tiden har sorgen blivit lugnare. Men hon vill fortfarande veta vad som hände Anders.
– Det skulle vara skönt att få en lösning. Man kan inte lägga saker bakom sig, om man inte får fakta. Den mänskliga hjärnan vill förstå.
Det kan gå några timmar utan att Lilian tänker på Anders, men aldrig en hel dag. Ibland gör det ont.
– I år skulle Anders ha fyllt 37. Jag skulle så gärna ha velat se honom bli vuxen. Bara se honom.

Höger hand saknades

På nyårsaftonen 1994 åkte Anders Gustafsson, 16, till dåvarande Fryshuset i Norra Hammarbyhamnen, på Södermalm i Stockholm, för att diskutera en eventuell demoinspelning.
Klockan 00.25 ringde Anders till sin mamma Lilian, från skinnskallelokalen Höder Dart i Fryshuset. Det var sista gången Lilian hörde något ifrån sin son.
Den 1 januari 1995 hittade en rivningsarbetare Anders mördad, i en övergiven industrilokal 300 meter från Fryshuset. Han hade blivit utsatt för extremt grovt våld och hans högra hand hade skurits av.
En handfull personer har suttit frihetsberövade med anledning av mordet, men bevisen har aldrig räckt till några åtal.
Efter mordet startade Anders mamma föreningen Ringar på vattnet (ringarpavattnet.se) och utlyste en halv miljon kronor i belöning till den som kan lämna ett avgörande tips.

LÄS OCKSÅ:
Kriminologen, Leif GW Persson: Polisen måste få in bra tips
Polisen, Urban Morin: Ovanligt tyst om mordet vid Fryshuset

Av Irmi Persson Foto Irmi Persson och privat bild

LÄS OCKSÅ





Annons

SENASTE FRÅN ÅRET RUNT


Annons